Charlotte Rydh Ledare i Patos, oktober 2021
Att det första fysiska mötet efter mer än 18 månader av hemarbete, digitala möten och kurser online blir ett interaktivt rundabordsmöte under en och en halv dag med närmare 100 personer känns nästan overkligt. Future of Democracy Summit i Göteborg med temat digitalisering och demokrati ger en nystart efter pandemin på flera sätt.
Temat för samtalen är digitalisering och demokrati, och det ges gott om utrymme för både inspirerande inspel från erfarna svenska och internationella talare och att låta tankar och erfarenheter från personer från olika sektorer i samhället cirkulera vid borden. Men varför ska civilsamhällets organisationer och företrädare bry sig om digitalisering och demokrati? Att civilsamhället har en grundläggande och avgörande betydelse för ett demokratiskt samhälle är något vi ofta lyfter fram och hänvisar till för att peka på betydelsen av ideella organisationer för samhället i stort. Det är rätt lätt att prata om för vi vet hur den rollen har sett ut historiskt och hur den ser ut just nu. Så att prata om demokrati gör vi gärna.
Att digitaliseringen på ett genomgripande sätt har förändrat våra liv och samhällen, och kommer att fortsätta göra det i än högre grad är ett faktum – men det är ett stort och komplext område som de flesta av oss inte kan eller känner till så väl. Då är det lätt att avstå från att ens diskutera olika aspekter. Digitalisering handlar ju inte om att vi efter en pandemi gör det vi gjorde tidigare – fast digitalt. Digitaliseringen innebär helt nya möjligheter till delaktighet, anpassade tjänster och aggregerad kunskap samtidigt som det finns utmaningar i för vilka syften detta används och hur vår integritet påverkas.
Att digitaliseringen på ett genomgripande sätt har förändrat våra liv och samhällen, och kommer att fortsätta göra det i än högre grad är ett faktum.
Digitaliseringens konsekvenser, bra såväl som dåliga, är inte något som ligger bortom vårt ansvar som medborgare, politiker eller civilsamhällesföreträdare. Det är inte heller något som en enskild organisation eller paraplyorganisation ska hantera eller företräda. Digitaliseringens möjligheter och konsekvenser har vi alla ett ansvar för att ta in och agera på.
Så, det som gör mig lite bekymrad när jag sitter här är frånvaron av både civilsamhälle och politiker. Båda parter har blivit inbjudna men verkar inte kunna, eller vilja, prioritera ett fördjupat samtal som tar lite tid. Däremot finns offentlig sektor, näringsliv och akademi väl representerade och det blir spännande samtal med olika perspektiv och verkligheter på innovation i offentlig sektor, ledarskap, de nya jobben, den globala utvecklingen, lagstiftning, mänskliga rättigheter, cybersäkerhet, tillit och sist men inte minst, demokratins nya utmaningar.
Jag läser igen delrapporten om AI och digitalisering som togs fram inom ramen för Nysta – civilsamhällets nystartsgrupp för ett nytt samhällskontrakt, och som i ljuset av de senaste dagarnas samtal framstår som ännu viktigare och än mer relevant.
”…två mycket viktiga etiska frågeställningar som offentliga organisationer på alla nivåer behöver ta ställning till: Är det moraliskt försvarbart att inte använda information och data samt ny teknik för att öka mänsklig livskvalitet och utveckling? Och är det acceptabelt att de som lever i områden som inte har förmåga och kunskap nog att ta vara på de nya möjligheterna får sämre utsikter att leva ett gott liv jämfört med dem som lever i områden där möjligheterna används? En kombination av entreprenörskap, modiga beslutsfattare, kunniga utförare kan ge en modig kultur som vågar testa det som kan leda till värde med hjälp av AI. Det behövs även en ökad kompetens och förståelse kring AI brett i samhället, både bland allmänhet och beslutsfattare.”
En slutsats jag drar av samtalen på Future of Democracy Summit är att digitaliseringens konsekvenser inte kan fortsätta finnas i ett vakuum där ingen bestämmer eller tar ledning utan att vi, som medborgare och civilsamhälle, har ett ansvar för att bidra till att sätta visioner och ramar så att tekniken används för att förbättra samhället, stärka mänskliga rättigheter och demokratin. Och det är bråttom!
Vi, medborgare och civilsamhälle, har ett ansvar för att bidra till att sätta visioner och ramar så att tekniken används för att förbättra samhället, stärka mänskliga rättigheter och demokratin. Och det är bråttom!
Läs gärna rapporten i sin helhet – du hittar den här.
Charlotte Rydh, generalsekreterare på Giva Sverige
