Organisationen CASE Europes årliga konferens gick nyligen av stapeln i Birmingham. Cirka 1000 deltagare samlades under tre dagar för att lyssna på inspirerande föreläsningar, nyttiga samtal och erfarenhetsutbyte. Patos var på plats för att lära sig mer om insamling bland högskolor och universitet, och passade på att göra en intervju med Emma Jones som arbetar med alumnfrågor på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm.
Självklart handlar även insamling i universitetsvärlden om kommunikation, storytelling, engagemang, sociala medier och marknadsföring. Men det handlar också om alumnirelationer – hur får man före detta studenter att på något sätt engagera sig, monetärt eller volontärt för sin institution? Eller hur man kan attrahera fler utländska studenter till sina lärosäten? En annan utmaning är att förtroendet för högre utbildning sjunker internationellt, och på konferensen pratades det också mycket om hur man i större utsträckning kan och måste bli en del av samhället.
Med på konferensen var Emma Jones, som är Director of Alumni Engagement på KTH i Stockholm. Emma sitter med i CASE Europes styrelse, har tidigare erfarenhet från Imperial College i UK och har länge arbetat med alumnfrågor och fundraising både i Sverige och i England.
Sedan 2011 tar svenska lärosäten ut en studieavgift från studenter som kommer från länder utanför EU. Under den här perioden har också fundraising på svenska lärosäten ökat. Utländska studenter är viktiga, de ger svenska studenter globala nätverk, de bidrar till mångfald och gör svenska lärosäten mer internationella, vilket är viktigt eftersom universitet verkar på en internationell marknad.
Men behovet av fundraising på svenska lärosäten har också ökat i takt med omsättning och ambitionsnivå. Det finns ett ökat behov av att ha icke öronmärkta pengar för projekt man vill satsa extra på eller man kanske vill spetsa forskningen inom något område. Att arbeta med fundraising är ett sätt att framtidssäkra finansiering. Även om fundraising för universitet och högskolor i Sverige fortfarande inte är välutvecklat har de flesta svenska lärosäten någon som arbetar med frågan.
Emma berättar att hon under CASE träffade gamla kollegor från Imperial College där numera drygt 80 personer arbetar med fundraising och alumnirelationer, jämfört med ett tjugotal för fem år sedan.
Trots att det inte är så många personer som arbetar med fundraising än, så har KTH samlat in närmare en miljard sen 2011. Chalmers samlade in drygt 350 miljoner kronor i en första kampanj redan på 1990-talet och KI drog i slutet av 00-talet in en miljard på några år. KTH Opportunities Fund, som är en del av KTH:s fundraisingarbete, är en satsning på att engagera små och medelstora givare, samlar in pengar som används för globalt utbyte, investering i forskartalanger och för att berika studietiden. Fonden har som mest från en privatperson, en alumn, fått 65 000 kronor. Från företag 250 000 kronor.
KTH arbetar förstås mycket med stora givare, och strategiska samarbeten med näringslivet. Men vi har också börjat testa att arbeta mer med att engagera alumner som vill bidra med mindre summor.
– Vi ber aldrig om en gåva till KTH, vi ber om gåvor som handlar om t ex ett stipendium för en utländsk student, eller till en grupp studenter för ett specifikt projekt. Ett exempel där var en jämställdhetsvecka. Människor ger till människor, fortsätter Emma Jones.
Nu har KTH börjat samla in mer pengar från alumner, och få in dem som månadsgivare. KTH har testat att göra telefonkampanjer, där man använder studenter som ringer och försöker matcha dem mot alumnerna.
– Den som läste maskin för 20 år sedan blir kanske uppringd av en student som läser det nu. Det har gått väldigt bra, snittlängden på samtalen har varit runt en kvart, så både alumner och studenter har uppskattat det, konstaterar Emma Jones som noterar hur fundraising för högre utbildning är på väg att bli mer av ett yrke, också i Sverige.
– Jag ser hur man tar in allt fler som arbetar professionellt med detta på universiteten, avslutar Emma, som inom kort också själv är certifierad fundraiser genom FRIIs certiferingsutbildning.
Text: Annika Prine
Om CASE
CASE, The Council for Advancement and Support of Education, är en ideell organisation vars medlemmar är ca 3700 utbildningsinstitutioner i fler än 80 länder. CASE hjälper sina medlemmar att arbeta med alumnrelationer, kommunikation, marknadsföring och insamling.
