4 frågor: Ideell och professionell?

Många är vi som arbetar med ideell kraft i våra organisationer. Kärt barn har många namn brukar man ju säga, och letar man synonymer för ordet ”volontär” så hittar man följande förslag: Frivilligarbetare, frivillig, oavlönad, praktikant, lärling, elev, nybörjare, novis, aspirant. Oavsett vad dessa fantastiska människor kallas, fyller de en viktig plats i våra organisationer. Men hur fungerar det att arbeta med volontärer? Vi frågade några organisationer.

Mats Engman, aktivistsamordnare på Amnesty International: 

1. Vad är den största utmaningen med att arbeta med volontärer?
Som anställd måste man förhålla sig till det faktum att ideella medlemmar arbetar i första hand efter sina egna förutsättningar och drivkrafter – inte detaljerade styrdokument, handlingsplaner eller policies.  Mål och huvudbudskap ska alltid vara tydliga, men det ska finnas en stor frihet vad gäller uttryck, arbetsmetoder och utrymme för egna idéer/initiativ. Att arbeta professionellt med ideella organisationer handlar i stor utsträckning om att vara flexibel och kunna anpassa sig till verkligheten.  Den som gör det får ett spännande och utvecklande jobb.  Den som inte gör det kommer att hämma både sina medlemmar och sin verksamhet, och förmodligen skapa ganska lite verksamhet. 

2. Hur länge stannar en volontär i snitt?
Vissa tar på sig tillfälliga uppdrag och deltar i en enskild aktivitet eller kampanj. Andra ”gifter sig” med organisationen och gör den till en fundamental del av sina liv. Utmaningen är ju att både hitta kvalitativa arbetsuppgifter för den som vill göra en tillfällig insats, och att skapa utvecklingsmöjligheter för dem som stannar under lång tid. Vad snittlängden på ett ideellt engagemang är tycker jag för egen del är ganska ointressant. 

3. Finns det risker med att arbeta med volontärer? (varumärke osv)
Det finns ju en risk att volontärens livssituation förändras och därför hoppar av sitt uppdrag med kort varsel vilket påverkar verksamheten och deltagarna. Men vi ser att vi har minimerat riskerna med den utbildning vi ger alla volontärer och genom att volontäruppdragen är begränsade i tid och omfattning. Vi försöker vara så tydliga vi kan med vad medlemmar kan och får göra, vad de måste göra och vad de inte får göra. Med det som utgångspunkt kan medlemmar och grupper skapa sin egen verksamhet utifrån sina egna förutsättningar och mål. Vi försöker även skapa tydligare uppdrag för medlemmar i stil med ”som informatör ska du genomföra X informationstillfällen per termin”, men det är verkligen lättare sagt än gjort då förutsättningarna i så stor utsträckning är individuella och lokala. Men om två-tre år tror och hoppas jag att vi kommit betydligt längre i det arbetet.  Ju tydligare förväntningar man skapar, desto lättare blir det ju för medlemmar att leva upp till dem.

Visst finns det medlemmar vars starka engagemang kan skapa konflikter, eller de som tar på sig för många arbetsuppgifter och får stress- eller utbrändhetsproblem. Ju mer verksamhet en medlem skapar, desto större är dessutom risken att de orsakar olika typer av problem för oss anställda.  Men får jag välja mellan en skitjobbig medlem som tar massor av initiativ eller någon som tyst och snällt väntar in centrala kommandon, så tar jag den förstnämnda utan att blinka! 

4. Vad är det bästa med att ha volontärer?
Det cyniska svaret är att de skapar en massa verksamhet som vi omöjligen hade kunnat betala för eller bedriva inom ramen för vår professionella verksamhet. För mig kommer alltid verksamheten som sådan först – i en organisation som arbetar mot fasansfulla kränkningar och övergrepp tycker jag det är en självklarhet. Men på ett mer personligt plan är det naturligtvis fantastiskt att få lära känna massor av kloka, intressanta och roliga medlemmar, och att följa deras utveckling – både som individer och som aktörer inom vår verksamhet. Amnesty finns för all del inte till för att man ska få träffa och umgås med trevliga människor, men det är en fin bonus! Medlemmar utvecklas generellt via det förtroende de får, och de relationer de utvecklar inom organisationen. Den som får mycket bekräftelse, som uppfattar sig som viktig för verksamheten och som har starka band till andra medlemmar brukar inte sluta. Nyckeln ligger i att skapa en kultur där tongivande individer – både medlemmar och anställda – aktivt och medvetet använder sitt inflytande för att stärka andra inom organisationen. Istället för att själv se till att saker blir gjorda bör vi se en utmaning i att få andra att bli aktiva och drivande. Det finns inget tydligare kvitto på att man räknas inom en grupp eller verksamhet än att någon säger ”skulle du vilja ta ansvar för det här?”. Den aspekten betonar vi hårt i våra ledarskapsutbildningar. 

Emeli Karlström, utvecklingsledare på engagemangsavdelningen på Stockholms Stadsmission

1. Vad är den största utmaningen med att arbeta med volontärer?
Att matcha de engagerade med organisationens behov. Det är inte alltid volontärens önskemål stämmer överens med vilka behov våra verksamheter har. 

