Demokrati och trygghet är något vi skapar tillsammans – varje dag
Under Almedalsveckan i somras arrangerade vi på Raoul Wallenberg Academy tillsammans med Scouterna ett panelsamtal som jag modererade med titeln “Modiga samtal om demokrati”. Jag minns att jag ifrågasatte titeln på samtalet i förväg och frågade mig själv varför det skulle vara modigt att prata om demokrati. Under veckan blev jag motbevisad.
Vi hade bjudit in företrädare för olika ungdomsförbund och föreningar där unga tar plats och när dagen för panelsamtalet kom hade majoriteten av paneldeltagarna redan lämnat Almedalen av säkerhetsskäl på grund av NRMs närvaro. Det stora hotet handlar inte främst om att bli skadad på plats, utan att företrädare för detta nazistiska parti fotade och filmade personer på plats. Dessa bilder kan sedan spridas i högerextrema rörelser på nätet och om du fastnat på en sådan bild är risken stor att bli hotad.
Att du som ung i Sverige år 2018 ska behöva lämna ett arrangemang såsom Almedalsveckan för att du bär en t-shirt med en förening som förespråkar mänskliga rättigheter är ett allvarligt hot på demokratin. Att det finns krafter som exkluderar och skrämmer människor till tystnad begränsar hela det demokratiska samtalet som är en grundbult i vår demokrati.
Demokratins kärna handlar för mig om att min röst gör skillnad.
Inte bara lappen jag lägger i röstlådan på valdagen utan också min röst när jag vågar säga ifrån när jag hör en kränkande kommentar runt middagsbordet, min röst när jag frågar hur en medmänniska mår, min röst när jag delar en viktig artikel på sociala medier. I en allt skakigare värld tror jag att symbolhandlingar blir allt viktigare.
Det här året har vi sett prov på många fantastiska tillfällen där människor mobiliserat sig, samlat kraft, visat civilkurage och agerat tillsammans. I år har vi sett fler hundratals människor sittstrejka för stoppa utvisningarna till Afghanistan, människor som sätter på sig knytblus för att belysa patriarkala strukturer och människor som tågat i regnbågsparader och Pridetåg för att belysa HBTQ-rättigheter. Manifestationer och symbolhandlingar som verkligen gjort skillnad och skapat verklig förändring.
Mod handlar om att göra något utanför sin egen komfortzon, att riskera något för ett bättre syfte. Man kan tycka att det inte ska krävas mod för att prata om demokrati och allas lika rättigheter. Men, idag är det tyvärr så i många fall och då är det vårt allas ansvar att vidga samhällets komfortzon genom att hela tiden tänja på den gränsen. Våga ta det där obekväma samtalet i lunchrummet när du hör en kränkande jargong, våga fråga om personen bredvid dig på bussen behöver hjälp, våga skicka iväg en peppande kommentar till din aktivistiska förebild. Små empatiska handlingar skapar nästan alltid ringar på vattnet och rustar vår motståndskraft mot antidemokratiska rörelser. Kom ihåg att demokrati och trygghet är något vi skapar tillsammans, varje dag.
// Sarah Scheller, generalsekreterare Raoul Wallenberg Academy