Forskningen visar:

Gåvogivare är irrationella och emotionella

Vilka är de mekanismer som styr oss att ge av våra pengar, vår tid, eller att hjälpa andra? Detta diskuterades nyligen under ett symposium på Kungliga Vetenskapsakademien. Forskningen visar att vi är mer benägna att hjälpa dem som är oss nära än dem som är långt bort.  Vi är också högst irrationella och emotionella i vårt givande.

Att förstå de psykologiska mekanismerna bakom givande och att lära mer om människors förhållande till gåvor och hjälpande väcker intresse inom flera forskningsdiscipliner. I samband med att Nationalkommittén för psykologi delade ut ett pris till den unga svenska forskaren Arvid Erlandsson, postdoktor vid Linköpings Universitet, samlades flera forskare och förde samtal inom ramen för frågan ”Who helps when and why?”.

Arvid Erlandsson, Linköpings universitet
Arvid Erlandsson, Linköpings universitet

Motiv till givande
Arvid Erlandsson forskar på moraliska beslutssituationer i allmänhet och i hjälpsituationer i synnerhet. Erlandsson ser i sin forskning bland annat att vi människor är mer benägna att hjälpa dem som finns nära oss själva. Han kan också visa att vi ofta inte är rationella i vårt hjälpbeteende och att det finns vissa situationer där vi kan göra stora uppoffringar för ett fåtal samtidigt som vi andra gånger inte lyfter ett finger för att hjälpa fler människor.
Även professor Hanna Zagefka, vid University of London, intresserar sig för dessa frågor och hon kan i sin forskning bland annat visa att vi är mer benägna att hjälpa om hjälpbehovet uppstått genom externa orsaker snarare än något orsakat av människor.Till exempel kan vi här jämföra hjälpviljan mellan offer för krig och naturkatastrofer.

Hanna Zagefka, University of London. Foto: Josefiina Ben Azzouz
Hanna Zagefka, University of London

Oavsett disciplin är forskarna enligt sociologen René Bekkers, University of Amsterdam, överens om åtta faktorer som bidrar till ökat givande.
Den altruistiska handlingen, alltså att givaren skänker för att denne bryr sig om mottagaren, är en av de åtta faktorerna, men den verkar vara av mindre vikt än vi tror.
Snarare ser vi motiv som är nära knutna till givaren själv så som att det förstärker givarens självbild, eller att givande ger en högre social status.

Vi ser också att behovet av hjälp är viktigt att lyfta fram samt att en direkt fråga om en gåva leder till högre sannolikhet att ge. Om den som ber om gåvan på något vis uppfattas som attraktiv kan också detta bidra till givande.
René Bekkers forskning visar också att det inte skapar större lycka hos en människa att hjälpa en annan. I sin forskning ser han att människor som väljer att ge eller arbeta ideellt, generellt är lyckligare än övriga när de kliver in i den hjälpande handlingen. Men, det är inte själva  hjälpandet i sig som gör dem lyckligare.

Att göra sig odödlig
Att lämna ett arv efter sig kan handla om en vilja att göra sig odödlig och att skapa en bild av sig själv som lever kvar även efter ens egen död menar den amerikanska forskaren Kim Wade-Benzoni, professor vid Duke University. I sin forskning inom området för ”Intergenerational behaviour” visar hon på faktorer som är viktiga att ta hänsyn till när vi ser på givande mellan generationer. Hon ser bland annat att det är av stor vikt hur generationen innan betedde sig. Lämnade de något efter sig är det större sannolikhet att även nästa generation gör det.

En av utmaningarna med givande mellan generationer är att givaren inte kan få uppskattning för sin gåva när den tas emot. Även det faktum att givaren inte vet hur gåvan kommer att tas emot eller användas i framtiden är en utmaning:

Why should I donate to plant trees in the future when I don’t even know if there will be any trees in the future?

Detta lyfter Wade-Benzoni upp som exempel. Givaren vet de facto inte hur världen kommer att se ut imorgon eftersom vi är med och skapar den idag. I Wade-Benzonis studier finns också spännande upptäckter om hur komponenten makt påverkar givarviljan till framtida generationer. Kortfattat kan sägas att personer som upplever sig ha mycket makt är mer benägna att ge till framtida generationen medan de är mindre benägna att skänka till nu än övriga.

Praktisk tillämpning och etiska dilemman
Symposiet på Kungliga Vetenskapsakademien avrundas med en paneldiskussion modererad av Folke Tersman, professor i filosofi vid Uppsala universitet. På frågan om hur akademien och insamlande organisationer kan förhålla sig till och dra nytta av varandra svarar Arvid Erlandsson att det finns stor vinning i nära samarbeten. Forskningen skulle gynnas av en större närhet till verkliga miljöer och tillgång till data inhämtad från verkligheten. Och organisationerna å sin sida skulle kunna använda kunskapen från akademien i sitt praktiska arbete i högre utsträckning.
Folke Tersman avslutar med att fråga panelen om huruvida det finns etiska dilemman kring användning av forskningsresultat i det praktiska insamlingsarbetet. Att forskning till exempel visar att vi generellt är mer benägna att ge till människor som är närmare och mer lika oss själva, innebär det att organisationerna ska kommunicera dessa ändamål mer för att nå framgång i sin insamling? Ska organisationer som arbetar med givande använda akademiens kunskap om hur vi maximerar givandet och konsolidera denna eller kan organisationerna själva påverka givarnas donationsvilja i önskad riktning?

Text: Josefiina Ben Azzouz