Charlotte Rydh, Janne Grönholm, Karin Svanborg Sjövall, Gunhild Stensmyr, Anna Livion Ingvarsson och Anna Wiking. Hur skapar vi ett samhälle där kultur bidrar till utveckling och demokrati? Under en heldag samlade Giva Sverige och Malmö stad forskare, politiker, kulturaktörer och finansiärer för att diskutera just det. Resultatet blev en konferens där stora visioner mötte konkreta hinder, och där den gemensamma nämnaren var viljan att bredda finansieringen och skapa ett mer hållbart kulturliv.
Från start stod det klart att samverkan är ett nyckelord. Malmö stads kulturdirektör Annika Cedhagen öppnade med att beskriva att kommuner, näringsliv och civilsamhälle behöver samverka, och att viljan finns men ofta bromsas av hinder som skatteregler och administrativa system. Kommunerna spelar här en avgörande roll som möjliggörare. Malmö stads näringslivsdirektör Micael Nord underströk att staden redan gör betydande satsningar på kultur och nu tar stora steg mot sitt nya konstmuseum – ett projekt ett projekt som – om det lyckas – kan exemplifiera hur offentlig och privat finansiering kan samspela, och där kultur och samhällsutveckling flätas samman. Även regeringen markerade kulturens betydelse. Kulturminister Parisa Liljestrand framhöll via en videohälsning att sektorn fungerar bäst när aktörer ”krokar arm”, medan statssekreterare Karin Svanborg Sjövall lyfte behovet av att synliggöra kulturens värde snarare än dess kostnader.
Det inledande samtalet breddades genom röster från både civilsamhälle och kulturentreprenörer. Gunhild Stensmyr, grundare av Konsthall Tornedalen, påminde om att kultur är en identitetsskapare och att mod, kompetens och uthållighet krävs för att idéer ska bli verklighet. Den ideella sektorns perspektiv, representerat av Anna Livion Ingvarsson från Ideell Kulturallians, fördjupade bilden av kulturens roll som samhällsbärare – men också av de utmaningar som följer av kortsiktiga stöd och ökad administration. Kommunalråd Janne Grönholm betonade behovet av en stark statlig finansiering – inte som ett hinder för övriga aktörer, utan som ett fundament för att näringslivet också ska vilja vara med. ”Det offentliga behöver visa att kultur är viktigt. Varför skulle annars näringslivet satsa? Det finns stora möjligheter, men just nu är det som att springa i skogen med en svag ficklampa. Det händer något – men vi vet inte vilka hinder som väntar”, sa han.
När litteraturprofessorerna Annika Olsson och Magnus Nilsson tog vid förstärktes förståelsen för kulturens demokratiska funktion, och hur kultur historiskt fungerat som ett verktyg för att ge marginaliserade grupper röst, skapa representation och driva samhällsförändring. Annika och Magnus reflekterade kring hur kulturhistorien visar att tillgång till kultur ofta är en spegel av tillgång till makt, men också hur kultur alltid varit ett verktyg för att utmana, utvidga och inkludera. ”Kultur kan både användas för att förtycka och inkludera.”
Anna Wiking, stadsutvecklare på Fastighetsägarna Syd, visade hur kultur bidrar till trygga, levande och attraktiva platser och varför stadsutveckling måste ses ur ett systemperspektiv. Kulturens närvaro i en stad skapar social hållbarhet, stärker gemenskap och ökar trivsel. Aktörer behöver identifiera ”den minsta gemensamma nämnaren” i platsens utveckling. Forskningen som presenterades visar att upplevelsebaserad konsumtion ökar stadigt och att nya kulturella verksamheter kan lyfta en stads ekonomi. Det blev tydligt att kultur inte är en kostnad, utan en strategisk investering i samhällsutveckling. Kultursektorn behöver bli bättre på att beskriva sin samhällsnytta – inte minst när den konkurrerar om resurser, menar Anna Wiking.
Finansieringsfrågan löpte som en röd tråd genom dagen. Statliga utredaren Jakob Kihlberg gav en inblick i arbetet med utredningen att bredda finansiering av kultur, vars syfte är att stärka kulturinstitutioners och kulturlivets potential att uppnå de kulturpolitiska målen. Utredningens uppdrag är att komma med konkreta och genomförbara förslag för att stärka incitament för givande.
Chris Carnie, konsult inom filantropi, lyfte s.k. Community Foundations som ett intressant exempel – lokala fonder där privatpersoner, företag och civilsamhälle tillsammans kan finansiera projekt, utan att behöva skapa egna stiftelser. De fungerar som brobyggare mellan samhällsbehov och lokalt engagemang, och skapar en direkt koppling mellan givare och mottagare. Modellen är utbredd internationellt, men ovanlig i Skandinavien, och kan ses som en möjlig framtida kraft för svensk kultur och lokal utveckling. En sorts demokratiserad filantropi.
Konsultföretaget Brakelys VD Johan Wennström påminde också om att kultursektorn ofta är underrepresenterad i givarnas portföljer. Inte på grund av bristande intresse, utan för att kulturaktörer sällan tar plats eller ber om stöd på ett strukturerat sätt. Filantropiskt arbete kräver mod, tid och engagemang – särskilt för små aktörer.
Mot slutet av dagen blev samtalen mer konkreta, och också mer personliga. Visionen för Malmös nya konstmuseum presenterades mer i detalj, där breddad finansiering – från crowdfunding till större donationer – ska bana väg för ett öppet och brett ägande. Fler finansiärer innebär inte ett mindre offentligt ansvar, var budskapet från scenen.
Gunhild Stensmyr inspirerade med sitt engagemang. Hon beskrev resan med Konsthall Tornedalen, från en idé till en fungerande konsthall. Det var en process präglad av envishet, relationsbyggande och ett slags motstånd mot att ge upp. Hennes ord knöt ihop dagens tema: att kultur inte bara är institutioner och budgetposter, utan människor som vågar föreställa sig sådant som ännu inte finns.
När eftermiddagens sista samtal tonade ut kunde konferensen sammanfattas i en tanke om att kulturen bär samhället – men bara om samhället också bär kulturen.
