Den 5 mars offentliggjorde Riksrevisionen sin granskning av Allmänna arvsfonden. Slutsatsen var kort och gott att avveckla arvsfonden, vars intäkter kommer från privatpersoners kvarlåtenskap och är en viktig finansiär för civilsamhällets organisationer med närmare 1 miljard kronor om året.
Riksrevisionens slutrapport lyfter fram kritik på flera områden, som bristande kontroll och ineffektivitet, men också en förändrad välfärdsstat där staten finansierar större delar av samhället än när arvsfonden inrättades. Kritiken är främst riktad mot konsekvenser av bristande myndighetsutövning men granskningen omfattar bara delar av Allmänna arvsfondens verksamhet. Förslaget att avveckla Allmänna arvsfonden baserat på detta underlag är en helt oproportionerlig åtgärd. Ett starkt och självständigt civilsamhälle kräver långsiktig och hållbar finansiering. Att ta bort en central finansiär och katalysator för viktiga initiativ och istället låta kvarlåtenskapen tillfalla staten, är ett steg i fel riktning. Särskilt som civilsamhället i allt högre utsträckning åter får kliva in när tryggheten i välfärdssystemet minskar.
Bristen på kontroll som lyfts i rapporten är oroväckande men faller under myndigheternas ansvarsområde. Det är oacceptabelt att seriösa organisationer drabbas på grund av myndigheters oförmåga att bedöma oseriösa aktörer. Anklagelser om ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet bland arvsfondsprojektens deltagare är allvarliga och lyfts nu upp i olika sammanhang, men vid en närmare titt i rapporten visar det sig att omfattningen av kriminella aktiviteter är begränsade.
-Eftersom vi kvalitetssäkrar ideella organisationer vet vi att det enkelt går att hantera flera av de kontrollpunkter som tas upp i rapporten och det är svårt att förstå hur bristande myndighetsutövning ska drabba organisationerna. Det är också olyckligt att Riksrevisionen återigen talar svepande om den organiserade brottslighetens grepp om civilsamhället, när de siffror som finns inte styrker detta, säger Charlotte Rydh, generalsekreterare för Giva Sverige.
Riksrevisionens rapport visar dock med stor tydlighet att det behövs en reformering av arvsfondens uppdrag, eftersom det styr mot projektfinansiering istället för att utveckla samhällsnytta på sikt. Med fler allmännyttiga ändamål som mottagare av finansiering skulle också en högre andel av de arv som tillfaller arvsfonden kunna utnyttjas för att stärka det svenska samhället. Förslagen från Riksrevisionen på åtgärder är bara ytterligare exempel på hur myndigheter och beslutsfattare numera uppfattar det fria föreningslivet som svårhanterligt och riskfyllt, snarare än en källa till ett dynamiskt och demokratiskt samhälle.
