För FUB och Operation Smile är bilden central i kommunikationen. Och även om skillnaden mellan organisationerna är stor finns något som förenar: respekt för de människor som bidrar till att sprida organisationens budskap.
Att personer med utvecklingsstörning ska synas och höras på sina villkor är en ledstjärna för FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i arbetet med sin bildkommunikation.
Synas som medborgare
Vi vill att människor med utvecklingsstörning ska synas i samhället, inte i första hand för att de har en utvecklingsstörning, utan för att de är medborgare.
– Vi vill att de ska finnas med i reklam, tv-reportage, intervjuas i Vi 5-spalter precis som vem som helst. I vår egen kommunikation handlar det däremot såklart om funktionsnedsättningen, eftersom det är det vi jobbar intressepolitiskt med, säger Victoria Sjöström som är kommunikatör på FUB.
FUB har ingen skriftlig bildpolicy. Däremot måste de som är med på bilder själva godkänna sin medverkan (undantaget bilder från möten och liknande där enskilda personer inte syns tydligt, eller där man informerat om att den som inte vill vara med ska säga till). Den som fyllt 18 år får själv besluta om hen vill vara med på bild. När det gäller bilder på barn måste föräldrar alltid lämna skriftligt tillstånd.
– Självklart finns det människor som inte är lika medvetna om hur en bild kan komma att användas. I några fall kan det hända att vi pratar med närstående, men de flesta förstår mycket väl vad det handlar om, fortsätter Victoria Sjöström.
Funkisars egna berättelser
Då många lokalavdelningar har egna hemsidor pratar Victoria med de lokala redaktörerna om bild och bildanvändning. Bilden är också ett viktigt redskap för vad Victoria kalla kognitiv tillgänglighet:
Om vi till exempel ska berätta att FUB deltog på en mässa blir det lättare för personer med utvecklingsstörning om man samtidigt ser bilden av montern där medlemmarna delar ut foldrar.
Från att ha fokuserat på sakfrågan, själva funktionsnedsättningen, har FUB allt mer gått mot att lyfta fram funkisars egna berättelser. Ett exempel på detta är kampanjen Störd och Stolt som Jesper Tottie är projektledare för:
– Här har vi låtit personerna ta plats med sin egen berättelse om det de tycker är viktigt och som kanske inte alls har att göra med deras funktionsnedsättning, berättar Jesper Tottie. Men framför allt var det med Ica-Jerry, spelad av Mats Melin, som funkisarna bröt igenom och skapade en ny bild av sig själva, något som också varit oerhört viktigt för FUB:
– Genomslaget var enormt. I filmerna är Jerry en vinnare, han vänder udden mot publiken, mot våra fördomar. Jerry blev som en kollega bland andra i butiken och han har betytt oerhört mycket för hur funkisar uppfattas, konstaterar Jesper Tottie.
Operation Smile – två bilder beskriver vad vi gör
Susanne Edmark är ansvarig för medie- och kommunikationsfrågor på organisationen Operation Smile som startades 2011 i Sverige och som ingår i den internationella organisationen med samma namn.
Vår verksamhet är väldigt konkret och lätt att beskriva: vi opererar barn med ansiktsdeformiteter. Med två bilder kan vi beskriva vad vi gör.
– Det räcker med att visa före och efter och vilken enorm skillnad det gör för barnen och deras familjer. Därför är bilderna väldigt viktiga för oss, eftersom en mycket stor del av vårt insamlingsarbete bygger på just denna kontrast mellan före och efter, konstaterar Susanne Edmark.
Organisationens kommunikation bygger i hög utsträckning på berättelserna om de barn och deras familjer som genomgått operation. En bärande del i budskapet är att beskriva hur livet för barnet och familjen förändrats. I texterna kommer vi nära familjerna, därför måste också bilderna vara bra. Operation Smile testar kontinuerligt hur olika bilder funderar i marknadsföringen, men även här handlar det oftast om olika före- och efter-bilder där vissa fungerar bättre än andra.
Operation Smile frågar alltid familjerna om lov innan de tar bilder. Patienterna (eller anhöriga) får skriva under ett medgivande på det egna språket att de tillåter att bilderna används av organisationen. Det finns inga några krav på att den som blir opererad måste medverka på bild. Ändå så befinner sig familjen självklart i ett underläge jämfört med en stor organisation.
Många gånger svår balansgång
– Det är en svår och komplex situation. Vi behöver visa bilder på barn innan de opererades för att förklara och konkretisera det vi gör, även om bilderna riskerar att uppfattas som stigmatiserande. Samtidigt måste vi ta hänsyn till de barn vi porträtterar. Det är en många gånger svår balansgång, trots att det är absolut vanligast att föräldrarna vill att barnen fotograferas, konstaterar Susanne.
Barnen opereras av ett team volontärer som består av läkare och annan personal från olika länder som genomför operationerna i samarbete med ett stort sjukhus i landet. Volontärerna är viktiga ambassadörer för Operation Smile och som alla andra har de sina egna sociala medie-konton. Därför är det viktigt med tydliga riktlinjer för hur volontärerna får fotografera och sprida bilder på de barn de möter.
– Vi har en bildpolicy som alla volontärer får skriva under och som bland annat innebär att de inte får använda bilder på barn som är sövda för operation, att de alltid måste fråga föräldrarna om lov först och att de aldrig får fotografera barn i utsatta positioner, till exempel barn som inte är fullt påklädda, säger Susanne.
Samtidigt har familjerna till de barn som opereras i allt högre grad egna sociala medie-konton. Här skapas ytterligare en spridningskälla för bilder av barnen som organisationen inte har något inflytande över.
– Vi är en ung organisation i Sverige och bildhanteringen utvecklas i rasande takt. Därför måste vi ständigt tänka till hur vi arbetar med bilder, det är lätt att lägga upp en bild på Facebook, men då får vi inte glömma att barnens familjer ofta själva finns där, konstaterar Susanne Edmark.
Text: David Isaksson
