
Intresset för filantropi är stort – och världen behöver filantroperna.
– Förmögna människor har blivit alltmer intresserade och angelägna att bidra till de stora utmaningar som världen står inför, säger Pontus Braunerhjelm, grundare av Filantropiskt forum.
”Den som dör rik, dör i skam.” Den amerikanske superkapitalisten JP Morgan står för citatet – och faktum är att allt fler förmögna verkar anamma hans tanke. Filantropi – välgörenhet utan motprestation som ofta riktas mot kultur, forskning eller utbildning – är större och mer intressant än någonsin.
Filantropi blir allt viktigare, dels för att finansiera verksamheter som tidigare har varit offentligt finansierade, dels för att peka på nya möjligheter och lösningar.
Han är forskningsledare för forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum och professor vid KTH. Filantropiskt forum är ett nätverk med syfte att förbättra förutsättningarna och förståelsen för filantropi i Sverige.
– Forumet behövs för att stimulera och initiera nya tankar och rön kring filantropi och betydelsen av att engagera sig i det samhälle man har verkat i, säger Pontus Braunerhjelm.
Varför vill man då ge? Forskning visar att hjärnans belöningssystem aktiveras på samma sätt när man får något själv som när man ger till andra utan egen vinning. En annan anledning att ge är att personen vill framstå som generös inför andra, en form av social image. Samhällsdebattören Tove Lifvendahls bok, ”Att ge – samtal med svenska filantroper”, där tiotalet förmögna personer som själva har jobbat ihop sina pengar och valt att ge ansenliga summor till olika ändamål berättar om sina val, visar att filantropi också kan handla om personlig revansch.
– För någon skapade mötet med massfattigdom eller hiv-epidemi på nära håll en vilja att förändra, medan en annan fått lära sig redan från barnsben att ge. Andra menar att det är en skyldighet och plikt för den som har lyckats väl att ge tillbaka till samhället, säger Tove Lifvendahl.
Pontus Braunerhjelm ser att intresset för filantropi är på stark uppgång sedan några år. Det kan man tacka amerikanska givare som Bill Gates och Warren Buffet för, som har lyft frågan om vikten av stöttning till klimat- och energifrågan, fattigdomsbekämpning, tillgång till livsmedel, vatten och vård.
Hur kompletterar filantropin den övriga insamlingsvärlden?
– Både insamlings- och filantropiska verksamheter är oerhört viktiga. Filantropi har ofta ett mer långsiktigt perspektiv och syftar till vissa väldefinierade ändamål. Insamling är ofta kopplad till dagsaktuella behov. Ibland överlappar de varandra, säger Pontus Braunerhjelm.
Han har sett att givargrupperna också skiljer sig åt.
– Insamling riktar sig generellt till betydligt bredare grupper som utifrån sina ekonomiska förutsättningar bidrar till olika ändamål. Filantropi brukar förknippas med mer strukturerade och storskaliga insatser medan insamling – ett slags folkhemsfilantropi – tenderar att vara mer av välgörenhetskaraktär.
Pontus Braunerhjelm menar att insamlingsorganisationer borde bli bättre på att tydligt redogöra för vad de har åstadkommit och hur mycket av de insamlade medel som når de behövande efter att administrationen i givar- och mottagarländerna har räknats bort.
– Jag tror att det skulle öka intresset för att bidra till olika insatser som kan förbättra människors villkor, säger Pontus Braunerhjelm.
Fakta
Filantropi är välgörenhet och annan allmännyttig verksamhet som utan motprestation stöder institutioner och projekt inom till exempel kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.
Text: Caroline Engvall