Charlotte Rydh Ett återkommande tema i våra seminarier och rundabordssamtal under Almedalsveckan var balansen mellan tillit och kontroll. Detta är ingen ny fråga. Under de senaste fyra åren har vi på ett eller annat sätt berört och belyst skiftet från tillit till misstänksamhet genom att sätta fokus på träffsäkra och rimliga kontrollinsatser.
Det är en konsekvens av ökade politiska krav på att vi i Sverige behöver gå från tillit till mer kontroll. Bakgrunden är förståelig. Organiserad brottslighet infiltrerar numera myndigheter, företag och andra samhällsbärande verksamheter, och samhället behöver bli bättre på att upptäcka och motverka den typen av hot.
Men det finns en risk att vi drar fel slutsats när vi låter kriminella sätta agendan för samhällsstrukturer och mellanmänskliga relationer. Numera beskrivs tillit allt oftare som ett uttryck för naivitet eller godtrogenhet, gärna med en underton av att just vi i Sverige är särskilt naiva. Det är en beskrivning som skaver.
För tillit handlar inte om att bortse från risker eller att anta att allt alltid fungerar som det ska. Och inte heller om att tro att alla människor vill väl. Det är snarare en utgångspunkt om att samhället fungerar bättre när vi kan anta att människor, organisationer och institutioner gör sitt bästa för att göra rätt.
Tillit kommer förstås med sårbarheter. Öppna system kan utnyttjas, och det finns oseriösa aktörer som söker sig till sammanhang där tillit är en förutsättning för att verksamheten ska fungera. Det gäller i offentlig sektor, i näringslivet och även i civilsamhället.
Det är allvarligt, men det gör inte behovet av tillit mindre. Snarare tvärtom. Istället för att automatiskt kräva mer kontroll, är svaret snarare att stärka förmågan att skydda tilliten.
Tillit gör att människor samarbetar, tar ansvar och engagerar sig. Den formar relationen mellan människor i vardagen, mellan kollegor, grannar och organisationer. När tilliten fungerar i det lilla blir samhället i stort både mer motståndskraftigt och medmänskligt.
Tillit kräver omdöme, transparens och förmåga att agera när den missbrukas. Men den får inte betraktas som en risk i sig. Det är lätt att ropa efter mer kontroll. Det är betydligt svårare att bygga ett samhälle där människor vågar lita på och ta ansvar för varandra.
Ett samhälle kan kontrolleras på många sätt, kontroll kan avslöja fel, motverka korruption och stärka rättssäkerheten. Men ett öppet och demokratiskt samhälle kan inte kontrollera fram den tillit som får människor att vilja bidra till det gemensamma.
Charlotte Rydh, generalsekreterare