2. Hur länge stannar en volontär i snitt?
Generellt stannar volontärer hos oss i flera år, bland de svarande i vår senaste enkät hade de flesta varit volontärer i ungefär fem år. I Stockholms Stadsmissions verksamheter arbetar vi långsiktigt och volontärer som har möjlighet att engagera sig kontinuerligt bidrar med ovärderlig stabilitet i många av våra verksamheter. Men vi har också uppdrag som är kortsiktiga och inte kräver kontinuitet. 

3. Finns det risker med att arbeta med volontärer? (varumärke osv)
Det finns ju en risk att volontärens livssituation förändras och därför hoppar av sitt uppdrag med kort varsel, vilket påverkar verksamheten och deltagarna. Men vi ser att vi har minimerat riskerna med den utbildning vi ger alla volontärer och genom att volontäruppdragen är begränsade i tid och omfattning. Om volontären tar på sig så många uppdrag att hen inte får balans i sitt liv, eller bränner ut sig, är det naturligtvis problematiskt. Risken för att detta sker i vår organisation bedömer jag som liten då vi har anställda som alltid tar det yttersta ansvaret för verksamheten och alla volontäruppdrag är tydligt avgränsade i arbetsuppgifter och tidsomfattning. Alla volontärer ska vara minst 18 år och gå vår utbildning innan de kan gå ut i uppdrag, sedan ställs kraven beroende på uppdraget. En del uppdrag kräver yrkesutbildning. Alla uppdrag kräver dock att du som volontär dyker upp och gör det som är överenskommet med verksamheten. 

4. Vad är det bästa med att ha volontärer? 
Engagemanget och energin som volontärerna bidrar med är ovärderlig. Vår organisation startades av frivilliga som ville göra skillnad och om det inte finns människor som tror på våra bärande idéer har vi ingen grund att stå på. Engagemang är fundamentet som Stockholms Stadsmission står på, volontärer förkroppsligar det engagemanget. Rent praktiskt ger volontärer ett mervärde till våra verksamheter som vi inte hade kunnat få på annat sätt. Alla volontärer går vår utbildning innan de kommer ut i uppdrag och får då  från början en tydlig bild av organisationen. Från första mötet med volontären gör vi en förväntan-avstämning. Den som genomför volontärutbildningen vet vad som förväntas, det innebär att några väljer att gå vidare till andra organisationer som matchar deras förväntningar bättre. Vi tror att kontinuitet och engagemang handlar om rätt person på rätt plats. I Sverige verkar många ideella organisationer och det finns nog ett perfekt uppdrag för alla. Genom att vara tydlig med hur volontärarbete fungerar hos oss får den engagerade möjligheten att ta ställning till om det passar. 

Niklas Jendeby, kommunikationsledare på Sjöräddningssällskapet

1. Vad är den största utmaningen med att arbeta med volontärer?
För vår del är det att ha tillräckligt många som är tillräckligt väl tränade för att kunna utföra vårt uppdrag. Våra räddningsstationer håller jour för att kunna lämna kaj vid utryckning 24 timmar om dygnet, året runt. Det kräver en ständigt pågående utbildningsinsats och att våra frivilliga har möjligheten att öva, öva, öva. 

2. Hur länge stannar en volontär i snitt?
Vi mäter inte det, men många stannar väldigt länge, samtidigt som vi också har en stor genomströmning av nya. Det har ändrats de senaste decennierna. Tidigare hade man närmast ett livstidsuppdrag som frivillig, eftersom det var fastboende kustbefolkning som bemannade våra båtar. Idag har vi betydligt fler frivilliga, men de är också mer rörliga. 

3. Finns det risker med att arbeta med volontärer? (varumärke osv)
Ja, men vi uppfattar dem som små i förhållande till vad vi får ut av det. De största riskerna ligger inte i hanteringen av vår verksamhet, utan snarare i insamlingen och att vi inte använder pengarna på rätt sätt. Eftersom vi i hög utsträckning håller på med ett lagarbete är det viktigt att hela gruppen fungerar, och där kan en för stark passion kväva andra individers initiativ, men vi uppfattar riskerna som små i förhållande till vad vi får ut.  

När volontärer börjar hos oss ska de kunna simma 200 meter, vara fullt friska och ha fyllt 18 år (16 med målsmans tillstånd). Därefter handlar det om att vara med och bidra till att uppfylla målet för räddningsstationerna: Att kunna bemanna räddningsbåten och hålla stationens båtar i skick så att de alltid är redo att lämna kaj. Det kan innebära att man är med på allt från att hålla jour som besättningsman, arbeta med båtunderhåll och gå utbildningar, till att informera om sjösäkerhet i skolor. Det viktiga är att man är beredd att lägga mycket tid på sitt uppdrag, och har en genuin känsla för att hjälpa andra. 

4. Vad är det bästa med att ha volontärer?
Att vi överhuvudtaget kan bedriva vår verksamhet. Vi har någon gång räknat ut vad det skulle kosta att ha motsvarande bemanning för vår jourverksamhet om vi skulle bedriva sjöräddning helt genom staten. Det landade på två miljarder kronor årligen. Med tanke på att vi förra året samlade in 188 miljoner kronor, så är det lätt att inse att den största gåvan vi tar emot är våra frivilligas tid och engagemang. Vi arbetar med möjligheter till utbildning och att få lära sig nya områden. Navigation, sjukvård, båtteknik, med mera. Det är nog den största enskilda faktorn till varför våra frivilliga väljer att stanna kvar länge, samt att man trivs med kamratskapet och känslan att få vara med att hjälpa till på sjön. 

Text: Anne Bergsten