Caroline Leuhusen, Svenska Freds. Anna Nordstrand, Afrikagrupperna. Erik Törner, IM. Helena Lind, Erikshjälpen. I slutet av 2022 kom beskedet att regeringens anslag till information och kommunikation, ofta kallat infokom-bidraget, skulle minska från 155 till 20 miljoner kronor. Under 2023 blev beslutet verklighet. För att få en bättre bild av hur det påverkar organisationers verksamhet har vi lyssnat in fyra av Giva Sveriges medlemsorganisationer.
Beviljade projektpengar som dras tillbaka. Välfungerande verksamheter som läggs ned. Personal som tvingas sluta. Detta tillsammans med en utbredd oro för det svenska civilsamhällets framtid är verkligheten för många av Giva Sveriges medlemsorganisationer just nu. Samtidigt larmas om ett Sverige där faktaresistens och kritiken mot invandring och bistånd växer sig allt starkare.
Erik Törner, kommunikatör på Individuell Människohjälp, kommenterar läget på följande vis: ”Det blir ju mycket enklare för politiker att stoppa invandringen om ingen längre pratar om orsakerna till varför människor tvingas fly. Stora, komplexa frågor kommer man helt enkelt inte kunna prata om längre. Man skulle kunna dra paralleller till hur civilsamhället tystas globalt, framför allt den delen som talar om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Sådant som vissa stater upplever som obehagligt.”
Oron för civilsamhällets försvagade röst och vilka konsekvenser detta får, delas av Helena Lind, kommunikations- och insamlingschef på Erikshjälpen. ”Risken med minskad information och färre perspektiv är att samtalen kring lunchbord och i klassrum blir fattigare och mer enfaldiga. I själva verket skulle vi behöva skapa en ännu bättre dialog för att motverka den egoism och isolering som allt fler länder visar upp.”
Informations- och kommunikationsbidraget har getts till ideella organisationer för att de ska kunna sprida kunskap, skapa engagemang och påverka opinionen i frågor som rör globala utvecklingsfrågor. Det har varit ett sätt att stärka det demokratiska samtalet och den offentliga debatten om viktiga frågor som rör vår gemensamma framtid. Bakgrunden till nedskärningarna är att regeringen, som en del av Tidö-avtalet, tagit beslutet att öka stödet till Ukraina och samtidigt hårdbanta anslagen till forskning, FN och informations- och kommunikationsbidraget. Regeringen vill också att biståndet generellt ska inriktas på att främja handel, entreprenörskap och näringsliv. Flera kritiska röster har hörts sedan beslutet fattades, däribland från Svenska Freds:
”Samtidigt som staten gör enorma satsningar på det militära, där försvaret kommer få anslag på 119 miljarder kronor nästa år, drar man in stödet till organisationer som arbetar för fred, säkerhet och nedrustning. Det kan inte ses som något annat än ett försök att tysta kritiska röster och slå undan benen för civilsamhället. Det är mycket oroande.” Så säger Caroline Leuhusen, insamlingschef. Svenska Freds är en av 18 organisationer som årligen delat på ett bidrag på totalt 20 miljoner kronor genom Folke Bernadotteakademin (FBA). Pengar som är helt avgörande för deras verksamhet men som nu hotas av rejäla nedskärningar, eller att avskaffas helt.
Hur drabbar minskningen av infokom-bidraget er verksamhet?
”Det slår på många ställen samtidigt”, säger Erik Törner. ”Vi var exempelvis inne i en femårig insats och hade ett år kvar, där vi skulle utvärdera och slutrapportera. Då försvann alla pengar. Hur rimmar detta med att man samtidigt trycker på att vi måste visa var pengarna tar vägen, visa att biståndet verkligen gör nytta, när vi fråntas möjligheten att göra just detta?”
Erik fortsätter genom att beskriva situationen som uppstått med företaget som fått i uppdrag att utföra utvärderingen. ”Vi hade redan avtalat att de skulle göra jobbet men plötsligt saknades pengarna. Just den situationen lyckades vi lösa, men jag tänker på alla organisationer som kanske befann sig på tredje projektåret och nu tvingades avsluta mitt i. Alla pengar som satsats, ingångna avtal, risker och kostnader som det plötsligt inte finns täckning för.
Erfarenheten av att tvingas avsluta projekt i förtid delas av flera andra organisationer. Helena Lind berättar att nedskärningarna hotar verksamhet som bidragit till mångfald, perspektiv och fantastiska utbyten. ”Med infokom-bidraget har vi exempelvis kunnat driva läroplattformen rafiki.se, där barn från hela världen delar livserfarenheter och utmaningar mot bakgrund av barnkonventionen och de globala målen i Agenda 2030. Vi har även legat i framkant för att motarbeta att barn hamnar på institutioner, inte minst genom information och påverkan till svenska aktörer som finansierat barnhem.”
Att fortsätta genomföra planerade insatser, fast med avsevärt mindre medel, är en verklighet som delas av Afrikagrupperna; en solidaritetsorganisation som samarbetar med partnerorganisationer i Angola, Moçambique, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe. Anna Nordstrand är Afrikagruppernas kommunikations- och insamlingschef: ”Vi måste göra fler insatser med mindre medel och det innebär minskade möjligheter att nå ut med folkbildning om biståndets positiva effekter i södra Afrika.”
Gemensamt för de organisationer Giva Sverige talat med, är att de in i det längsta kommer försöka ställa om till de nya förutsättningarna, utan att låta sig tystas. Och att det nu är en annan del av verksamheten som får kliva fram. ”Vi kommer lägga ett större fokus på insamlingskommunikation”, säger Anna Nordstrand. ”Och så kommer vi behöva hitta alternativa grepp och titta på finansiering för att kunna fortsätta med viktigt kommunikationsarbete.”
Bilden förstärks av Caroline Leuhusen på Svenska Freds. ”Vi fortsätter satsa på privatinsamlingen, målet är att växa ytterligare. På mindre än två år har vi nu dubblat antalet medlemmar, det visar på behovet av en stark röst och plattform för fred och nedrustning i ett debattklimat där ett konfliktförebyggande perspektiv varit nästintill frånvarande.”
Även Erik Törner säger att insamlingskommunikationen kommer få större fokus framöver. ”Och det är ju problematiskt, eftersom den sortens kommunikation är mycket ytligare, går mer på känslor, ger inga djupare förklaringar. Det skapas ett kunskapsglapp och det tror jag är negativt för det demokratiska samtalet. På sikt är det dåligt för hela samhället.”
Sammantaget finns en stark oro för biståndets och civilsamhällets framtid. Helena Lind, Erikshjälpen: ”Det är generellt oerhört olyckligt att bistånd fokuseras utifrån svenska regeringens prioriteringar, snarare än de behov som finns i civilsamhället. Vi sviker de mest utsatta grupperna i de fattigaste länderna till förmån för vår egen handel och näringslivspolitik. Det kan inte vara rätt.”
