”Hur vet jag att min gåva verkligen kommer fram och inte försvinner i korruption eller försnillas på vägen?”. Det här är en av de absolut vanligaste frågorna till oss som jobbar i den ideella sektorn, inte minst när det gäller internationellt bistånd. Och den är fullt förståelig.
Men en lika vanlig, och lika förståelig, fråga är den här: ”Hur vet jag att pengarna inte försvinner till astronomiska chefslöner och byråkrati utan verkligen gör skillnad på marken?”.
Och det är nu det börjar bli komplicerat. För om vi vill vara säkra på att pengarna verkligen når fram till de som behöver hjälpen, då behövs kompetens. Det behövs ekonomer, antikorruptionssystem, logistiker, rekryteringsspecialister och många andra som kan sin sak. Inte minst när man jobbar i länder med utbredd korruption. Det behövs helt enkelt en lagom dos löner och byråkrati.
Det är inte konstigare än att skolan, vården eller polisen behöver utbildad personal som ser till att resurserna gör nytta och inte bara ”når fram”. Hjälpverksamhet är minst lika svårt, åtminstone om insatserna ska göra nytta på sikt.
Ideellt engagemang är själva hjärtat för vår sektor. Det finns en enormt stark solidaritet hos svenska folket som gör mig lika stolt varje gång den visar sig. Och tro mig, det gör den. Oavsett om det är coronapandemi, krig, jordbävningar eller tsunamis. Människor ställer upp och tar av sin tid för att hjälpa andra.
I en krissituation längtar många efter enkla lösningar. Det är inte konstigt. När allting rasar är det skönt med någon som kavlar upp ärmarna och tar saken i egna händer. Som hyr en lastbil, fyller den med förnödenheter och trycker på gaspedalen utan att först behöva ägna sig åt jobbigt pappersarbete.
Men verkligheten är sällan enkel.
Är det något vi har lärt oss från kriser genom åren så är det att det krävs uthållighet. När flyktingar kom till Sverige hösten 2015 engagerade sig tusentals svenskar i olika nystartade initiativ. Många gjorde enorma insatser. Inget av detta ska vi förringa.
Men vi ska inte heller förringa Röda Korset, Rädda Barnen eller Stadsmissionerna som oförtrutet fortsätter sitt arbete med att hjälpa människor på flykt. Eller FN-organ som Unicef eller UNHCR som stöttar de mest utsatta människorna på planeten. Dag efter dag. Också efter att frågorna försvunnit från mediernas strålkastarljus.
För att orka hålla i och hålla ut är det en enorm fördel att ha system på plats. De etablerade organisationerna har ofta lång erfarenhet av att jobba med kriser. De har gjort det gång på gång och vet vad som krävs. I bästa fall samarbetar de med varandra, har överblick över situationen och kan fördela arbetet så att alla inte skickar en container med gosedjur till samma lilla by.
Och inte minst: De har system för att se till att pengar kommer fram och gör verklig nytta. Som en kvalitetssäkrande branschorganisation har vi tagit fram märkningen ”Tryggt givande” för att den som vill ge en gåva ska veta att pengarna förvaltas på bästa sätt, att organisationen har ordning på ekonomin och att pengarna gör nytta också på sikt. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt.
Den senaste tiden har vi kunnat ta del av flera mediala granskningar där man tittat på olika delar av den ideella sektorns verksamheter. Få andra branscher granskas lika hårt som vi, och det tycker vi är helt rätt. Ideella organisationer som hanterar gåvomedel har ett särskilt ansvar att se till att pengarna används effektivt och etiskt rätt.
Men vilka slutsatser drar vi av granskningarna? Jag tror att vi måste klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Spontana, ideella initiativ med kort startsträcka kan göra nytta i enskilda fall. Samtidigt behöver vi lyssna på den expertis och erfarenhet som byggts upp av de etablerade aktörerna under decenniers arbete. Annars kommer vi tvingas uppfinna hjulet gång på gång.
I bästa fall kan de stora organisationerna sänka trösklarna för människor som själva vill göra en insats. Då kan alla de som vill ge av sin tid för att hjälpa göra det, samtidigt som vi vet att insatserna gör nytta och riktas åt rätt håll. Att många människor väljer att starta nya initiativ i stället för att söka sig till befintliga organisationer är ett tecken på vi har väldigt mycket att förbättra här.
För det finns i grunden ingen motsättning mellan hög kvalitet och ideellt engagemang. Båda delarna behövs. Både hjärtat och hjärnan.
Charlotte Rydh, Generalsekreterare
