För femte året har FRII och PwC i samarbete tagit fram en rapport för att ge kunskap om förutsättningar, verklighet och framtid för finansieringen av civilsamhället i stort och gåvofinansiering specifikt.
I rapporten ”Staten, kapitalet eller medborgaren – vem finansierar civilsamhället” konstaterar vi att Sverige är i förändring och att det sannolikt påverkar förutsättningarna för civilsamhället.
En trend som vi ser är en ökad privatisering av resurser, genom en förskjutning av konsumtion från offentlig sektor till hushållen. Hushållens disponibla inkomster har ökat under lång tid. Det gäller alla hushåll, utom de fattigaste, och det har ökat mest för de rika.
Objektivt borde det finns utrymme för ett ökat stöd till civilsamhället genom gåvor och medlemsavgifter. Även om vi ser att gåvogivandet ökar, så har medlemsavgifterna samtidigt minskat i omfattning. I förhållande till sina inkomster har hushållens finansiering av civilsamhället snarare minskat.
Förändrade ekonomiska förutsättningar viktiga
Med stor sannolikhet är förändringen av människors ekonomiska förutsättningar viktiga för civilsamhällets organisationer. Det kan t.ex. handla om vilka modeller för finansiering man ska använda sig av när de flesta har råd att delta i aktiviteter som kostar pengar, samtidigt som en relativt större grupp inte har samma ekonomiska möjligheter. I vart fall om civilsamhället ska vara en plats där människor med olika förutsättningar ska kunna mötas.
Ur ett finansieringsperspektiv kan det också finnas ökade möjligheter att samla in gåvor från höginkomsthushåll. Alltså kan det vara viktigt att strategier för insamling tar hänsyn till att ”allmänheten” är mer och mer differentierad vad gäller ekonomiska förutsättningar.
Filantrokapitalism
Lars Trägårdh, professor vid Ersta Ersta Sköndal Bräcke Högskola, beskriver i en intervju i rapporten hur han ser ”filantrokapitalismen” växa fram i Sverige. Filantrokapitaliserna ser det som en förlängning av sin vinstdrivande verksamhet att engagera sig i välgörenhet och han beskriver hur filantrokapitalisernas välgörenhet skiljer sig från det traditionella svenska civilsamhället. Verksamheterna vilar vanligen inte på demokratiska principer, utan det är mer diktatoriskt med en hierarki där besluten fattas på toppen.
Demografiska förändringar
En annan faktor som påverkar förutsättningarna för finansiering av civilsamhällets organisationer är demografiska förändringar. Globaliseringen visar sig i att en allt större del av landets befolkning är född utanför Sverige. I vissa ålderskategorier är uppemot en tredjedel av befolkningen född i ett annat land än Sverige. Lika tydlig förändring är den ökande urbaniseringen. Hela den relativt snabba befolkningstillväxten sker i städer, främst i storstadsområdena. Genom att människor i storstäderna i genomsnitt har mer resurser per person innebär det en förstärkning av omflyttningen av hushållens tillgångar. Trenderna är mycket tydliga, tillväxttakten i storstäderna är väsentligt högre än i resten av landet och särskilt jämfört med mindre städer och landsbygd. Detta är varken en nyhet eller okänt, men hur har det påverkat och hur kommer det att påverka civilsamhället? Förändringen är snabb, hinner civilsamhällets infrastruktur med? Finns det föreningar som fångar upp alla som vill/skulle vilja engagera sig? Finns det lokaler och andra fysiska förutsättningar? Hur påverkar det maktbalanser inom federationer där makt bygger på medlemsantal?
Har denna förändring någon betydelse för hur civilsamhället bör agera för att nå ut och nå in till människor? Finns det strategier för finansiering, värvning av medlemmar och insatser för att rekrytera volontärer och förtroendevalda som tar hänsyn till den större globala rörlighet som dessa siffror visar på.
Tillit och engagemang i en föränderlig värld
I rapporten beskrivs också hur den sociala tilliten påverkar förutsättningarna för civilsamhället. Tilliten till andra människor har stor betydelse för hur väl samhället fungerar. I länder där den sociala tilliten är hög är oftast även demokratin stabil, ekonomin stark, folkhälsan god och man har uppnått en hög nivå av jämställdhet. I jämförelse med andra västländer är svenskarnas sociala tillit hög och har varit relativt stabil över tid, men de senaste åren ser vi en liten minskning.
Lena Nyberg, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som intervjuas i rapporten säger: ”Civilsamhällets organisationer är viktigare idag än någonsin, av många olika skäl. Både utifrån sin demokratiskapande och sin röstbärande roll. Men, också därför att samhället står inför så många utmaningar som jag inte tror att offentlig sektor klarar av att lösa själva.”
