1994 blev Ann-Cecilia Thenander, då organisationsutvecklare på Rädda Barnen, den första att ta emot Giva Sveriges pris för ”Årets insamlare”. Vi ringde upp henne 27 år senare för att prata om varför hon fick priset och vad det har betytt.
”1994 fyllde Rädda Barnen 75 år samtidigt som barnkonventionen fyllde 5 år och då var jag spindeln i nätet för att anordna det som vi kallade för Sveriges största barnkalas. Vi fick låna Kupolen, en sorts mässhall på den tiden, i Borlänge och kalaset varade i två dagar. Alla barn i hela Dalarna var välkomna och i slutändan var det 7,5 tusen barn som kom till kalaset! Gunde Svan invigningstalade och det var olika former av underhållning och information om Rädda Barnen och barnkonventionen varje timme. Och nu låter jag kanske skrytsam men jag är suverän på att ”tigga till” mig grejer från företag, så när kalaset var över hade alla barn fått bland annat korv, glass och karusellbiljett. Dessutom hade vi ordnat så alla barn som bodde runt om i Dalarna fick åka gratis tur och retur till Borlänge med kollektiva transportmedel för att kunna vara med på kalaset”, berättar Ann-Cecilia.
Och nu låter jag kanske skrytsam men jag är suverän på att ”tigga till” mig grejer från företag, så när kalaset var över hade alla barn fått bland annat korv, glass och karusellbiljett.
Och insamlingen, hur gick det med den?
”Allt var gratis för barn men alla vuxna på plats betalade 10 kronor, för entré, för korv och så vidare. Totalt samlade vi in 172 000 kronor genom föräldrarnas tior. Den enda utgiften vi hade var 3000 kronor på vakter som fanns på plats mellan lördagen och söndagen. Det var ett stort jobb som vi var många som hjälptes åt att dra runt och det blev fantastiskt lyckat. Det var en fin upplevelse, ett minne jag inte kommer glömma. Det går helt enkelt att samla in mycket pengar utan att det kostar mycket pengar så länge man gör rätt saker. Det finns många snälla människor där ute som gärna ställer upp och många som vill väl – det är en go’ känsla och det borde man tänka på lite oftare.”
Du var den första att ta emot priset för Årets insamlare. Vad kände du?
”Det var väldigt ärofyllt! Inte hade jag något sånt i tankarna när jag drog igång projektet, det skulle bli ett roligt kalas för barnen bara och det skapade ett fantastiskt engagemang. Det var mina kollegor som sen nominerade mig till priset och jag kände mig väldigt speciell, jag hoppas fler får känna den känslan. Jag har fortfarande diplomet på väggen här hemma, jag är lite stolt över det och minnet bär jag med mig.”
Hur ser ditt engagemang för Rädda Barnen ut idag?
”Jag var engagerad i väldigt många år, det dök alltid upp nya viktiga frågor som gjorde att jag inte kände att jag kunde sluta vara aktiv. Men idag är jag pensionär. Jag är fortfarande medlem i Rädda Barnen men ägnar min tid åt kultur, att engagera mig i politiken och åt sången, som alltid fick stå lite tillbaka under tiden jag jobbade. Nu senast sjöng jag för publik på jazzklubben i Borlänge.”
Text: Ellinor Prawitz
