I en artikel i Kvartal argumenterar Philip Syrén, Slöseriombudsman på Skattebetalarnas förening, för skärpta regler och bättre kontroll av offentliga bidrag till civilsamhället. I en replik bemöter Fremia och Giva Sverige kritiken och varnar för att enskilda fall av missbruk riskerar att misstänkliggöra hela den ideella sektorn. Läs repliken nedan!
Philip Syrén lyfter fram allvarliga exempel på organisationer som inte har kunnat redovisa hur offentliga bidrag har använts. Han föreslår bland annat öppnare redovisning, bättre samordning mellan bidragsgivare och ökade kontroller. Flera av hans förslag förtjänar absolut att diskuteras. Offentliga medel ska gå till rätt ändamål och missbruk ska få konsekvenser.
Men Syrén gör ett grundläggande misstag när han låter ett antal enskilda fall beskriva civilsamhället som helhet. Rubriken ”Den ideella sektorn borde vara ideell” antyder dessutom att civilsamhällets organisationer inte är ideella om de har anställda eller tar emot offentliga medel. Det är en felaktig bild.
Ideell betyder inte att all verksamhet ska utföras gratis. Det betyder att organisationen inte drivs för att skapa vinst åt en ägare. Även en ideell organisation behöver lokaler, redovisning, ledning, IT-infrastruktur och kompetenta medarbetare. Det krävs en välfungerande organisation för att frivilliga krafter ska kunna samlas, utbildas och göra verklig skillnad.
Civilsamhällets organisationer skapar vägar in i gemenskap och arbete, motverkar fattigdom och ofrivillig ensamhet samt ger människor möjlighet att påverka sina liv och samhället omkring dem. De är avgörande för Sveriges trygghet och beredskap. I en kris krävs lokalkännedom, tillit och förmåga att snabbt nå människor som myndigheter och andra offentliga aktörer har svårt att nå.
Civilsamhället leverinte huvudsakligen på skattepengar
Påståendet att civilsamhället huvudsakligen lever av skattepengar stämmer inte. En ny rapport från bland annat Giva Sverige visar att offentligt stöd utgör 16 procent av civilsamhällets samlade finansiering. Resten kommer från medlemsavgifter, gåvor, försäljning och andra intäkter.
Det betyder inte att kontroll är oviktig. Tvärtom. Varje krona som försvinner genom fusk är en krona som inte går till ändamålet. Det drabbar seriösa organisationer, deras medlemmar, anställda och volontärer. I slutändan är det alltid de människor som verksamheterna finns till för som drabbas allra hårdast.
I rapporten Tillitsfull kontroll – Bidragsgivande för ett robust civilsamhälle, som Sweco har tagit fram på uppdrag av Fremia, konstateras att det finns få studier som verkligen har undersökt omfattningen av fusk och ekonomiska oegentligheter inom civilsamhället. Swecos genomgång av intervjuer och statistik visar att felaktig användning av medel förekommer, men i relativt liten utsträckning. Avsiktligt fusk beskrivs som mycket ovanligt. Återbetalningar handlar oftare om att pengar inte har använts fullt ut eller att oavsiktliga fel har begåtts.
Det är en viktig skillnad. När administrativa misstag, bristande redovisning och brottsligt fusk blandas ihop skapas en missvisande bild av problemet. Då blir det också svårare att komma till rätta med. Swecos rapport visar också att civilsamhällets organisationer själva har stärkt kontrollen. Det handlar bland annat om digitala närvarolistor, BankID, samkörning av uppgifter, visselblåsarfunktioner och skärpta interna rutiner.
Samtidigt pekar rapporten på behovet av bland annat bättre informationsutbyte mellan offentliga bidragsgivare, ett företrädarregister och en central bidragsdatabas. Det är konkreta reformer som kan underlätta riskbaserad kontroll och göra det svårare för oseriösa aktörer att utnyttja systemen.
Offentlig finansiering ersätter inte ideella insatser
Men kontrollen måste stå i proportion till riskerna och bygga på kunskap om problemets omfattning och natur. Om varje liten förening möts av samma administrativa krav som en organisation som hanterar mångmiljonbelopp, riskerar resurser att flyttas från verksamhet till administration. De seriösa organisationerna får betala för ett problem som ett fåtal oseriösa aktörer har orsakat. Det finns också ett direkt samband mellan resurser och ideellt engagemang. I Studieförbundens rapport Studieförbundskrisen – fyra år av nedskärningar framgår att en miljon timmar ideellt arbete har gått förlorade under de senaste fyra åren av offentliga nedskärningar. Det motsvarar ett beräknat ekonomiskt värde på 390 miljoner kronor.
Offentlig finansiering ersätter alltså inte ideella insatser. Rätt använd skapar den i stället förutsättningar för betydligt mer av det fantastiska ideella engagemanget, och fler ”eldsjälar som tränar knattelag, nattvandrar och räknar valsedlar,” som Syrén uttrycker det. Sverige behöver ha god kontroll av offentliga bidrag, bättre samordning mellan bidragsgivare och tydliga konsekvenser för den som fuskar. Men Sverige behöver också ett starkt, självständigt och modigt civilsamhälle.
Att låta enskilda exempel stå till doms över hela civilsamhället är inte bara orättvist och feltänkt. Det försvagar de krafter som Sverige behöver allra mest just nu för att möta en skakig omvärld, ett ökande utanförskap och för att vi ska stå starka inför framtidens kriser.
