Trendrapport: Digitalisering- dröm eller mardröm?

I årtusenden har vi i den västerländska kulturen, med rötter i grekisk mytologi och i den kristen-judiska traditionen, fått lära oss att det finns en dröm och en mardröm som livet som människa omges av. Den ena är att vi skulle kunna skapa en avbild av oss själva. Den andra är att just denna skapelse kunde gå fel och att undergången är nära.

I vår tid känner vi igen berättelsen som rädslan för vad ny teknologi skulle kunna göra med allt det vi redan idag har skapat. Det finns liknande drama som utspelar sig på vita duken, inte sällan i superhjältarnas genre där människan ändå lyckas räta upp det hela till slut. Det finns böcker om vår framtid som blir kioskvältare om risken med exempelvis datahantering och teknologi som AI. Samtidigt kan vi inte hålla oss borta från appar och smarta lösningar i våra hem och delar generöst med oss av vår data.

Organisationer utvecklar, provar och testar sig fram med nyteknik med drömmen om förenklingar, förbättringar och att kunna rädda klimatet. Drömmen och mardrömmen fortsätter leva vidare sida vid sida. Om denna spaning hålls för sann, så säger den något om hur vi som kollektiv responderar på ny teknik när den revolutionerar vår värld och hotar det vi känner till. Har det alltid varit så? Om man går tillbaka till tiden för boktryckarkonstens genombrott (1500-tal) fanns det även då
varningens ord för vad som skulle kunna hända om alla människor fick tillgång till böcker. Det var inte en framtid full med livskraft som spåddes då heller. Debatten gick hög, men vi fick tillgång till den älskade boken och lärandet till slut. Och tänk vad det revolutionerat vår värld!

Motståndet mot teknologiska förändringar är kulturellt snarare än rent allmänmänskligt. I de japanska naturreligionerna omfamnas teknisk utveckling som en del av skapelsens utveckling, vilket antagligen är en starkt bidragande orsak till att nya sätt att använda och relatera till ny teknik först av allt anammas i Japan. I den västerländska kulturen är de tankar om framtiden som får fäste sällan de om tekniken som hjälpte oss att skapa den där livsvärlden mer rättvis, jämlikt och hållbart på sikt.

Men under coronakrisen har något hänt. 2021 gav oss en möjlighet att ändra vårt sätt att se på den här tidens revolutionerande teknik, dvs användning av data tillsammans med informations- och kommunikationsteknologi. Var det så till och med att covid-året spolade fram vår utveckling avsevärt många år? Pandemin tvingade hem oss från jobb och hindrade oss från att ses på våra vanliga mötesplatser. Vårt digitala beteende skapade nya vanor och nya behov samt som följd av det: nya önskemål om mer digital service och förenklad vardag med stöd av digital teknik. Idag är det en lika stor självklarhet att få med sig en QR kod i sin telefon med vaccinsbevis för en 80+are som ska på bio med sina väninnor som för en ung person att läsa universitetsutbildningen på distans från Italien.

Det finns flera processer, så som distansundervisning och hemsjukvård via digitala och mobila verktyg, som fick sig en rejäl skjuts under 2021. Flera av dem har varit tekniskt möjliga under många år. Det har snarare handlat om viljan att använda dem och implementera dem som gjort att de legat i träda.

Med pandemin kom också oväntade effekter för skolan. Användningen av distansundervisning har gett positiva effekter på skolresultaten. Inte för alla grupper, men några av de grupper som i den analoga skolan har fått kämpa fick det lättare. Andra har fått en sämre upplevelse av skolan. Inte minst de med brist på uppkoppling eller moderna datorer och IT-lösningar hemma har fått lida av den digitala skolan. Detta visar att digitala verktyg kan öka likvärdigheten och skolresultaten men också att tillgång till internet i det närmaste är en rättvisefråga i det digitala Sverige. Pandemiåren har förflyttat ytterligare en norm i frågan om rätten till internet. Även åldersgrupper som förr inte tänkts in i digitala tjänster har fått helt ny plats i samtalet om vem som ska kunna använda ny teknik.

När digitala vårdmöten ökade i antal blev 90+ en ny grupp som använde internet och videomöten. En åldersgrupp som tidigare felaktigt räknats bort från moderniseringen av samhället. Många årsmöten hölls under 2021 digitalt. Kongresser, fullmäktigen och medlemsmöten – allt blev digitalt. Nya ord och uttryck kom till såsom un-mjuta, zoom-möte eller att hålla social distans. Vi såg också att social distans blev social närhet för en del. I ett samhälle utan en självklar möjlighet till digitala möten, har de som har svårt att ta sig till en fysisk plats utestängts från möten och samtal. Men det har även inneburit att nya grupper blivit utanför mötesrummet. De som inte haft kompetens, tillräcklig teknik eller uppkoppling stängts ute. Stora grupper inom funkisrörelsen är exempelvis utanför en mer digital och avancerad möteskultur.

Digitalisering är nya beteenden och det blir nya normer. Det är därför inte konstigt att det delar våra erfarenheter och åsikter i olika läger. Den digitala tid som nu är vår är en omställningens tid. Vi behöver ha fokus på hur vi kan jobba med rättigheter och skyldigheter i den nya tiden. I arbetet med Nysta-rapporten om Smart teknik med människan i centrum vässade vi fram en stark vision för detta: ”Vi vill se en digital framtid där du kan få mer, göra mer och vara mer oavsett var du började ditt liv.”

Det är vad vi ska minnas och med det utmana vår kulturella ådra som ser dystopier där människan blir övermodig ihop med ny teknik. Låt oss inspireras av exempelvis Japan och naturreligionerna och istället se möjligheterna vi får med allt det vi kan skapa med hjälp av data, information och lärande. På så sätt kan vi ge livskvalité och välstånd till så många fler på vår jord.

/ Louise Callenberg

Louise Callenberg är verksam i det egna bolaget Callenberg ARTS. Hon har tidigare haft olika roller och chefsbefattningar inom digital utveckling på Sveriges Kommuner och Regioner och Stockholms stad. Louise är utbildad teolog och har varit engagerad inom civilsamhället i 25 år, bland annat inom KFUM/KFUK, Svenska Kyrkan och SSU.