De sociala medierna öppnar nya möjligheter för digitalt berättande – storytelling – men de ställer också större krav på alla som arbetar med kommunikation, inte minst när det gäller hur mycket tid och kraft som behöver läggas på de sociala medierna.
Två organisationer som arbetar aktivt med att bygga berättelser i sociala medier är Mentor och Läkare Utan Gränser. Mentor Sverige arbetar med mentorskap för unga mellan 13 och 17 år. Verksamheten finansieras framför allt med stöd från företag och bygger på ett stort antal engagerade volontärer.
– De flesta vet inte att nästan hälften av alla ungdomar i Sverige saknar någon att prata med. Här ser vi storytelling som ett utmärkt sätt för att väcka engagemang, berättar Karin Jordås som är generalsekreterare för Mentor.
Mentor strävar efter en positiv ton i sin kommunikation. Man vill vara opinionsbildande och bidra till ett förebyggande arbete där resursstarka vuxna ställer upp för ungdomar som behöver stöd.
– Vi vill ha en långsiktig relation till våra mentorer och förstagssponsorer. Vi ser sociala medier framför allt som en förstärkning, inte något som ersätter personlig kontakt. Huvudtanken är ju att ungdomar ska få träffa vuxna, på riktigt! Framför allt arbetar Mentor genom tre kanaler: webben (formella dokument), Facebook (dialog med nya mentorer) och Instagram (nå ungdomar).
Vi vill berätta historien om de ungdomar som får mentorer genom oss. Genom de berättelser vi skapar i de sociala medierna blir vi också intressanta för traditionella medier.
Instagram använder Mentor framför allt för att nå ut till ungdomar. Där lägger medarbetare och volontärer gärna ut personliga bilder. För att få till stånd en interaktion har Mentor ibland lottat ut saker som SL-kort och hörlurar där.
Med ungdomar vill Mentor kommunicera i ett positivt tonläge som stärker ungdomarna, till vuxna handlar det om behovet av att engagera sig, medan Mentor i kommunikation med företag framför allt betonar allvaret: att deras ekonomiska stöd behövs. Samtidigt är det en utmaning är att hänga med i trenderna och inte riskera att tappa bort sina egna grundidéer.
– Vi har inte övergivit traditionella medier. Vi vill få in debattartiklar i papperstidningar, många i våra målgrupper läser fortfarande sådana, konstaterar Karin Jordås.
Karin Ekholm är digital koordinator på Läkare Utan Gränser.
– Storytelling är definitivt ett viktigt verktyg för oss. Men egentligen tycker jag inte att det är så stor skillnad mellan våra traditionella insamlingsbrev och det digitala berättandet. Det som utmärker sociala medier är att vi kan bygga en tvåvägskommunikation, vi ka ta del av våra gillare och följares berättelser och tankar på ett annat sätt än med ett brev, konstaterar Karin Ekholm.
Läkare Utan Gränser har nästan 400 000 följare på Facebook. Fokus ligger på att skapa engagemang med hjälp av dagliga inlägg med berättelser och rapporter från platser där organisationen arbetar.
Korta filmer hör till det som fungerar bra på Facebook och det som oftast delas. Karin Ekholm skulle själv önska att Läkare Utan Gränser oftare hade tillgång till bra, filmat nyhetsmaterial eftersom man vet att följarna uppskattar att få en snabb inblick i det som händer just nu.
Det viktiga är att berättelsen har en personlig ton så att den som läser eller tittar får möjlighet att sätta sig in i andra människors situation.
– Sen är det viktigt för oss att inte enbart berätta om allt det fruktansvärda som sker, fortsätter Karin Ekholm.
Ett exempel på en film som fungerade på det sättet är ”Pojken som vann över ebola” (Liberia.) Ett annat exempel på var när Läkare Utan Gränser 2013 tog fram en årsredovisning som till stora delar bestod av filmat material som låg direkt på webben. Årsredovisningen fick också pris för sitt nytänkande.
– Vi vill inte visa upp människor som passiva offer för yttre omständigheter. Även i en svår situation vill vi visa att det finns en glimt av hopp, att människor arbetar för att förändra det svåra. Det är en utmaning, särskilt när det gäller Syrien och Jemen. Men vi tjänar inget på att sprida hopplöshet.
David Isaksson
