Ann Svensén, IM (Individuell Människohjälp) I början på 1900-talet var scharlakansfeber en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn. Men tack vare upptäckten av penicillin kan sjukdomen nu botas. Penicillinet gav världen enkel, billig och effektiv behandling av bakteriesjukdomar och är en av de viktigaste innovationerna för utveckling och hälsa i modern tid.
Penicillinet är ett exempel på att innovationer räddar liv. Jag är övertygad om att en ständig utveckling av nya idéer, metoder och strategier är en viktig del av utvecklingsagendan. Men frågan är om det är jakten på stora upptäckter, eller tekniska lösningar som kommer driva utvecklingsagendan framåt. Innovation är nödvändigt, men det är också svårt, dyrt och riskfyllt.
I skolan fick vi lära oss att Flemings upptäckt av penicillinet skedde av en slump. Han glömde några bakterieplattor i sitt ostädade laboratorium, och sen märkte han att mögel hade växt där och dödat bakterierna. Och vips hade vi fått en medicin som räddat miljontals liv. Det är en tacksam bild. Att förvandla mögel till medicin är själva sinnebilden av innovation. Men Fleming hade forskat i decennier innan upptäckten. Han hade personal och ett laboratorium på ett stort sjukhus i London. Ändå tog det ytterligare drygt 15 år och stora investeringar innan medicinen kunde produceras.
Innovation handlar sällan om slump. Det är ett arbete som tar tid, kostar pengar, kräver kompetens och vars framgång beror på en mängd olika faktorer.
Lösningar kan vara hur smarta som helst, men om de inte möter människors behov kommer de inte att användas. Få innovationer inom biståndet har kunnat skalas upp bortom en pilotfas. Därför tror jag att vi måste hitta en balans i hur vi tänker kring innovation inom biståndet. Samtidigt som vi ska jobba strategiskt kring innovation måste vi fortsätta arbeta utifrån mindre sexiga, men väl beprövade metoder. En alltför hetsig jakt på ”the magic bullet” får inte leda till riskfyllda satsningar på dåligt förankrade projekt.
Vi behöver nu ett samtal om hur vi kan främja innovation på ett sätt som skyddar människor som redan lever i extrem utsatthet, från de risker som det alltid innebär att testa nytt. De stora, banbrytande innovationerna är extremt värdefulla, men de kommer även i fortsättningen att vara sällsynta. Kanske är det istället det som vi brukar kalla social innovation som sakta, men säkert demokratiserar samhällen och lyfter människor ur fattigdom? De små, gradvisa förbättringarna av metoder vi redan har, och tillvaratagandet av de kreativa idéer som uppstår när människor stöter på problem i vardagen.
På IM har jag på nära håll sett hur ett systematiskt arbete för att stärka kvinnors egenmakt leder till skapandet av nya former av företagande och gemensamma lösningar för sparande och investeringar. Och jag har sett hur ökad jämställdhet och fattigdomsminskning kommer på köpet. Social innovation är också att se möjligheten i att skapa utveckling ur problem. Som att smälta ner illegala vapen för att tillverka nyttoprodukter, eller som att ta tillvara på avfall och producera biogas.
Inom civilsamhället har vi det i vårt DNA att vara organiserade för ständig problemlösning. De nya idéerna växer fram ur samhällen där människor tillsammans skapar system för att matcha behov med lösningar. Tillsammans med våra partners, och tillsammans med akademi, näringsliv och myndigheter kan vi dela på kostnaderna, sprida riskerna och bygga en infrastruktur för problemlösning och skapa en grogrund för lokalt ägd innovation.
Text: Ann Svensén
Ann Svensén är generalsekreterare för IM (Individuell Människohjälp)
