Det finns en bild av att dagens unga är mindre engagerade än tidigare generationer, men stämmer detta med verkligheten? Vi pratar med Erik Amnå, som ligger bakom en av världens största undersökningar av ungas samhällsengagemang samt Anders Parment som forskar om ungas konsumentbeteende.
Under sex år har en forskargrupp vid Örebro universitet under ledning av Erik Amnå följt drygt 10 000 unga i ålder 13-30 år och undersökt hur deras engagemang utvecklats genom åren. Detta är en av världens största nu pågående undersökningar av ungas samhällsengagemang. I december 2016 kommer slutresultatet att presenteras.
– Begränsningen i tidigare studier är att man bara studerat vad unga gör i den politiska offentligheten, om de till exempel är med i partier. Man har inte heller följt upp deras engagemang över tid. Vad vi gjort är att försöka se vad som händer i deras liv genom åren. Vi ser då att det finns en liten grupp som är aktiva jämt, medan det finns en stor mellangrupp som vi kallar ”stand-by-medborgare”. De håller sig à jour med utvecklingen, följer nyhetsflödet och diskuterar politik med familj och kompisar. Och – när något är viktigt för dem – då engagerar de sig! konstaterar Erik Amnå.
Däremot är det ingen tvekan om att antalet medlemmar i formella, traditionella organisationer kraftigt minskat de senaste 50-75 åren: dagens unga vill i första hand inte engagera sig i trögflytande organisationer. Istället vill de vara operativa, göra enstaka insatser för att sedan dra sig tillbaka.
– Ett skäl till detta – tror vi – är att de flesta upplever att de bor i välskötta demokratier där man överlåter mycket av verksamheten till proffs och själv går och röstar var fjärde år, fortsätter Erik Amnå.
Givandet är inte något som forskargruppen studerat separat, men en tydlig generell slutsats är att de unga själva vill kontrollera och ha inflytande över sina engagemang, rimligen också över resultatet av sitt givande. Därmed blir engagemanget också en del av självförverkligandet.
Att människor ordnar egna insamlingar är ett uttryck för detta. Här måste organisationerna anpassa sig om de vill fånga den unga målgruppen.
Vad ska då organisationerna göra för att engagera den unga generationen? Erik Amnå pekar på två vägar:
– Antingen tar man strid, argumenterar, uppfostrar och vässar sig i sin gamla skepnad. Eller också biter man huvudet av skammen, öppnar upp och ökar flexibiliteten och valfriheten inom organisationen.
90-talisterna har ett större samhällsengagemang än vad vi tidigare trott
Anders Parment, som verkar vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, forskar om ungas konsumentbeteende. Det är, menar han, först vid 23-årsåldern som en individs grundläggande värderingar blivit relativt stabila och därför är det först nu som vi vet mer om 90-talsgenerationen.
– Det är en stor generation och de är inte lika obstinata som tidigare åldersgrupper – de har inte lika mycket att ”vara emot”. Något som utmärker dem är att de gärna tillbringar tid med sina föräldrar – och föräldrarna med dem! Samtidigt så har 90-talisterna ett större samhällsengagemang än vad vi tidigare trott, konstaterar Anders Parment.
Det finns starka individualistiska drag hos denna generation. De är uppvuxna med valfrihet när det gäller skola och mycket annat. Konkurrensen från olika företag om deras tid – och pengar – är också större än vad den varit under tidigare generationer.
90-talisterna lever i ett samhälle där mycket handlar om att marknadsföra sig. Det är en generation som tycker att de har många rättigheter och få skyldigheter.
Men att dagens unga gärna hoppar in i korta projekt, utan att vilja dra det tunga lasset i traditionella organisationer behöver inte enbart vara negativt:
– Det finns mer än en arbetsplats där man fått ”bära ut” 40-talisterna. Därför kan det mycket väl vara positivt med unga människor som engagerar sig under några år, men inte längre. Det kan skapa en positiv rotation. Hur ska då insamlingsorganisationerna bäst nå ut till 90-talisterna?
– Framför allt handlar det om förtroende och ärlighet – att agerandet måste stämma överens med det organisationen säger. 90-talisterna är bra på att genomskåda kampanjer. Därför kan det finnas en poäng för organisationerna att inte lägga för mycket kraft på ytlig marknadsföring, avslutar Anders Parment.
Text: David Isaksson
