Internet är ”bara en fluga.” Kommunikationsminister Ines Uusmans resonemang kring det då ganska nya fenomenet, internet, på 1990-talet är en klassiker. Som en vandringssägen. ”Haha” skrockar kanske du, ”hur kunde hon tro att internet inte skulle bli enormt?” Det enkla svaret är nog: det inte är så lätt att avgöra vad som är en viktig trend, som kan komma att påverka organisationer, beteenden och människor, och vad som är just en fluga.
För civilsamhällets organisationer finns mängder av trender att förhålla sig till. Att se som viktiga eller oviktiga, starka eller svaga, starkt påverkande eller helt ointressanta. En del kommer från aktuell forskning, opinionsbildare, journalister eller omvärldsanalytiker. Andra från pålästa privatpersoner, engagerade medlemmar, givare och förtroendevalda. Nyckelfrågor blir: hur kan organisationen veta vilka trender den ska följa? Strunta i? Lägga tid på att analysera möjliga effekter av?
Jag ögnar igenom ett par välkända tidningar som fokuserar ledarskap, chefsrollen och HR. Det tar inte många minuter innan hjärnan nyfiket bearbetar det ögonen fångar upp. ”Nöjda men inte lojala” säger en rubrik, och syftar på att en ny medarbetarrapport visar att merparten människor trivs på sitt arbete men att bara 35 procent skulle rekommendera sin arbetsgivare till andra. Va, bara 35 procent, tänker jag! Statistiken får mig att googla på en ganska nystartad sajt, och affärsidé, som går ut på att ranka sin arbetsgivare. Det uttalade syftet med sajten är att underlätta för den som söker nytt jobb att hitta information om sin nya arbetsgivare. Skriver in några välkända insamlingsorganisationers namn på sajtens sökmotor. Ah, bra!, 4,3/5 i betyg för en organisation. Och fint skrivet omdöme. Jag testar med en annan välkänd organisation. Aj då, inte lika bra, 3,2/5 i betyg och halvbra recensioner. Undrar om organisationen har koll på att den anonymt men högst publikt recenseras på en snabbväxande sajt? Jag gör ännu en sökning på annan välkänd insamlingsorganisation. Den får 3,4/5 i betyg och 87 procent rekommenderar den som arbetsgivare till andra.
Bör civilsamhällets organisationer lägga tid och pengar på att få bra omdömen på detta slags sajter? Ha en profilsida? Påverka arbetsgivarvarumärket just här?
Jag ögnar igenom fler tidningsartiklar, letar rön med potential att bli aha-upplevelser. Hittar en stor undersökning om möten. Inte så rolig läsning, ur ett organisationsperspektiv. Bara 0,5 procent av cheferna säger att de upplever möten som effektiva. 91 procent försöker undvika möten som inte är meningsfulla. 54 procent tycker att de har för många möten på jobbet. Viktig och bra information. Men hur bör organisationer göra för att ta till sig resultaten på kort sikt? Rycka på axlarna och tänker att ”så är det att vara chef”? Få panik och be någon stackare skriva ett pm? Utbilda i kreativa möten? Ta hjälp för att utveckla chefsrollen?
Oavsett angreppssätt behöver organisationen förhålla sig till trender. Annars riskerar den att allt för lättvindigt avfärdat det nya som en fluga.
Johan Welander, personalvetare och författare till boken Idéburen chef. Kompetensutvecklingschef på Rädda Barnen.
