För ganska exakt två år sedan skrev jag en ledare med rubriken ”Första gången”. Då anspelade rubriken på det faktum att det var premiär för Patos. Det här är definitivt inte det sista numret av Patos. Men det är sista gången jag skriver ledaren.
I nästa nummer kommer det att vara första gången för någon annan. Att skriva för Patos är något jag kommer att sakna. Så det är med viss sorg i hjärtat som jag skriver de här raderna. Men det fick mig å andra sidan att tänka på saker som jag faktiskt önskar att jag sett och hört för sista gången, och inse att det här blir ett gyllene tillfälle att dela med mig av de tankarna.
Jag önskar att vi för sista gången hört någon säga att de vill att deras pengar ska gå oavkortat till ändamålet, utan att ha tänkt igenom vad det egentligen innebär.
Delar av mig förstår precis varför människor tänker så. Vi vill alla att pengarna ska komma de behövande till del. Vi vill känna att vi bidragit till att göra världen bättre, inte till en massa administration… Men vad är administration egentligen? Administration är bland annat ordning och reda – rutiner som gör att organisationens verksamhet sköts rätt och riktigt. Administration är att se till att hjälpen faktiskt kan komma fram till de som behöver den. Administration är att ha en databas som gör att organisationen kan notera att just du inte vill ha några tackkort, att du bara vill bli kontaktad via brev etcetera. Administration är kostnaden för att en revisor granskar organisationens ekonomi.
På senare tid har jag hört många exempel på insamlingar som säger att 100 % av alla gåvor går till ändamålet. Och det är såklart att det låter attraktivt. Men i själva verket finns det väldigt ofta en eller flera givare som står bakom dessa organisationer och som öronmärker sina gåvor till att bekosta just administration. Då kan alla andra gåvor från alla andra givare gå oavkortat till ändamålet. Men tänk om det inte finns ”någon annan”? Tänk om inte någon annan har lust att betala för den nödvändiga administrationen längre? Nej, jag tror det är både hållbarare och ärligare att alla vi som vill ge för att göra världen bättre också accepterar att delar av det vi ger går till administration. Det handlar inte om pengar som ”försvinner på vägen”. Det handlar om ett bakomliggande arbete som inte alltid syns, men som är en viktig del i helheten.
Jag önskar att vi för sista gången hört en politiker säga något om hur viktigt och fantastiskt civilsamhället är, utan att samtidigt ta sitt ansvar och försöka driva en ansvarsfull, genomtänkt och hållbar politik för det civila samhället. En politik som inkluderar frågor som rör finansiering. Missförstå mig rätt – våra politiker får gärna lovorda civilsamhället (och det borde de.) Men ska man dra växlar på att lyfta fram civilsamhällets insatser måste man också ta ansvar för att driva en politik som andas helhetstänkande. I dag ser vi en mängd olika politiska frågor som på olika sätt påverkar ideella organisationers förmåga till finansiering – men ett helhetsperspektiv från politikernas håll lyser med sin frånvaro. Skärpning, tack.
Jag önskar däremot inte att det är sista gången vi kan skriva att vi går mot ett nytt rekordår för insamling i Sverige. Allt pekar på att det blir så för 2015. Och jag hoppas att det är långt ifrån sista gången som FRII och PwC släpper en rapport om insamling och givande i Sverige. Den 7 april är det dags för det tredje rapportsläppet i ordningen. Notera i almanackan och håll utkik efter mer information inom kort.
Sist men inte minst vill jag säga tack. Tack för att du läser Patos. Missa inte trendspaningsartikeln i det här numret. Där delar vi med oss av saker som vi sannolikt inte har sett för sista gången.
Maria Ros Jernberg
Generalsekreterare FRII
(som i april sätter nyckeln i låset på FRII för sista gången, och sedan antar nya utmaningar på Svenska Turistföreningen).
