Civilsamhället är inte den tredje sektorn – civilsamhället är en av tre sektorer

Giva Sverige Charlotte Rydh Foto Catarina Harling Charlotte Rydh. Foto Catarina Harling

Det har bara gått en månad sedan jag vädrade frustrationen över att civilsamhället glöms bort i coronakrisens spår. En månad som känns som en evighet. Sedan dess har jag tillbringat otaliga timmar stillasittande hemma på en köksstol framför datorn. I zoom- och teamsmöten, med mail, telefon och skrivande av olika dokument. Den oändliga raden av i stort sett likadana och monotona dagar som ett kontorsarbete numera innebär gör det svårt att skilja dagarna från varandra.

Men det känns också som en evighet för att det har genomförts mer nya saker på denna tid än vad som vanligtvis sker på flera år. Det är väl också det som kännetecknar en kris. Att vi, oavsett sektor, bransch eller yrkesgrupp, tillsammans mobiliserar, agerar och genomför. Vi samarbetar, hittar lösningar och tar nya tag. Verksamheter ställs om, nya oväntade samarbeten inleds och nya sätt att arbeta testas.

Den oro kvar som jag kände för en månad sedan, den som handlar om att nationalism och stängda gränser ska vinna över öppenhet och solidaritet, finns delvis kvar. För utvecklingen kan fortfarande gå mot ett mer slutet och själviskt samhälle, men de frön som har såtts och de resultat som åstadkommits på kort tid ger ändå ett hopp. Hopp om att vi tillsammans kan ställa om för ett öppet samhälle och en hållbar värld.

Civilsamhället uppmärksammas dock tyvärr inte så mycket mer nu än för en månad sedan. Den förändringen kommer dessvärre att ta tid. Vi kommer att behöva fortsätta att arbeta för att få politiker att inse att civilsamhället inte är den tredje sektorn, civilsamhället är en av tre sektorer. Men en av de positiva förändringarna som skett är vi på Giva Sverige i samarbete med Famna och Forum lyckats visa och få gehör för hur minskade intäkter och ökade kostnader för ideella organisationer drabbar, och kommer att drabba, människor i alla åldrar. Denna samverkan har också inneburit nya och närmare kontakter på andra ledder i civilsamhället. Det finns nu en insikt hos politiker i både regering, stödpartier och opposition att civilsamhället måste inkluderas i olika krispaket. Det är dock inte alltid enkelt, för ideell sektor är något annat än den privata sektorn. Vi har andra drivkrafter, andra förutsättningar och behov.

Coronakrisen kommer att slå hårt mot ideell sektor. En del organisationer ser stora intäktsminskningar redan nu, och många kommer att märka av det de kommande åren. Därför måste vi fortsätta mobilisera och samarbeta. Vi måste tillsammans engagera människor, även när lågkonjunkturen slår till med full kraft, så att vi motiverar fler att bli medlemmar, volontärer och givare. När resurserna blir knappa måste vi vara trygga i att samarbete alltid är bättre än konkurrens i den ideella sektorn. På så sätt kan vårt arbete och våra verksamheter ge mesta möjliga effekt och nytta för de många olika grupper och ändamål vi är till för.

Det kommer att vara viktigare än någonsin att civilsamhällets organisationer tillsammans både höjer våra röster och ger röst åt de som inte hörs. Det är bara då den ideella sektorn kan ta plats som en jämbördig part i samhället, och som den viktiga kraft för tillit, utveckling, demokrati och hållbarhet som vi är.

Charlotte Rydh

Generalsekreterare, Giva Sverige