Namnet krymper avståndet

Bilder har en stor påverkan. När vi läser tidningen varje dag eller möts av bilder på väg till och från jobbet äter det sig in i vårt medvetande och påverkar vår bild av människor i stort. Det gör också något med avståndet mellan oss.

En organisation som arbetat mycket med frågor om bild, representation och dess effekter är We Effect. Organisationen har som policy att alltid ange fullständiga namn i sina kampanjer, för dem något fullständigt självklart.

– Kan man inte namnge personen som skildras bör man ta sig en ordentlig funderare på om man ska publicera bilden. Vi slänger bilder som är jättebra. Om namnet saknas så gör vi bedömningen att vi inte kan använda just den bilden, säger Ola Richardsson, kommunikationschef på We Effect.

Att människor inte görs till objekt utan subjekt är sedan länge en viktig princip för organisationen, och det innebär att visa människor som självständiga ägare av sina liv. I samband med att We Effect tog fram rapporten ”Bilden av biståndet” som granskar mediers skildringar av bistånd i Afrika söder om Sahara, blev det tydligt att det var just bilderna i skildringar av bistånd som stod ut. I princip var det bara ”offerbilder” och vita biståndsarbetare som fick synas i media. We Effect uppmärksammade även att väldigt få människor från lokalbefolkningen fick ha med sina namn vid publicering, till skillnad från de vita biståndsarbetarna som nästan alltid var namngivna.

Förra året lanserade We Effect kampanjen #allaharettnamn, och PO-anmälde i samband med detta även 25 tidningar då de ansåg att människor som inte namngavs lidit publicistisk skada. Anmälan avslogs då det är den som lidit skada själv som måste stå för anmälan, men kampanjen och tilltaget fick stor uppmärksamhet och väckte en större debatt om frågan.

Under Almedalsveckan 2016 kommer en ny rapport att släppas. Ola avslöjar att det ser positivt ut jämfört med tidigare år. Han tycker också att organisationerna inom biståndsbranschen blivit mer medvetna om bildval, och att fler av dem som skildras i bild namnges, även om det finns mycket kvar att förbättra.

Vad är då en bra kampanjbild?

– Det är när man visar hur bra det kan bli, att historier kan få ett lyckligt slut. Det är de faktiska resultaten som vi bör hålla fram, framför misär. Samtidigt är vi väl medvetna om att ett sådant tilltal kan innebära att det är svårare att samla in pengar. Och sen är vi ödmjuka inför att man har andra förutsättningar om man jobbar med exempelvis humanitärt bistånd, säger Ola Richardsson.

Han har också förståelse för att man i vissa situationer väljer att inte publicera namn på grund av till exempel risk för identifikation. Samtidigt är han tveksam till om det är rätt bedömning och ställer frågan om man alls ska publicera dessa bilder där utsatta barn riskerar att identifieras?

Det är ju faktiskt inte bara namnet utan bilden i sig som utgör riskmomentet här. Och det handlar om en grundläggande inställning om respekt för människan.

-Jag tror också att budskapet blir starkare om man ser en person bakom. Med ett namn kan vi skildra människor på ett sätt som väcker identifikation och krymper avståndet i världen, och det är viktigt även i insamlingsarbetet.

Efter att ha stått bakom flera rapporter som granskar mediers skildringar av bistånd har We Effect fått ögonen på sig och blir även granskade för sitt eget material.

– Jag kan förstås inte garantera att vi inte gör misstag emellanåt i vårt bildarbete, vi har en ständigt pågående diskussion.

En kampanjbild som We Effect nu valt att lägga på is – på en svart kvinna som själv äger ett bomullsfält som ger familjen försörjning – är en bild de själva upplevt som en framgångsbild. Men bilden mötte kritik från personer som menade att den kunde associera till amerikansk slavhandel och därmed inte alls upplevas som positiv.

– Det ledde till en intern diskussion och i nuläget använder vi inte just denna bild i vår kommunikation, säger Ola Richardsson.

Text: Julia Björne