”Follow the money!” har vi som läser deckare fått lära oss. Finansieringen är svaret på många frågor. Till exempel hur prioriterat ett område är. Eller hur självständigt. Vårt härligt svåröverskådliga och mångfacetterade civilsamhälle är inget undantag. Varifrån kommer dess medel? Medlems- och deltagaravgifter står för löpande kostnader. Gåvor från företag och individer är centrala bidrag till verksamheten. Men delar av det offentliga stödet har dragits ned, ganska drastiskt, på kort tid.
Allmänna Arvsfonden som funnits sedan 1928, då arvsrätten för kusiner avskaffades, är en av få stabila finansiärer för utveckling av nya idéer, nya lösningar och nya verksamheter i organisationer med ett ideellt syfte. Arvsfonden är civilsamhällets inkubator – och ofta den enda möjligheten till medel för sociala innovationer. Under årens lopp har många initiativ som sedan blivit del av vår gemensamma välfärd finansierats. Åtskilliga andra lever vidare i föreningar och stiftelser.
Pengar från Arvsfonden bidrar också till den viktiga mixen från olika källor, något som kan attrahera såväl privata som offentliga medel till större investeringar, s k blandfinansiering.
”Följde pengarna” gjorde kanske även regeringen när den tillsatte en utredning som bl a har i uppdrag att analysera kusinarv. Bland Arvsfondens kritiker finns ledarskribenter som ställer sig på de sedan snart 100 år förbigångna kusinernas sida och meddelar att det av moraliska skäl är viktigt att återinföra kusinarv. Personligen förstår jag inte ens problemet: om någon vill att ens kusiner ska ärva är det ju bara att skriva in dem i ett testamente! Det gäller för övrigt även sysslingar, kusinbarn eller bara vanliga goda vänner.
Giva Sveriges medlemmar har därtill all anledning att fortsätta uppmuntra människor – med eller utan arvingar – att skriva testamente. Att få bestämma att det man skrapat ihop i livet ska stödja något man tycker är viktigt efter det att man lämnat in, tycker jag är fint. Många människor är ju under sitt liv engagerade i just civilsamhället – kanske känner de särskilt för miljön, hembygden, forskningen eller kulturen. Att skriva in sådana mottagare i testamentet är en ypperlig chans att bidra.
Arvsfondens kapital (idag ca 16 mrd) skulle fortsätta växa, fast lite långsammare, även om kusiner fick ärva. I år räknar vi med att fördela en dryg miljard, till gagn för målgrupperna barn och unga, äldre och personer med funktionshinder. Jag ser stora möjligheter att utveckla Arvsfondens roll som finansiär av civilsamhället. Spännande fält att utforska är kluster av organisationer som samarbetar mer och söker större projekt tillsammans, liksom hur fondens kapital skulle kunna användas som säkerhet för expansion av t ex idéburna investeringar i välfärden – men med fortsatt fokus på målgrupperna och kärnuppdraget.
Ulrika Stuart Hamilton
Ordförande Arvsfondsdelegationen
