Från vänster: Carolina Ehrnrooth, Sara Wettergren, Ann Svensén och Monica Erwér. Insamlingsorganisationer drivs alla av tanken om att människors engagemang är grunden för att lyckas. Samtidigt är organisationerna ofta konkurrenter om givarnas pengar, om medieutrymme, kontakter och påverkansmöjligheter. Hur gör man för att balansera dessa två sidor. När är man konkurrent – och när är man kompis?
Majoriteten av medlemmarna i FRII är små organisationer, med mindre resurser för kompetensutveckling. Det är en av anlednigarna till att FRII anordnar olika utbildningar för både medlemmar och andra. Men det händer också att organisationer drar i gång egna samarbeten för att lära mer av varandra.
Ett exempel är när Johan Harlén, som arbetar med insamling på Amnesty, pryade hos Victor Riddez som gör samma sak på Greenpeace:
– Vi är båda med i samma referensgrupp för digitala insamlingar, så man kan säga att vårt utbyte blev en fördjupning av de kontakter vi redan har, berättar Johan Harlén.
En fördel i samarbetet är att organisationerna liknar varandra, utan att för den sakens skull vara direkta konkurrenter. Diskussionen har också framför allt gällt metodutveckling.
– Vi befinner oss inte i en vanlig bransch där man är konkurrenter. Tvärtom, samarbete och kontakter gynnar oss alla. Samtidigt är det klart att alla organisationer har sina egna ”affärshemligheter”. I viss mån kan man ju prata om att vi tävlar om givarnas pengar, så därför fokuserar vi på metoder och aktiviteter snarare än långsiktiga strategier och djupare målgruppsanalyser, konstaterar Johan Harlén.
Victor Riddez på Greenpeace tycker också att samarbetet varit bra:
Johan och jag har egentligen inte haft någon plan för vårt samarbete, utan vi körde bara i gång. Vi använder i stort sett samma verktyg och därför har vi möjlighet att hjälpa varandra. Nästa steg är att jag kommer över till Amnesty och får lära mig mer om hur de jobbar.
Inom Greenpeace finns en lång tradition av att samarbeta med kollegor på andra landskontor. I USA har Greenpeace etablerat Mobilisation Lab, ett center för kampanjer och digitalt lärande som också samarbetar med andra organisationer kring så kallade skillshares i Europa.
– I en stor global organisation som Greenpeace finns det otroligt mycket kompetens som vi kan dela med oss av, också till andra. Som non-profits har vi inte samma resurser som stora företag, vi har inte råd att chansa. Därför är det viktigt att vi utvecklar vår kompetens – och att vi gör det tillsammans, konstaterar Victor Riddez.
Själv jobbade han under en period för Greenpeace i Sydney i Australien. Av en slump satt många organisationer i samma kvarter, vilket ledde till att det utvecklades ett informellt, men betydelsefullt nätverk.
– De tog en fredagsöl ihop, snackade och bytte erfarenheter på ett informellt sätt. Där var kontakterna mellan organisationerna väldigt mycket mer utvecklade än vad de är i Sverige.
Det finns också andra intressanta och innovativa samarbeten. I Skåne har organisationerna Hungerprojektet, Barnfonden, Svalorna och IM, Individuell Människohjälp nyligen dragit i gång initiativet Skåne Global – Ett hållbart näringsliv i södra Sverige.
– Vi började träffas mest för att det, till skillnad från i Stockholm, inte bjuds så många tillfällen för biståndsaktörer att samverka här. I samarbetet tar vi fasta på de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och mer specifikt mål 17 om globalt partnerskap. Självklart inser vi att vi konkurrerar, det vore ju fånigt annars, men i detta fall är det vår gemensamma drivkraft att belysa regionen och dess roll i relation till globala utvecklingsfrågor och att bidra till att bilda nod i dessa, förklarar Ann Svensén som är generalsekreterare för IM.
En förutsättning för att vilja och lyckas samarbeta som ”konkurrenter” är att det finns om mognad i relationen, att man litar på varandra och är beredda att sätta det gemensamma först, menar hon. Framgångsfaktorn har varit att man hittat de frågor där organisationerna kan samverka och att lämna annat åt sidan.
– När vi gjorde inbjudan till Skåne Global delade vi till exempel med oss av alla våra kontakter rakt av. Det var fullständigt självklart att vi skulle göra så, fortsätter Ann Svensén som tycker att det vore spännande om organisationerna kunde genomföra gemensamma kampanjer i framtiden.
– Tiden är förbi då var och en satt på sin kammare och hittade på egna lösningar. Ingen organisation har i dag ensamrätt på en relation, ingen ”äger” sin målgrupp och många företag har också relationer till flera olika organisationer, konstaterar hon.
Text: David Isaksson
