Att vara personlig, men aldrig privat. Det är ledordet för Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin när hon använder sociala medier. Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, menar att det folk vill på sociala medier är att följa just en person och inte en funktion.
Var går gränsen mellan att vara publik och privat i sociala medier? Hur ska organisationer tänka – och hur tänker de som själva är starka profiler och som företräder välkända organisationer i det svenska samhället? Finns det någon risk om det privata och professionella blandas ihop?
Vi frågade Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen och Anna Ek, ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, hur de tänker när det gäller sociala medier.
– I början hade jag tänkt starta en blogg, men så insåg jag att jag inte skulle ha tid att skriva regelbundet, så därför blev det istället sociala medier, berättar Elisabeth Dahlin som i hög utsträckning använder sig av Facebook.
För Elisabeth är ledordet att vara personlig, men aldrig för privat. Twitter använder hon så gott som enbart för jobb, och Instagram har hon aldrig riktigt kommit igång med. Elisabeth Dahlin ser inte heller något problem med en sammanblandning av de olika rollerna.
På Facebook vill jag kunna spegla både vad jag gör på jobbet och när jag är ledig. Jag vill kunna berätta, både högt och lågt om det som händer.
Det är viktigt att de sociala medierna inte blir en skrytkanal. Man ska kunna skratta med, men inte mot, menar hon. Ett misslyckat kakbak tycker hon är rätt att lägga ut. ”Solsidan-bilder” avstår hon däremot gärna ifrån.
Att Elisabeth är en aktiv person på sociala medier vet alla som följer henne. Hon har ingen speciellt avsatt tid för att skriva, men när hon väntar på flygplatser eller äter frukost vill hon både läsa – och skriva. Eftersom hon bott och arbetat i flera olika länder så blir Facebook en fantastisk möjlighet att hålla kontakt med människor och följa utvecklingen i olika frågor. Just nu följer hon till exempel olika bloggare i Vietnam.
Rädda Barnen har inte någon policy när det gäller medarbetarnas personliga konton och Elisabeth gör ingen formell avstämning med den egna presstjänsten kring det hon lägger ut, utan det handlar om sunt förnuft menar hon:
– Vi har ett starkt strategiskt grepp när det gäller hur organisationen använder sociala medier. Sen handlar det om ens eget omdöme. Omdöme innebär för Elisabeths del bland annat att hon håller en schysst umgängeston och att hon är restriktiv med att lägga ut bilder på de egna barnen eller för den delen privata middagar med alkohol. Och aldrig, som trollen, skriva en massa saker i ren affekt sent på lördagskvällen. Ibland gäller det att ”sitta på fingrarna”.
– Ibland när det händer något och jag är ute och reser så vill jag skriva och publicera bilder – eller snabbt gå in i en debatt och då kan det bli fel. Så då försöker jag tänka, ”andas, ta det lugnt”.
Anna Ek är liksom Elisabeth en person med starka åsikter som ofta syns, både privat och som representant för sin organisation. Anna Ek gick med i Facebook innan hon började på Svenska Freds, och den privata sidan växte snart till en halvofficiell. Hon ser inte heller något problem med att både vara privat och publik.
– Jag tror att det är mer intressant att följa en människa än en organisation. Det är ingen slump att det heter just sociala medier och själv lägger jag ganska mycket tid på att svara på frågor, berättar Anna.
Svenska Freds är en liten organisation som ändå syns mycket och att medarbetarna själva använder sociala medier tycker Anna är positivt, även om det inte finns något tvång: det är lätt att man sugs upp i de sociala medierna och blir fast.
– I början var jag ganska noga med att det inte var för många personliga och privata saker, men sen har jag börjat blanda mer. Jag tänker att det är viktigt att visa att jag inte bara är en megafon för något, utan också en vanlig människa som är på semester och lyssnar på samma musik som andra.
I mångt och mycket handlar det om att lita på magkänslan, sitt eget omdöme och att, när det behövs, stämma av med kollegor.
Även hon får sin beskärda del av trollen, framför allt på Twitter och på Facebook händer det att hon får blockera män som skickar meddelanden. Att vara transparent med det hon gör tycker Anna samtidigt är viktigt. Där kan just sociala medier skapa en annan dimension än den vanlig kommunikationen. Ett bra exempel är från konferensen Folk och Försvar i januari 2016 där hon la ut en bild på sig själv, intervjuad av Expressens Niklas Svensson med orden: ”Jag läser på er hemsida att ni är en förening för människor som är övertygade om att konflikter kan lösas utan våld. Vad gör ni här på Folk och Försvars rikskonferens?” ”Ja vi är ju inte här för att slåss”.
– Jag ville visa våra medlemmar och följare att vi var på plats och samtidigt göra det med humor och glimten i ögat – att vi är trevliga och roliga, även om vi arbetar med allvarliga frågor! avslutar Anna Ek.
Text: David Isaksson
