Forskaren förklarar: Motvilligt hjälpande

Tänk dig att du ringer upp några bekanta för att fråga om de kan hjälpa till när du flyttar. Några säger såklart nej, men du får till slut ihop fem personer. Arvid Erlandsson förklarar mekanismerna bakom frivilligt och motvilligt hjälpande och listar fyra tips till dig som jobbar med insamling.

Lina säger ja för att vänner ställer upp för varandra och för att hon bryr sig om dig. Erkin säger ja för att han tror att du kommer återbetala tjänsten genom att hjälpa till när han flyttar om en månad. Gustav ställer upp enbart för att han älskar flyttpizza och Mario deltar därför att det ger honom en utmärkt förevändning för att få umgås med Lina som han är intresserad av.

De här fyra personernas hjälpande motiveras av helt olika saker. Enligt en vanlig klassifikation skulle man säga att Linas motiv är altruistiskt medan Erkin, Gustav och Mario drivs av olika typer av egoistiska motiv. Det som enar dem är att alla hjälper frivilligt och att de skulle hjälpa även om du la upp en allmän förfrågan på sociala medier istället för att som nu ringa runt och på så sätt göra hjälpförfrågan mer aktiv och personlig.

Skillnaden mellan frivilligt och motvilligt hjälpande
Den sista i ditt flyttgäng är Julia och hon vill egentligen inte hjälpa dig. Den enda orsaken till att hon nu bär en stor sittmöbel uppför en spiraltrappa är att hon inte klarade av att säga nej när du ringde och bad om hjälp. Julia skulle helst ha sluppit att bli tillfrågad, men hon tycker samtidigt att den sociala och känslomässiga kostanden med att aktivt säga nej när hon får en personlig hjälpförfrågan är alltför stor. Skulle hon ha vetat vad ditt ärende var när du ringde så skulle hon troligen ha råkat missa samtalet och sen ”glömt” att ringa tillbaka. Till skillnad från de andra så är Julia en ”motvillig hjälpare”.

Denna distinktion mellan ”frivilligt” och ”motvilligt” hjälpande finns även i andra kontexter, såsom prosocialitet på arbetsplatsen, organdonationer och såklart inom givande. Människor skänker pengar till välgörenhet av flera olika orsaker, och en ofta underskattad orsak är att det ibland är svårt att säga nej när någon frågar om hjälp.

Giving eller giving-in
I en mycket läsvärd översiktsartikel i Academy of Management Annals från 2014 introducerar Yale-forskarna Daylian Cain, Jason Dana och George Newman denna distinktion. De kallar frivilligt hjälpande för ”giving” och motvilligt hjälpande för ”giving in”, och menar att nästan 50 procent av allt hjälpande handlar om motvilligt ”giving in” snarare än frivilligt ”giving” (även om detta så klart varierar mycket beroende på vilket slags hjälpande som undersöks). Cain, Dana och Newman tar i sin artikel upp många forskningsstudier som ur olika perspektiv undersökt hur människor ibland är beredda att betala med tid eller pengar för att överhuvudtaget slippa bli tillfrågade. Två stora fältexperiment som är speciellt intressanta beskrivs nedan.

Nästan 50 procent av allt hjälpande handlar om motvilligt ’giving in’ snarare än frivilligt ’giving’.

I en enorm studie av DellaVigna, List och Malmendier (2012) utfördes en ”door-to-door fundraiser”, där över 18 000 hushåll fick besök av en insamlare som frågade om de ville donera pengar till en välgörenhetsorganisation. Hälften av hushållen fick en vecka innan besöket reda på vilken tid insamlaren skulle komma genom en lapp i brevlådan, och även en möjlighet att ”tacka nej” till besök. De andra hushållen fick ingen förvarning. Resultaten visade att förvarningen i brevlådan minskade andelen hushåll som öppnade dörren med cirka 9 procentenheter – vilket tyder på att många passar på att göra andra ärenden just då de förväntar sig en hjälpförfrågan.

I ett annat fältexperiment undersökte Andreoni, Rao och Trachtman (2017) frivilligt och motvilligt givande till (den Amerikanska) Frälsningsarmén när de stod utanför en stor livsmedelsbutik. Under flera olika dagar och vid olika tidpunkter manipulerades två saker i hjälpförfrågan: 1) Huruvida Frälsningsarmén stod vid båda in/utgångarna eller bara vid en in/utgång och 2) Huruvida de bara ringde i sina klockor (något som utmärker just den organisationen) eller om de dessutom gick fram och personligen bad förbipasserande om donationer. Resultaten visade att mängden insamlade medel var klart störst under de perioder då de stod vid båda in/utgångarna och dessutom aktivt frågade förbipasserande.

Förklaringen är att vid dessa tidpunkter var det svårast att undvika förfrågan både fysiskt (genom att välja en annan utgång) och känslomässigt (genom att intala sig att klockringandet inte är riktat mot mig). Man såg dessutom tydligt att många förbipasserande ansträngde sig för att undvika förfrågningar, framförallt de personliga, genom att välja den andra utgången. När Frälsningsarmén stod vid båda in/utgångarna såg man till och med en ökning av personer som valde att ta sig in och ut ur butiken genom en bakdörr via en återvinningscentral.

Forskarnas fyra tips till dig som jobbar med insamling
Cain, Dana och Newmans tips till de som jobbar med hjälpande och insamling av gåvor är att vara medveten om:

1. Att många tycker det är jobbigt att säga nej, och att personliga aktiva direkta förfrågningar är ett av de absolut bästa sätten för att öka antalet som hjälper.
2. Att det är extra svårt att säga nej till hjälpförfrågningar när ens beslutet sker öppet och inför andra människor som är positivt inställda till hjälpande.
3. Att människor kan välja att vara ”strategiskt okunniga” i de lägen som okunskap gör det psykologiskt lättare att ducka för hjälpförfrågningar. Det finns många djurvänner som väljer att inte lära som om rutinerna på slakterier eftersom det skulle göra det svårt att fortsätta äta hamburgare, och på samma sätt finns det många känslosamma människor som taktiskt byter kanal när de ser barn fara illa eftersom de vill undvika de empatiska reaktioner som skulle kunna få dem att donera pengar.
4. Att det finns en baksida av motvilligt givande och att det är viktigt att inte överanvända hjälpförfrågningar. De tekniker som är bäst för att få folk att hjälpa här och nu är inte sällan skadliga när det kommer till långsiktigt engagemang. Fler och mer personliga aktiva förfrågningar kan definitivt öka givandet, men det kan också skapa irritation både gentemot den som frågar och de som behöver hjälpen, och minska förtroendet för insamlingsarbete i vissa grupper.

Arvid Erlandsson är docent i psykologi vid Linköpings Universitet. Hans forskning handlar om moraliska beslutssituationer i allmänhet och i hjälpsituationer i synnerhet. Under rubriken Forskaren förklarar sammanfattar han vetenskapliga texter om insamling och givande till ett mer lättillgängligt format.

Cain, D. M., Dana, J., & Newman, G. E. (2014). Giving versus giving in. Academy of Management Annals, 8(1), 505-533.

DellaVigna, S., List, J. A., & Malmendier, U. (2012). Testing for altruism and social pressure in charitable giving. The Quarterly Journal of Economics, 127, 1-56. doi:10.1093/qje/qjr050

Andreoni, J., Rao, J. M., & Trachtman, H. (2017). Avoiding the ask: A field experiment on altruism, empathy, and charitable giving. Journal of Political Economy, 125(3), 625-653.