Kära företag, ni borde satsa mer – och kräva mer 

Annica Johansson, Reach for Change

När Reach for Change grundades för nio år sedan var en av de bärande insikterna att företag behöver engagera sig mer – och smartare – för att vara med och lösa viktiga samhällsutmaningar. Vad vi såg då var att många företag tänkte på samhällsansvar antingen som ett nödvändigt ont, eller som en möjlighet att sponsra aktiviteter som enskilda personer i företaget kände starkt för.

Sedan dess har mycket hänt. Idag pratar varje företag med självaktning om CSR eller hållbarhetsarbete som en viktig och integrerad del av affären. Och även om företags givande fortfarande är litet i relation till deras betalkraft, ser vi att det ökar; 2017 var det samlade bidraget 124 MSEK större än året innan. 

Som effektmätningsförespråkare skulle jag önska att företags växande intresse för att engagera sig i samhällsfrågor också kom med ett motsvarande intresse för effektmätning. När vi nyligen lät Novus fråga svenska företagsledare om de mäter effekten av sina insatser för att bidra till en bättre värld svarade mer än en fjärdedel nej. Och bland dem som mäter handlar det främst om miljömässig påverkan – få nämner att man mäter social effekt. 

I samma undersökning tillfrågades företagsledare om vad som skulle kunna få dem att göra mer för att bidra till en bättre värld. Det vanligaste svaret var ‘större kunskap om hur man kan arbeta effektivt med samhällspåverkan”.  Här framträder något av ett moment 22: För att göra mer vill man ha mer kunskap om vad som ger effekt, men samtidigt mäter man i många fall inte effekten av de insatser man gör. 

Effektmätningen kan med fördel utföras av företagens partners i idéburen sektor, men dessa behöver ges rätt förutsättningar och incitament. För de företag som menar allvar med att man ser samhällspåverkan som en viktig del av sin strategi, vill jag ge följande fyra råd: 

  1. Betala för effektmätning. Effektmätning blir inte prioriterat eller användbart om det inte tillägnas tillräckligt med tid, resurser och kompetens. En äkta effektdriven finansiär förväntar sig därför att deras partners inom idéburen sektor inkluderar effektmätning som en självklar budgetpost, och är beredd att betala för det. 
  2. Efterfråga rapportering som driver effektfokus. Finansiärer lägger ofta vikt vid att deras partners inom idéburen sektor ska rapportera antal som stöttats av en insats. Detta är förstås också av betydelse, men när det inte balanseras med en efterfrågan på rapportering om vilken förändring som uppnåtts finns risken att det driver ett oproportionerligt stort – och inte sällan menligt – fokus på kvantitet istället för kvalitet. 
  3. Premiera uthålligt lärande framför snabba resultat. Ju mer rigoröst man mäter desto svårare är det – otacksamt nog – att uppvisa goda resultat1. Detta bör inte avskräcka från mätning, men gör det särskilt viktigt att se på effektmätning inte främst som ett verktyg för att bevisa effekt, utan som ett verktyg för att lära och styra mot att kontinuerligt öka den. Företag kan bidra till detta mindset genom att göra långsiktiga investeringar som ger uttrymme för trial and error, och genom att efterfråga rapportering inte bara av resultat utan lika mycket av lärdomar. 
  4. Investera i de som mäter bäst. De som mäter rätt saker på rätt sätt, är de som har störst chans att snabbast öka sin effektivitet. När företag gör sin due diligence av olika investeringsalternativ bör därför ett centralt kriterium vara valda effektmått och planen för effektmätning. Finansiärer som på riktigt sätter sig in i samhällsproblemet de adresserar är de som bäst kan bedöma och ge inspel kring vad som är relevant att mäta. 

Näringslivet spelar en avgörande roll inte bara som finansiär av samhällsnyttig verksamhet, utan också som kravställare. För Reach for Change har våra mest framgångsrika och utvecklande partnerskap med företag varit sådana där vår motpart ställer krav och utmanar oss att visa konkreta resultat. Om fler företag och andra finansiärer tog fasta på ovanstående råd skulle effektmätningen avancera, och det skulle på sikt finnas bättre beslutsunderlag för vilka insatser som ger störst effekt. Det skulle innebära större krav på ideella aktörer – men det skulle också ge oss förutsättningar att utvecklas. Framförallt skulle det ge företag incitament att ställa mer kapital till förfogande för en bättre värld. 

Krönikör: Annica Johansson, Head of Impact, Reach for Change