Trendspaning: Kan vi skapa en social och inkluderande finansmarknad tillsammans?

Att föreningar behöver bidrag och gåvor för att skapa samhällsnytta vet de flesta. Men behöver föreningar tillgång till finansmarknaden, så som företag gör? Ja, de flesta föreningar behöver ett bankkonto och även ibland en kredit, ett lån eller till och med riskvilligt kapital.

Många föreningar är dessutom hybridorganisationer, som har en del av sina inkomster från en affärsverksamhet, så kallade sociala företag. Tyvärr visar flera studier att den tredje sektorns organisationer är mer finansiellt exkluderade än näringslivets, särskilt jämfört med aktiebolag. Till exempel visar en kartläggning från Europeiska kommissionen att Sverige, till skillnad från stora delar av Västeuropa, saknar en finansiell stödstruktur för start av sociala företag. Enligt enkätstudien European Social Enterprise Monitor 2020-2021 är bristande tillgång till långsiktigt kapital och bankers bristande förståelse för verksamhetens affärsmodell de största hindren för utveckling av föreningsdrivna affärsverksamheter i Sverige.

Finland och Danmark investerar
Den sociala finansmarknaden växer i Europa, men i Sverige går det trögt. I Finland och Danmark har regeringarna gjort strategiska, långsiktiga satsningar för att skapa innovativa finansieringslösningar på det sociala området, i form av sociala utfallskontrakt och sociala investeringsfonder. Detta har testats i enstaka fall i Sverige, organiserat av föreningar och investerare tillsammans med kommuner. Men det statliga stödet saknas ännu i Sverige.

Missförstådd tillväxt
Hur kommer det sig egentligen att regeringen ofta sätter som kriterium att enbart aktiebolag får söka stöd från myndigheter och statliga bolag? När vi frågat ansvariga på statligt finansierade fonder varför de bara investerar i aktiebolag har vi fått höra att pengarna ska gå till företag som har en stor tillväxtpotential och ambition att internationalisera. Det märkliga är antagandet att bara aktiebolag skulle kunna åstadkomma detta.

Det finns inga forskningsmässiga belägg för att till exempel ideella föreningar, sociala företag eller kooperativ inte skulle besitta en stor internationaliserings- och tillväxtpotential. Arla, Coop och RFSU bevisar motsatsen. Enligt föreningen Svensk kooperation så har de 100 största ekonomiska föreningarna tillsammans en årlig omsättning på nästan 500 miljarder kronor och 100 000 anställda. Möjligtvis ser logiken i en föreningsdriven tillväxt annorlunda ut än i ett aktiebolag – till exempel kan social franchising och avknoppning i systerorganisationer vara lämpliga expansionssätt för verksamheter vars vinst återinvesteras.

Staten behöver förstå att den idéburna sektorn skapar positiva bidrag till medborgarnas välfärd och de offentliga finanserna, utan att behöva gå omvägen via skatt på vinstutdelning. EU har redan insett detta i sin Social Economy Action Plan.

Finansiering underifrån
Kanske är det ändå rätt att den sociala finansmarknaden växer fram underifrån? Att vi nu tvingas poola våra resurser, för att i solidarisk anda skapa bättre förutsättningar för vår egen sektor. Vi som jobbar med Mikrofonden ser att det är en styrka att våra pengar i hög utsträckning kommer från föreningar, som vill att deras sparpengar investeras i att utveckla civilsamhället. Genom att vi själva är en del av civilsamhället har vi god insikt i hur föreningar fungerar och vi förstår deras affärsmodeller. Jag tror att det är sunt att den tredje sektorn själv sätter agendan för sin utveckling och att politikerna sedan understödjer utvecklingen. Så, kan vi skapa en social och inkluderande finansmarknad tillsammans, underifrån och upp?

Om Ylva Lundkvist Fridh
Ylva Lundkvist Fridh är VD för Mikrofonden Sverige, civilsamhällets egna riskkapital-kooperativ. Ylva har många års erfarenhet som verksamhetsutvecklare inom civilsamhället med fokus på ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet samt finansiella lösningar för den sociala ekonomin.