I snart 10 år har jag haft förmånen att vara en del av Sveriges Elevkårer, Sveriges största barn- och ungdomsorganisation, som gör det möjligt för unga över hela landet att organisera sig i demokratiska föreningar och ta sina fri och rättigheter i anspråk.
Från Rymdgymnasiets Elevkår i norr till Novas Elevkår som jag var med och startade upp i syd sprudlar rörelsen av unga som är beredda att ta ansvar. Unga som organiserar sig för förändring, som visar att man på demokratisk väg kan bidra till en ljusare tillvaro och som tack vare hundratals ideella timmar ökar känslan av tillhörighet, till skolan och till samhället i stort, inte bara för sig själva utan också för sina medmänniskor.
Och jag är övertygad om att de behövs mer än någonsin. För vår generation ställs inför minskad trygghet och sjunkande studieresultat i skolorna, en ökad brottsutsatthet och en kriminalitet som rekryterar i allt yngre åldrar och en psykisk ohälsa som ökar lavinartat i en generation som tappat hoppet om framtiden och om att demokratin är kraftfull nog för att vända de negativa samhällstrender som omsluter oss.
Trots det tickar elevrörelsens siffror upp varje år som går och år 2023 blev vi 336 elevkårer och 135 000 enskilt anslutna. Jag tror att vårt koncept fungerar av tre primära anledningar. Den första är att tröskeln för att engagera sig är låg. Det enda som behövs är 3 personer i förening som vill göra något tillsammans. Med låga krav på motprestation får elevkåren tillgång till medlemsförmånerna material, ekonomiskt stöd, utbildning, support och tvistlösning som Sveriges Elevkårer tillhandahåller genom 46 medarbetare utspridda på 11 kontor över hela landet. Den andra är att elevkårsarbetet ger effekt fort. Tillskillnad från en klassisk påverkansprocess där det kan ta flera år att få till nya stolar i aulan så kan du som elevkårsaktiv ha en idé på tisdagen och genomföra den på torsdagen. Sist men inte minst är elevkåren ett forum som ägs av eleverna själva och där de inte begränsas av vuxnas ramverk utan är fria att bedriva den verksamhet som deras medlemmar uppskattar och efterfrågar. Oavsett vilken fråga som du drivs av eller vilken verksamhet som du brinner för kan du förvalta det engagemanget i en elevkår.
Över hela ungdomscivilsamhället ser jag exempel på hur organisationer hittar sätt för att hålla sig över vattenytan och anpassa sin verksamhet efter bidragsgivares krav. Trots att ambitionen är att främja nytänkande och samhällsnyttiga initiativ, blir effekten det motsatta. Istället för att fokusera på det som vi vet fungerar och som med lite extra kronor i spargrisen hade kunnat spridas över landet och nå ut i hörn där förutsättningarna för demokratiskt engagemang är som tuffast, släpps snygga grafiskt formgivna metodmaterial som snabbt samlar damm på lagret när projektmedlen försvinner. Med mer långsiktig finansiering, proportionerlig administration och bidragskrav som tillåter beprövade koncept vet jag att elevrörelsen och ungdomsrörelsen i stort hade nått nya höjder.
Min förhoppning om framtiden är ett ungdomscivilsamhälle som tillfogas tillit framför misstänkliggörande, där ungas engagemang stärks på deras premisser och där trösklarna sänks för att se att förändring är möjlig. I elevrörelsen hittade jag hem. Och jag hoppas att alla unga, nu och i framtiden, ska kunna dela den känslan med mig. Det ska inte spela någon roll var du bor, vilka dina föräldrar är eller vilka andra förutsättningar du bär på. Ungdomsrörelsen är en plats för dig.
Embla Persson är ordförande i Sveriges elevkårer.
