Inför Internationella testamentesdagen den 13 september vill vi veta mer om vad forskningen kan berätta om vem som faktiskt väljer att testamentera till välgörenhet, och vilka faktorer som spelar in. Mikael Elinder är docent och lektor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, och bedriver forskning om hur människor väljer att fördela sin kvarlåtenskap.
Berätta om forskningen du bedriver. Vad fick dig att börja forska om testamenten och hur svenskarna väljer att fördela sin kvarlåtenskap efter sin bortgång?
– Jag har länge varit intresserad av nationalekonomiska frågor kring arv, och har tidigare undersökt frågor om arvsbeskattning och hur avlåtare tänker kring arvsbeslut. Det gjorde att jag senare kom in på forskning kring givandet av testamentsgåvor.
Förutsättningen kring givandet av testamentsgåvor är speciell, eftersom man inte kan få något tillbaka. Om man till exempel bidrar till en insamling på Facebook kan man skapa ett rykte om att man är en god person som man senare kan komma att ha egen vinning av. Att forska kring just testamentsgåvor såg vi därför kunde bidra till bättre förståelse för motiv och drivkrafter till altruistiskt beteende.
I forskningen du bedriver har ni funnit att genomsnittspersonen testamenterar 1,5 procent av sin kvarlåtenskap till ideella organisationer. Vilka är det som som ger dessa testamentsgåvor?
– Vi har sett att de som testamenterar till välgörenhet är de som inte har någon släkting vid liv inom arvsordningen. De får välja ifall de vill testamentera till en organisation, välgörenhet, vänner eller bekanta. Den andra stora delen av gåvor som kommer in till ideella organisationer via testamentering kommer från de som är väldigt rika, och som kanske tycker att barnen har lite för mycket pengar. Av de som har barn eller partner testamenteras i genomsnitt 0,1 procent till ideella organisationer. Något man har sett är att man ger i princip allt till de som ligger en allra närmast om hjärtat – sina barn.
Hur tror du att man kan öka medvetenheten om möjligheten att testamentera gåvor till ideella organisationer även utanför grupperna rika och de som saknar släktingar?
– Jag tror att Internationella testamentesdagen kan bidra till att ändra uppfattningen om hur man väljer att fördela sin kvarlåtenskap. Ett annat sätt kan vara att barnen lyfter frågan om föräldrarna vill testamentera något till välgörande ändamål, för att visa att det är okej. Även om det bara handlar om ett litet belopp så gör det stor skillnad. På så sätt blir det också lättare att på sikt få in fler gåvor till välgörenhet.
Text: Hanna Schönbeck