Var finns riskkapitalet för ideell sektor?

Den röda tråden i det här numret av Patos är den lilla organisationens utmaningar och möjligheter. Poängen med civilsamhället är ju att vem som helst kan starta vad som helst för i stort sett vilket ändamål som helst. Devisen ”låt många blommor blomma” måste gälla när det handlar om verksamheter som bygger på människors engagemang, intresse och vilja att göra något med och för andra.

Siffror från 2013 visar att det finns ca 232 000 ideella organisationer, varav 92 500 var ekonomiskt aktiva. Det betyder att de flesta organisationer i ideell sektor sannolikt är små eller i alla fall inte har en omfattande ekonomisk verksamhet och kanske inte heller har ambitionen att växa. Men för en del är det också precis tvärtom. Man vill växa och göra mer, men det går inte. För det krävs resurser. Främst ekonomiska resurser men också kompentens, som i sin tur kräver ekonomiska resurser. Det blir alltså ett moment-22.

Vi har alla varit små en gång. Ja så är det ju förstås men det kan vara svårt att tänka på det när en kämpar med finansiering, bemanning, verksamhetsstyrning, effektmätning (vad är det?), rapportering och helst av allt bara vill arbeta med att omsätta ändamålet i praktiken. Därför tror jag att vi i högre grad ska titta på små ideella organisationer på samma sätt som start-ups i företagsvärlden. Både vad gäller finansiering och organisering. Den som har idén eller kunskapen att förverkliga ändamålet, oavsett om det rör sig om social hjälpverksamhet eller en kulturaktivitet för unga, är kanske inte alltid den som ska leda och driva själva organisationen. Till det kan annan kompetens behövas för att säkra att organisationen har en hållbar tillväxt.

Men framför allt behövs det riskvilligt kapital. Pengar som ger möjlighet till en hållbar tillväxt. Det finns få investeringar som har så god avkastning som insatser för att öka insamling av gåvor. Beroende på vilken form av givande och vilka volymer vi planerar för är avkastningen över tid vanligen mellan 65% – 97%. Det är inte många andra investeringar du kan göra med den avkastningen! Och ändå är det så svårt att få riskvilligt kapital – från den offentliga såväl som den privata sektorn. Eller för den delen, våga satsa själv som ideell organisation. Istället för att sätta långsiktiga mål och få förtroende att förvalta kapitalet på bästa sätt i relation till ändamålet, måste vi harva oss fram med projektfinansiering, korta avtal eller villkorade donationer.

Ett mycket intressant exempel på hur små organisationer kan få hjälp att växa är CAF Resilience Programme i Storbritannien. Programmet syftar till att både bidra till en uthållighet hos små organisationer och dra lärdomar av arbetet så att institutionella givare, stiftelser och större donatorer bättre förstår hur deras insatser kan göra störst nytta. Du kan läsa mer om deras rekommendationer i det här numret av Patos.

Famna, som är intresseorganisation för idéburen välfärd, har satt ett tydligt mål för 2030. Då ska 10 procent av välfärden utföras av idéburna aktörer, idag är det 3%. Jag tror de kommer att lyckas. För de har satt ett mål, de tar plats och kräver att få vara delaktiga. Så nu pratar politiker och beslutsfattare om det målet som något självklart och visst kommer det att påverka utvecklingen i den riktning Famna har satt. Andra delar av civilsamhället skulle behöva göra samma sak. Ta plats alltså. Sätta mål för hur stort ideellt engagemang vi vill skapa, hur många nya föreningar, nätverk eller initiativ som ska formeras, hur stort gåvogivande borde vara etc. Detta tillsammans med ett annat sätt att visa på avkastningen på en investering (oavsett om det är eget kapital, bidrag, gåva eller donation) skulle bidra till en starkare och uthålligare ideell sektor.

Slutligen, det känns extra roligt att i detta nummer sätta ljuset på de små organisationerna i civilsamhället eftersom Giva Sverige vid årsmötet i maj öppnade upp för associerade medlemmar där små ”start-up-organisationer” med en omsättning på mindre än ca 1,2 mkr kan bli instegsmedlemmar. Kravet på 90-konto för medlemskap är borttaget både för ordinarie och associerade medlemmar, eftersom deras krav hämmar just utveckling och tillväxt i ideell sektor på sektorns villkor, men också eftersom Giva Sverige sedan drygt 10 år tillbaka har en Kvalitetskod med riktlinjer för etik, ekonomi, styrning och effektmätning som är mer relevant för att säkra transparens, effektivitet och uthållighet i insamlingsorganisationer.

Vår förhoppning är att nu kunna bidra ännu mer och tydligare till ett ökat och tryggt givande genom att fler organisationer får stöd att utveckla och driva sin insamling av gåvor på ett etiskt och professionellt sätt.

Charlotte Rydh, generalsekreterare, Giva Sverige