
Den här artikeln är ett utdrag ur Giva Sveriges trendrapport 2024.
Riskkapital och civilsamhälle är inte ord som vi vanligen läser i samma mening. Vad tänker du när du hör ordet riskkapital? Kanske på debatten om vården, skolorna och privat ägande? Kanske är du, som jag, en av dem som suckar när jag konstaterar att polarisering karaktäriserar varje politisk debatt om alternativ inom välfärden. Det är som en istid med låsta positioner. Andra typer av aktörer, som varken kan betraktas som offentliga eller privata, ligger som gömda i islagret. De finns, de kan vara betydande, men lyfts inte fram i de offentliga samtalen om ”valfrihet”, ”tillgänglighet” och ”individuella behov”.
Likaså har det rått istid i den bransch jag själv jobbar. Jag verkar i finansbranschens ytterkant. Jag och mitt team på Impact Invest rör oss fritt mellan civilsamhälle och privat, kommersiell sektor, för att stötta entreprenörer och aktörer som kan bidra till jämlik hälsa och ökat välbefinnande genom innovativa lösningar. Riskkapital behöver – trots sitt dåliga rykte – förstås för vad det är: Finansiering för den organisation som har en lovande expansionsmöjlighet, men där den egna balansräkningen eller kassaflödet (ännu) inte är tillräckligt starkt för att kunna få lån i en bank. Kapitalet ska betalas tillbaka när verksamhetens överskott tillåter det. (Eller om verksamheten får en köpare.) Det är riskkapitalisternas krav på hur mycket som ska betalas
tillbaka som gett ordet dåligt rykte. När jag skriver att jag verkar i branschens ytterkant är det för att vi på Impact Invest per definition jobbar med riskkapital, men inte alls på det sätt som de traditionella riskkapitalisterna gör.
För oss spelar nämligen associationsformen ingen roll. Medan den är helt avgörande i den svenska finansbranschen. Här har riskvilligt kapital endast satsat på den som driver verksamheter som aktiebolag. Även om hållbarhet och ”impact” lyfts fram alltmer som viktiga inslag i finansieringsbeslut finns det ingen som skulle kompromissa om att de sociala eller miljömässiga värdena ibland kan vara långt viktigare än de ekonomiska värden som kan skapas i en organisation. Inte ens de offentliga finansiärer, de som du och jag betalar med skattemedel, har varit särskilt intresserade av att främja mångfald i landskapet av entreprenörer, småföretagare, kooperativ eller näringsidkande ideella organisationer. Men isen har börjat smälta.
En social dimension börjar träda fram
På de finansmarknadsdagar jag deltar i runt om i landet möter jag allt fler investerare som börjat ifrågasätta den gamla logiken. De är oftast privata, individuella finansiärer. Några går nu samman och sätter upp initiativ tillsammans med ideella aktörer för att exempelvis stötta entreprenörer som vill stävja psykisk ohälsa bland
unga. Och någon enstaka offentlig aktör, som har ansvar för finansiering i osäkra skeden av verksamheter, börjar se att finansiering som grundar sig på sociala resultat är värt att investera i.
Även civilsamhället har nu börjat ta rollen som investerare och börjat bidra med kapital i linje med sina egna syften. Vissa ideella organisationer har ett överskott av kapital, som skulle kunna användas just som riskkapital, snarare än att enbart sätta i dem i fonder hos storbankerna. Under hösten bestämde sig RFSU att investera i vår sociala tillväxtfond. Det visar på stort mod och stor pionjäranda. Jag ser det som en begynnande islossning som kommer att frigöra mer av riskvilligt kapital, på flera håll i landet. Den vår som kan följa med smältvattnet är mångfalden av syftesdrivna entreprenörer och aktörer som erbjuds kraften att göra nytta för fler i samhället.
Ruth Brännvall är CEO för Impact Invest och forskare.