Räcker det att göra gott, gärna till så liten kostnad som möjligt? Eller är det viktigt att de goda handlingarna gör nytta? Den frågan behöver ställas lite oftare, av organisationer såväl som givare.
För den människa som ska få möjlighet till ett bättre liv, det barn som ska få en livsnödvändig operation, eller den djurart som kan räddas, är förstås nyttan, effekten, det absolut viktigaste. Sker det inte en långsiktig positiv förändring blir ju insatsen relativt meningslös. Det blir även en ganska meningslös insats från givaren. För att inte tala om för organisationen och dess medarbetare och volontärer.
Effektmätning är därför en av de viktigaste sakerna en organisation kan ägna sig åt – för sin egen skull, för mottagaren och för givaren. Ändå är det så svårt att göra i praktiken. Även om mätning av effekt och nytta varit på agendan ett bra tag nu, är det fortfarande i ganska snäva kretsar det diskuteras eller i de riktigt stora organisationerna och bland myndigheter. Och det är inte så konstigt, för det där med effektmätning och nytta är inte lätt. Det kräver både en tydlig idé om vad man vill uppnå med sina insatser, eller projekt och att hitta sätt att mäta just dessa effekter. Det i sin tur kräver kunskap, tid och personal. Allt sådant kostar pengar. Och är det något ideella organisationer är försiktiga med, är det sådant som kan uppfattas som onödiga kostnader.
Så, det är dags att tänka tvärtom! Att lägga resurser på att sätta mål för vilka effekter som ska uppnås och sedan mäta detta är en del i att genomföra sin verksamhet eller driva sitt projekt. Det är en så kallad ändamålskostnad. Att kunna mäta effekter av insatser, och därmed också utvärdera och kontinuerligt förbättra insatserna är nödvändigt, inte bara för att få veta om vi gör rätt saker utan också för att kunna dela kunskap med varandra. Genom att utvärdera och mäta kan goda exempel på metoder liksom kunskap spridas, och de mindre bra metoderna tas bort.
Självklart är det viktigt att så mycket som möjligt av en gåva används till ändamålet. Men om själva ändamålet genomförs på ett sådant sätt att det inte har någon positiv effekt eller än värre, ger negativa effekter, hade det varit bättre att en större del av gåvan gått till det förberedande och uppföljande arbete som behövs för att kunna mäta nyttan.
Att bara lita blint på effektmätning som lösningen på hur vi ska utvärdera ideella organisationer och andras goda handlingar är dock inte en framkomlig väg. Effekter kan inte alltid isoleras utan det kan vara många saker som samverkar för ett positivt, eller negativt, resultat. Det kan också vara insatser där de effekterna blir tydliga först efter lång tid. Att då bara göra de mest effektiva insatserna på bekostnad av sådant som är lite mindre effektivt kan i längden innebära att alla möjligheter som finns för att förbättra världen inte utnyttjas. Fokus på effekt och nytta är viktigt för att få kunskap om vad vi gör bra och vad som kan göras bättre. Det gör också att våra beslut om hur vi ska prioritera vår verksamhet och hur gåvor bäst kan användas fattas på välgrundad fakta.
Att göra gott är inte nog. Att göra gott på rätt sätt är det som behövs om vi ska förbättra världen, i stort som smått. Det är vad detta nummer av Patos handlar om – att mäta och värdera effekten av de insatser som görs.
