Kommentar: Hanne Kjöller går rakt i 90-kontofällan

Kommentar från Giva Sverige med anledning av Hanne Kjöllers ledare i Dagens Nyheter ”Vi borde få veta vart pengarna vi ger 90-konton tar vägen” den 14 november 2020.

Är det viktigaste att en ideell organisation gör gott till så liten kostnad som möjligt? Eller är det viktigare att verksamheten gör verklig nytta? Den frågan behöver ställas oftare av såväl givare som journalister.

Även om Hanne Kjöller går hårt åt insamlingsorganisationerna i sin senaste ledare har hon rätt på två punkter. Det stämmer att insamlingsorganisationernas största tillgång är givarnas tillit. Det stämmer även att 90-kontots rykte som kvalitetsstämpel går att ifrågasätta.

Förtroende är en grundförutsättning för att människor ska vilja skänka pengar till ideella organisationers verksamheter. Det är även viktigt för givarna att de insamlade pengarna ger effekt, visar våra undersökningar. För att bidra till insyn och möjlighet till ansvarsutkrävande har Giva Sverige utvecklat en kvalitetskod, som lanserades 2007. Syftet är att skapa ett ramverk för etisk, transparent och professionell styrning av ideella organisationer som finansieras helt eller delvis av gåvor och bidrag. Omvärlden och givarna ska lätt kunna få insyn och ta del av resultat och effekter av organisationernas arbete. Diabetesfonden, Barndiabetesfonden och Hjärt-Lungfonden är medlemmar i Giva Sverige och rapporterar därmed enligt Kvalitetskoden.

Hanne Kjöllers ledare sätter även ljuset på svårigheten med att mäta hur stor nytta en organisation gör genom att utgå från minsta möjliga kostnad för administration och löner. 90-kontot skapades, av arbetsmarknadens parter, i en tid då insamling av gåvor handlade om att samla in pengar i en bössa och ge direkt till behövande. Så ser inte längre insamlingsorganisationernas arbete ut. Idag består ändamålet i många fall av att planera och genomföra verksamhet och aktiviteter som gör nytta för andra. Och för insamlingsorganisationer kan 90-kontots uppdelning av administrations- och ändamålskostnader ge märkliga utfall. För en forskningsorganisation som vissa år delar ut mer pengar än de samlat in kan den så kallade ändamålskostnaden landa på 121 procent. Medan en annan organisation som får ett stort testamente i slutet på året och inte hinner använda pengarna får en ändamålskostnad långt under de godkända 75 procenten.

För att organisationerna ska kunna använda sina resurser på bästa sätt och givarna vara trygga med att deras gåva förvaltas väl är det hög tid att vi börjar prata mer om samhällsnytta – och mindre om minsta möjliga administrationskostnad.

Charlotte Rydh
Generalsekreterare, Giva Sverige