Varför startar man en egen stiftelse? Micael Bindefeld berättar varför han gjorde det. Och på förintelsens minnesdag den 27 januari delade H.K.H. Prins Daniel ut de första stipendierna från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen.
I år är det 70 år sedan Auschwitz befriades. Många historier är på väg att glömmas bort och en del av dem har aldrig ens blivit berättade, samtidigt som vi ser hur antisemitismen återigen sprider sig över världen. Detta var utgångspunkten för Micael när han började fundera på hur han kunde bidra till att göra skillnad i en viktig fråga. Med ett hjärta som lätt börjar brinna för olika frågor vill man engagera sig. Och det har Micael Bindefeld gjort länge.
– Jag har varit engagerad i olika ändamål. I Svenska kommittén mot antisemitism, jag har varit fadder, jag har jobbat med Childhood – både pro bono i mitt företag, och som privatperson. Nu ville jag fokusera och ägna mig mer helhjärtat åt en fråga, säger Micael.
Berättandet är en viktig del av den judiska traditionen och Micael har fått höra historier ända sedan han var liten. Han fick höra hur hans farmor och farfar flyttade från Tyskland till Sverige i början av 30-talet. Hans farmor och farfar lämnade stora judiska familjer bakom sig och majoriteten av familjerna utplånades under förintelsen.
– Jag är uppvuxen med en självkänsla och stolthet över mitt judiska arv. Jag ville göra något som är djupt förankrat i min och mitt folks historia. Jag har länge varit engagerad i vikten och värdet av att det judiska folket har ett eget land. Det blir den enda självklara reträttvägen dit vi kan flytta när vi nu åter utsätts för antisemitiska strömningar. För 10 år sedan reste jag också runt och besökte koncentrationslägren i Polen. Det var det som sådde ett frö inom mig, att jag ville göra något på egen hand, säger Micael.
Alla undersökningar i dag visar att kunskapen hos dagens barn och ungdomar om Förintelsen är skrämmande låg. Och dessutom minskar kännedomen för vart år som går.
Det finns så många historier som fortfarande väntar på att bli berättade, men det saknas finansiering. Att använda berättandet för att visa på den grymhet som finns i världen är viktig för alla minoriteter oavsett om det gäller judar, hbtq-personer, romer eller någon annan minoritet. Micael går igång med passion när han pratar om mänskligheten som är dålig på att lära sig av sin egen historia, och varför det är så viktigt att verkligen sprida berättelserna så att de inte dör ut med de som upplevt dem.
– Jag har pengar, men inga barn. Jag har en plattform för att nå ut. Det här är mitt sätt att lämna något efter mig.
Micael har donerat fem miljoner kronor till sin stiftelse, och avkastningen (cirka 300 000 kronor) ska delas ut i form av stipendier varje år. Han har också testamenterat sin förmögenhet till stiftelsen den dag han inte längre finns. I år är första året stipendierna delas ut och det skedde på Förintelsens minnesdag, den 27 januari.
Det finns naturligtvis funderingar på hur stiftelsen kan samla in mer pengar. Stiftelsen har redan fått några större donationer, och man välkomnar också mindre gåvor från privatpersoner som vill bidra. Det ligger nära till hands att tro att Micael som har en bakgrund som fest- och eventfixare ska försöka samla in pengar genom till exempel kändismiddagar eller välgörenhetsauktioner.
Men på den frågan säger Micael att han dels inte tror att det riktigt finns den typen av förmögenheter i Sverige, eller i alla fall för få för att kunna samla in större donationer via middagar. Och på frågan om välgörenhetsauktioner kan vara ett sätt, säger Micael att det nog inte riktigt ligger i den svenska kulturen att skänka pengar genom auktioner. Vi blir generade och vill helst inte prata om pengar. När det gäller auktioner så har vi svenskar också en inställning att vi vill göra ett bra ”klipp” vid en auktion, och det är ju inte riktigt syftet med en välgörenhetsauktion.
Micael skulle däremot vilja inspirera fler att engagera sig, han tycker det verkar som att många unga är väldigt engagerade och som gammal vill man återigen bidra med att göra gott. Men fler borde också engagera sig mitt i livet. Det finns så många olika sätt att engagera sig på. Man kan ge av sin tid, sin kunskap eller bidra med ett värdefullt kontaktnät. Men han tror också att det är viktigt att ha tänkt igenom var man har sitt hjärta, för då blir det också resultat av engagemanget.
– I mitt fall ville jag göra något som lever vidare. Istället för barn grundade jag min egen stiftelse, säger Micael halvt på allvar, halvt på skämt.
Bindefeldstiftelsens första stipendier
Den 27:e januari, på Förintelsens minnesdag, delade H.K.H. Prins Daniel ut de första stipendierna i Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. På Teater Galeasen på Skeppsholmen i Stockholm, i samarbete med DN, tilldelades Sara Sommerfeld och Johan Romin ett stipendium för att producera ”Min farmor och Förintelsen”, om Saras farmor som överlevde Förintelsen. Med hjälp av pengarna kan filmen färdigställas och kommer att sändas i TV 4 i maj.
Örjan Henriksson fick stipendium för sin skildring av Auschwitz. Han tillbringade en vecka i det forna dödslägret och fick också tillgång till några av de låsta rummen. Med hjälp av stipendiet produceras nu en fotoutställning ”Auschwitz KZ I-II ” som ställs ut på Liljevalchs konsthall mellan 24 april och 10 maj.
– Jag är otroligt stolt över att jag har bidragit med denna manifestation mot antisemitismen och att jag samtidigt kan vårda historieberättandet som jag brinner för, säger Micael Bindefeld.
Text: Annika Prine
Läs mer om Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen
Pressrelease
