I ungdomsrörelsen finns det tydliga regler för att bibehålla makten hos de unga – minst 60 % av medlemmarna är mellan 6 och 25 år. Det finns skillnader mellan generationer och tyvärr upplever många att det är svårt att ta klivet från en ungdomsorganisation vidare inom civilsamhället.
I många av våra unga förbund är medlemskapet gratis, vi lever till större del av statliga bidrag än andra i civilsamhället och vi ställer riktigt höga krav på oss själva. FRIIs undersökning bekräftar uppgifter vi känner igen. Unga upplever höga krav på sig själva och ställer höga krav på andra. Vi unga vill veta hur pengar använts i organisationer, vi är otåliga och vi vill kunna ge oss in i samhällsfrågor och räknas med direkt. Vi matas med negativa, hotfulla eller populistiska budskap och det är många som har svårt att känna av att det blir bättre i världen. Undersökningar visar hur Sverige blir ett än mer uppdelat land och många civilsamhällesorganisationer upplever att de får gå in och göra samhällsinsatser där det offentliga brister.
Ungdomsbarometerns rapport 2017 visar att 42 % av alla 15–24-åringar anger att de har ett stort intresse för inrikes- och utrikespolitik samt samhällsfrågor, jämfört med 31 % vid millennieskiftet. Fyra av fem ungdomsorganisationer driver politiskt påverkansarbete och är röstbärare i samhällsfrågor. Det är en tid av ökat engagemang i ungdomsrörelsen, men i samma takt får vi ständigt krympande resurser. Samtidigt som engagemanget blomstrar så har en snittorganisation av LSUs medlemsorganisationer förlorat 25 % av sina intäkter det senaste decenniet. Självklart skapar detta problem.
I en generation som omges av stressande negativa budskap och har höga krav på sig själv är det svårt att må riktigt bra. Smärtan i att aldrig hinna fira sina framgångar, att vara stolt över sina medlemmar men samtidigt skära ner i olika grenar av verksamheten skadar självkänslan. Vi har byggt in oss i strukturella utmaningar som skadar en hel generation av ledare om vi inte snart hittar strategier och lösningar. Inom LSU har vi påbörjat ett stort arbete för att stärka hållbara arbetsplatser och ledarskap. Det är en avgörande fråga när vi leder eldsjälar. Om vi inte lär oss hantera våra krav och oändliga möjligheter fastnar vi i ohållbara liv som slits mellan våra visioner och våra allt smalare handlingsutrymmen. Det är inte konstigt att det gör ont med besvikelser. Samvetet säger hela tiden att vi borde kunna lite mer – förtroendet att leda och tilliten till våra medarbetare är livsavgörande.
I en tid där vi har mer och mer information, där krav ökar och förväntan växer finns det potentiella misslyckanden överallt. Den ekonomiska stressen ökar och jag önskar att jag kunde säga att det såg bättre ut för unga i ungdomsrörelsen.
Men det blir bättre i världen, vi måste våga tro på det även när vi inte upplever det själva. Vi behöver vända kraven och stressen till något som bygger upp oss och som utvecklar våra verksamheter.
Jag tror att ett av svaren ligger i att hitta intergenerationella lösningar. Ungdomsrörelsen behövs mer än någonsin – men vi behöver också hitta trygga rum som synliggör alla möjliga resurser – unga vill engagera sig och göra skillnad genast. Receptet för en helare och hoppfullare värld är nog inte så svårt: Släpp in unga och nya engagerade, dela på makten och dela på resurserna – så får vi större möjligheter till hållbara lösningar för en bättre värld än vad vi någonsin kunnat drömma om!
Text: Hannah Kroksson
Hannah Kroksson är vice ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
