Lördag morgon den 9 november 2013. Hemma i soffan skickar Kristian Rankloo iväg en SMS-betalning till stöd för Filippinerna. Tänker att han köper sig fri, och vill göra något mer, något konkret. Några timmar senare har han bestämt sig och nästa dag har han bokat flygbiljetter till Filippinerna.
Kristian tänker att ett par händer till kan bära flera tusen brädor, och ju fler händer desto bättre. Han försöker få med några beresta vänner. Ingen har möjlighet att åka med, men alla vill hjälpa till. En facebookgrupp startas ”Kristian reser till Filippinerna” och där kan man sätta in pengar på sambons kontonummer. Gruppen får snabbt 100 medlemmar, sen 200, sen 400 och pengarna strömmar in.
Men kan man verkligen göra nytta om man bara drar iväg så där? Kristian har rest mycket. Till många katastrofdrabbade eller annorlunda ställen. Bland annat var han på Sri Lanka efter tsunamin 2004. Utifrån sina tidigare erfarenheter sade Kristian nej till de som ville följa med till Filippinerna men som aldrig rest på detta sätt tidigare.
– Jag kunde Filippinerna och jag hade varit där ett tiotal gånger innan och hjälpt familjer, jag är van att resa till udda ställen med svåra förhållanden och tuffa miljöer, jag är entreprenör och van att ta för mig och klara mig helt själv utan att vara beroende av någon. Jag hade med mig egen frystorkad mat för elva dagar, en hängmatta och fyra t-shirts, säger Kristian.
Imponerad av organisationerna
Kristians enda plan inför ankomsten till Filippinerna var att lyssna till var hans hjälp behövdes bäst och ansluta sig till något projekt. Men han hade också genom en vän som arbetar på Barnfonden i Malmö fått kontaktuppgifter till Childfunds lokala kontor. Genom Childfund fick Kristian möjlighet att vara med på de briefings alla organisationer på plats dagligen hade för att stämma av vem som gjorde vad, vilka som kunde erbjuda vad, och vad som skulle prioriteras för dagen.
– Jag var djupt imponerad av samordningen mellan organisationerna, det var verkligen effektivt arbete som utfördes. Till skillnad från situationen efter tsunamin på Sri Lanka där jag upplevde totalt missbruk av resurser och konkurrens mellan organisationer. Här var det inga diskussioner och ingen prestige, man kom överens, säger Kristian.
Ganska snart utkristalliserade det sig för Kristian att det var barnen han ville hjälpa. Barnen som var traumatiserade, vars skolor var förstörda och skolmaterial borta. Det var barnen som var viktigast att få bort från gatorna där risken för kidnappning var stor, och det var barnen som behövde få tillbaks sina rutiner för att komma över traumat. Med sig till Filippinerna hade Kristian ca 70 000 kronor som facebook-gruppen hade samlat in. Det lokala Childfund-kontoret arbetar med fyra skolor i området och det är till tre av dessa och ca 2000 elever som pengarna ska användas. Skolväskor med material inhandlas och delas ut till eleverna.
Många vill bidra
Kristian hör talas om den norska killen som är med på Skavlan och som 10 år tidigare har startat ett barnhem och en organisation som heter Streetlight. Han hör historien om hur Erlend Johannessen räddar livet på 70 barn och samtidigt själv traumatiserats svårt. Kristian bestämmer sig nu för att hjälpa Erlend och Streetlight att återuppbygga barnhemmet. Efter 11 dagar åker Kristian hem. Men pengarna fortsätter att komma in på kontot, och folk vill fortsätta hjälpa till. Nu är fokus på att samla in pengar till Streetlight.
Kristian och hans sambo hade redan ett stort kontaktnät när de satte igång Facebooksidan, som nu har över 1100 medlemmar. Även om Kristian säger att han inte ens känner hälften av dem som är med i gruppen eller de känner honom har de inget problem med att sätta in pengar till insamlingen. Pengarna går in på ett privat konto.
– Jag tror det har varit så konkret vad jag har gjort och gör. Jag har varit väldigt tydlig och hela tiden beskrivit vad pengarna har gått till och har kunnat lägga upp bilder allteftersom. Jag tror man känner sig nära det som görs. Jag tror också att många är osäkra på hur de stora organisationerna använder pengarna, och de borde bli bättre på att berätta det. Jag tror man vill ha tydligare transparens och hur de administrativa kostnaderna ser ut. Och närheten till givarna är jätteviktig.
Problemen kvarstår
Kristian betalade själv sin resa och sina omkostnader, därför säger han att alla pengarna går direkt till ändamålet. Men det är svårt att jobba utan kostnader, och när han räknar ut sina omkostnader i förhållande till vad han samlat in så hamnar det på ungefär 10%, vilket också är snittet för insamlingsorganisationers administrationskostnader. Det märks en trend i samhället där fler vill engagera sig direkt i hjälpverksamhet.
– Jag tror att de sociala nätverken och informationen vi har tillgång till gör det lättare att se problemen. Människor är av naturen goda och vill göra gott. Men de är också narcissistiska, vill synas och bygga sina egna varumärken. Men det värsta du kan göra är att inte göra någonting, säger Kristian.
Gruppen ”Kristian reser till Filippinerna” fortsätter att samla in pengar. Bland annat har Kristians vän Anders Norman skrivit en låt som nu finns att köpa på Itunes till förmån för ”Kristian reser till Filippinerna”. Den finns även på Youtube, då går en mindre summa till insamlingen. En församling på västkusten kommer att samla in kollekt till ”Kristian reser till Filippinerna” och fler insamlingsaktiviteter kommer dyka upp. Men det som verkligen upprör Kristian är hur ett problem bara kan försvinna.
– Varför hör man inget längre om behoven på Filippinerna? Det står fortfarande 4 miljoner människor i matkö varje dag. När medierna försvinner, verkar det inte samlas in några fler pengar, säger Kristian.
Kristians tips om du vill göra något:
- Kolla först vilka organisationer som finns på plats och vad de gör.
- Vad brinner du för? Välj att stödja något som engagerar dig.
- Åk inte iväg själv om du inte har en aning om vad du ger dig in på – du vill inte att organisationerna ska behöva ta hand om dig också.
Läs mer om Kristian och hans engagemang:
http://dagbladet.se/insandare/1.6658942-medieljuset-har-slocknat
https://www.facebook.com/groups/175064222688012/
https://www.youtube.com/watch?v=kD77nQ0rz4A
Text Annika Prine
