Lika lätt som det var att bestämma vad den här ledaren ska handla om, lika svårt är det att få till en nyanserad och balanserad diskussion om problematiken i det som jag vill skriva om. Men svårigheten i att hitta rätt balans får inte få oss att ducka för frågan och fenomenet. Det här är något som vi måste prata mycket mer om. Och dra lärdom av.
Det handlar om flyktingkatastrofen och svenska folkets engagemang. Det handlar om privata initiativ som samlar in miljontals kronor och fyller torg med insamlade kläder och skor. Det handlar om att svenska folket verkligen har öppnat sina hjärtan, slagit näven i bordet och tydligt markerat att nu får det vara nog.
Vad är då problemet? Problemet är de ”sanningar” som levereras i olika kanaler och som alltför ofta får stå oemotsagda.
”Sanningar” som gör gällande att de etablerade organisationerna är långsamma och ineffektiva, att när man ger till etablerade organisationer så ”försvinner” en massa pengar i administration. När dessa ”sanningar” sammanfaller med att många människor tycker att de privata initiativen är mer direkta och effektiva, att de är ett bättre alternativ till de organisationer som har kunskap och erfarenhet av humanitärt arbete så finns det anledning för oss som arbetar i och runt de mer etablerade organisationerna att fundera över hur vi tar oss an fenomenet. Vad är det som gör att vi har hamnat i detta läge? Vad kan det få för konsekvenser? Vad kan vi lära oss? Hur ska vi balansera vår rädsla för att döda människors engagemang med vikten av att tala om vilken hjälp som faktiskt gör mest nytta. Och framförallt – hur slår vi hål på ”sanningarna”?
Jag hyser stor respekt och beundran för alla de människor som på olika sätt engagerar sig i den rådande flyktingkatastrofen. Engagemang är A och O och utan enskilda individers engagemang skulle vi inte ha något civilsamhälle. Men vi måste kunna prata om de potentiella problem som kan uppstå i samband med att allt fler personer väljer att ta privata initiativ alternativt stödja privata initiativ. Den senaste tiden har media visat intresse för att lyfta den typen av frågeställningar. (Lyssna på P1:s Plånboken från onsdag 9 september samt kolla på TV4 Nyhetsmorgon från måndag 14 september.) Men det räcker inte. Vi som arbetar med den här typen av frågor har själva ett ansvar att hålla debatten levande. Så låt oss göra det. Hör av dig med dina tankar kring vad vi kan göra som bransch – som sektor – för att dra lärdom av det som händer just nu. Låt oss ta ett gemensamt ansvar för att slå hål på några ”sanningar”. Det ser jag fram emot.
/Maria Ros Jernberg, generalsekreterare FRII
maria@frii.se
