Ledare i Patos, 8 september 2023.
”Har vi fått en industri som försörjer en hel kader av människor med pengar som man samlar in under förespegling av att hjälpa andra? Hur mycket idealitet finns kvar, som väl var utgångspunkten. Ren business?” Dessa besvikna rader kommer från en insändare i Göteborgsposten den 25 juni i år. Skribenten var Gun, en engagerad kvinna som skänkt pengar till en lång rad organisationer i hela sitt liv men som nu ledsnat. Jag liksom många andra som jobbar för ideella organisationer har hört samma typ av kritik flera gånger förr.
Samtidigt som jag funderade på en replik började jag också tänka på varför vi som sektor ständigt får den här typen av frågor. Numera ser vi även ofta svepande kritik från både politiker och beslutsfattare. Visst, höga löner och administrationskostnader ifrågasätts inom alla verksamheter. Men när det gäller civilsamhället och ideella organisationer verkar det för många vara allt från obegripligt till provocerande att vi har lön överhuvudtaget. Bilden av vår sektor sitter hårt i alla delar av samhället, och risken är att vi bedöms efter en väldigt gammalmodig måttstock, som inte leder mot större samhällsnytta.
Jag tror att det är någonting som krockar i människors världsbild. Det finns fortfarande en utbredd uppfattning om att det arbete som ideella organisationer gör enbart sker på frivillig basis och att arbetsuppgifterna är enkla. Om insatsen bara handlar om att ”dela ut saker”, och om alla som jobbar på organisationerna är där för att de brinner för att hjälpa andra, då borde det väl varken behövas löner eller administration?
Det som gör saken komplicerad är att verkligheten inte är så svartvit. Självklart brinner vi för att göra en samhällsinsats. Och absolut, merparten av insatserna i vår sektor görs på ideell basis. Men vi är också professionella. Det måste vi vara. Både för att uppfylla våra ändamål på bästa sätt och leda volontärer, medlemmar och medarbetare. Och särskilt när vi hanterar gåvor eller bidrag måste vi ha kontrollsystem och systematiska uppföljningar. Det som med ett annat ord brukar kallas ”administration”.
Problemet uppstår när man ställer det ideella engagemanget mot professionalitet.
Delvis har vi oss själva att skylla. Ord som ”ideell sektor” och ”frivilligorganisationer” ger en bild av en samhällssektor helt driven av ideella insatser. Och vi är ofta ivriga att berätta hur liten del av våra intäkter som går till administration och hur stor del som går till ändamålet, trots att vi alla vet att driftskostnader, eller administration, är nödvändigt för att verksamheten ska göra nytta långsiktigt.
I vintras skrev jag i en annan ledare i Patos att vi behöver både och. Vi behöver både hög kvalitet och ideellt engagemang. Både hjärna och hjärta. Det gav många positiva och igenkännande reaktioner.
Men det räcker inte att fundera. Nu är det dags att vi tar nästa steg. Vi som jobbar med insamling av gåvor, bidrag och företagssamarbeten behöver göra några centrala förflyttningar i hur vi pratar om oss själva och det vi gör. Vi skulle kunna börja med de här fyra:
- Från defensiva till offensiva. Vi ska sluta acceptera narrativet att löner och administration är ett nödvändigt ont som ska hållas nere. Vi behöver i stället förklara hur vi jobbar och vad som krävs för att uppnå långsiktiga resultat.
- Från strykrädda till stolta. Många av oss är, av helt rimliga skäl, rädda för att bli kritiserade och förlora allmänhetens och beslutsfattares stöd. Men ideella organisationer har så mycket att vara stolta över. Låt oss lära av varandra, inspireras av goda exempel och backa upp varandra när det stormar.
- Från tekniska till lättbegripliga. Vi behöver bli bättre på att själva förklara hur vi jobbar och varför. Ju krångligare vi är, desto mer kommer människor i stället att lyssna till de svartvita verklighetsbeskrivningarna som är enkla att ta till sig.
- Från kostnader till nytta. Vi behöver komma bort från det ensidiga fokuset på kostnader och i stället lyfta fram den nytta som våra insatser gör. Nyckeltal kring andel administrationskostnader och ändamålskostnader säger egentligen ingenting om vad pengarna har gjort för nytta i verkligheten.
Jag tänker återigen på Gun, den besvikna insändarskribenten i Göteborgsposten som skänkt pengar hela sitt liv och som undrar om organisationernas verksamhet blivit ”ren business”. Så är det självklart inte, men bara att frågan ställs gång på gång visar att vi har ett stort arbete framför oss med att modernisera bilden av vår sektor. Ett arbete som är helt nödvändigt för att civilsamhällets organisationer ska kunna behålla engagemanget hos både givare och frivilliga.
Charlotte Rydh, generalsekreterare
