Krönika i Patos 17 april 2025
Vissa av oss har tjatat länge om att inte ta demokratin för given och säga ifrån när mänskliga rättigheter inte respekteras. Det finns en god anledning till det – demokratin i världen hänger löst.
Det bekräftas i V-dems senaste rapport som visar att nivån av demokrati i världen är tillbaka på 1985 års nivåer. Det är en häpnadsväckande utveckling som sedan länge borde fått fler att reagera. Problemet är att den informationen är för abstrakt.
Den främsta utmaningen är att de inskränkningar som görs och den demokratiska undermineringen som de leder till inte alltid ”känns” tillräckligt mycket i magen för tillräckligt många förrän det är för sent.
Självklart behöver ibland rättighetsinskränkningar göras för att lösa samhällsutmaningar. Men vi måste komma ihåg att för varje gång vi accepterar ett undantag så sänks tröskeln för att acceptera nästa. Det är ett sluttande plan som steg för steg riskerar att försvaga demokratin.
De som vill ha något annat än demokrati vet förstås detta och hittar därför olika ursäkter, krisnarrativ eller rationaliserande förklaringar till varför vi måste frångå demokratiska principer eller göra undantag som inskränker fri- eller rättigheter. Det sistnämnda sägs väldigt sällan rakt ut – för de, precis som vi, vet att en överväldigande majoritet (i alla fall i Sverige) tycker att det är väldigt viktigt att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter.
Det finns en trygghet i veta att när människor känner att något är fel och ges möjlighet att agera på den känslan, så är det många som är villiga att göra det. Vi på Civil Rights Defenders såg det exempelvis 2020 när vi tackade en riksdagsman för att han ifrågasatte vår finansiering efter att vi hade haft mage att kritisera Viktor Orbán för att underminera den ungerska demokratin. Samma sak hände 2022, med samma riksdagsman samt några av hans kollegor, efter att vi uttryckt en oro kring flera förslag som lades fram i Tidöavtalet. Båda gångerna väcktes ett stort och starkt engagemang bland de som tycker att demokrati och mänskliga rättigheter är viktigt.
För precis det är civilsamhällets roll. Att finnas där som en kanal för engagemang för den värld och förändring som vi vill se – särskilt när saker och ting går åt ett annat (kanske ”fel”?) håll.
Nu är vi mitt uppe i ytterligare ett sådant tillfälle. När vi nu ser vad världens mäktigaste man gör så tror i alla fall jag att den minsta utmaningen vi har just nu är att folk inte ”känner” att de behöver engagera sig för demokratin.
Så, låt oss kavla upp ärmarna, kroka arm och säga; Tack, kära president, för att du så tydligt visar varför civilsamhället behövs!
Mikael Ehrlington
Interim Development Director, Civil Rights Defenders
Mikael Ehrlington arbetar med kampanj och påverkan på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders. Han leder organisationens arbete inom Backa Demokratin och är arkitekten bakom uppmärksammade kampanjer såsom Dictator of Sweden, Diktaturkompensera och Alla Mot Angiveri. En röd tråd är att genom ett öppet och modigt förhållningssätt till engagemang så går det faktiskt att göra allt på samma gång; försvara demokratin, påverka beslutsfattare, mobilisera brett, utbilda, bygga varumärke och generera intäkter.
