I takt med att de offentliga bidragen minskar och samhällsutmaningarna växer, ser vi en rad alternativa aktörer kliva fram, inte minst filantroper. Fulladdade med kapital och samhällsengagemang kan de verka relativt fritt, utifrån egna önskemål om hur och var de vill se en positiv förändring. Och med det växande antalet filantroper ser vi ytterligare en aktör öka i betydelse; nämligen bankerna och deras privata rådgivare. För att få en inblick i hur samtalen mellan banker och förmögna svenskar kan gå till har vi prata med Johanna Zenk Palmborg, Head of Foundations and Philantropy hos SEB och Lotta Bourgoin, chef för Nordea Private Banking Sverige.
Under 2000-talet har antalet rika svenskar, och deras förmögenheter, ökat markant. En aspekt av den utvecklingen är att de nyrika tycks bära på ett större samhällsengagemang än vad förmögna svenskar gjorde för 15-20 år sedan. Detta enligt private bankers, som varje dag möter kapitalstarka kunder vars önskemål handlar om att ge tillbaka till samhället, istället för att ägna sig avancerad skatteplanering eller föra över kapital till sina barn.
“När vi börjar prata om filantropi och samhällsengagemang med våra kunder blir det tydligt att de flesta känner ett stort ansvar och att de engagerar sig eller planerar att engagera sig”. Så säger Johanna Zenk Palmborg, SEB. Hon får snart medhåll av Lotta Bourgoin, Nordea. “Hos oss förvaltas 450 miljarder kronor för ungefär 35.000 förmögna svenskar. Den gemensamma faktorn hos många av våra kunder är viljan att ge tillbaka till samhället.
Vad kan filantroper bidra med anser ni?
Lotta: Förutom kapital ser vi att man även gärna vill bidra med kunskap, tid och nätverk. Vad man själv upplevt spelar förstås också in. Exempelvis kanske man sett behovet av vårdcentraler på en resa i fattiga länder eller så oroar man sig för situationen i skolan där man bor.
Johanna: Vi har även sett att filantroper kan fungera som en katalysator när de går in tidigt i oetablerade områden och är långsiktiga på ett sätt som traditionella investerare eller statliga medel inte kan vara. De kan ta mer risk när de inte har förväntansbilden att en investering ska ge avkastning direkt. Och sen, om man kan påvisa effekt, så kan andra aktörer, företag eller stat kliva in och fortsätta investera i det påbörjade arbetet.
Varför ökar intresset för filantropi just nu?
Johanna: Vi har ett samhällsklimat där utmaningarna ökar och då även behoven. I Sverige har vi tidigare tänkt att samhället ska kliva in, nu upplever många att det inte längre räcker till. Vi ser också att många är mer öppna med sitt engagemang, delvis beror det på att vi i samtiden är mer transparenta överlag, men jag tror även det handlar om att man vill inspirera andra till att ge.
Lotta: Vi ser också att vi fått fler förmögna svenskar och större förmögenheter. Att engagera sig i samhället har blivit en ökande trend – ju fler som engagerar sig filantropiskt, desto fler inspireras att göra samma sak. Jag märker till exempel när jag deltagit i seminarier eller panelsamtal om just filantropi att besökare nätverkar med varandra och tar inspiration av varandras arbete.
Märker ni någon tendens inom filantropin, vill man bygga eget eller bidra till något som redan finns?
Lotta: Det är svårt att generalisera, alla situationer är unika. Vi lyssnar alltid in på vad våra kunder vill, det är kundens önskemål vi levererar på. Vissa vill starta egna stiftelser, andra vill ge till ideella verksamheter, en tredje vill bidra till bygden man kommer ifrån. Det är så otroligt brett.
Det vi på private banking gör, är att lyssna och skräddarsy passande lösningar. Vill man starta en stiftelse har vi duktiga stiftelsejurister som bistår med rådgivning och hjälp med dokumenten. Våra kapitalförvaltare och hållbarhetsanalytiker ser till förvaltningen sköts på rätt sätt och avdelningen Stiftelsetjänst bistår med administration, redovisning, deklarationer, stipendieutbetalningar och mycket annat.
Berätta gärna hur dialoger angående filantropi kan gå till. Hur aktiva är bankerna när det kommer till att föreslå olika organisationer eller ändamål?
Lotta: Vi har inga specifika samarbeten med ideella organisationer, det finns ingen lista vi väljer ifrån. Vi är öppna för att jobba med alla, vi vill inkludera, inte exkludera. Sen är det klart att om det finns ett specifikt behov kan vi hjälpa till med att scanna marknaden men ofta är det kunden som kommer till oss med sina förslag. Vi är tydliga med att vi jobbar med alla samarbetspartners här. Dessutom har vi många organisationer och institutioner som kunder som vi kan sammanföra med kapitalstarka kunder i olika sammanhang.
Johanna: Vi utgår helt från kundens behov och önskemål. Många kunder vet ungefär vad de vill men har kanske inte nätverket som behövs för att hitta rätt organisation eller initiativ. Andra vet inte alls vad de vill stötta, bara att de vill. Vi ser till att ställa rätt frågor och guida så att kunden kan landa i en strategi som ger effekt. Sedan kan vi hjälpa till att hitta organisationer eller forskningsinitiativ som stämmer in på kundens önskemål. Vi har ett brett nätverk både bland ideella organisationer, gräsrotsorganisationer, universitet och lärosäten. Och vi jobbar aktivt med att bredda vårt nätverk .
Vad är då vanligast – att kunden vet exakt vad hen vill skänka till, eller att man ber banken om hjälp med urvalet?
Johanna: Det är blandat. Det kan komma in en kund som säger ”jag vill något bra för samhället men vet inte var jag ska börja”. Då ställer vi frågor och resonerar och då kan det visa sig att kunden har varit med om något, som en sjuk förälder eller syskon som lidit av psykisk ohälsa, eller att man berörts av nyheter om ungdomar som far illa. De flesta har något när man börjat gräva lite. Och sen finns det många som vet precis vad de vill skänka till.
Om ni skulle spana på framtiden, vad kommer hända med det filantropiska givandet härnäst?
Lotta: Som sagt så tror jag vi kommer se ett växande intresse för filantropiskt givande. Sen när det gäller vad man ger till kan det skilja sig åt. Historiskt har man kanske gett till en stor ideell organisation som är bredare, medan man idag vill ge riktade insatser till saker där man kan mäta impact. Till exempel att någon kommer från Borås och vill bidra till minskad ungdomsbrottslighet just här. Och så sätter man upp mätpunkter som man tittar på årligen, bestämmer att “inom fem-tio år vill jag se en förbättring”. Riktade insatser som är mätbara och med tydlig outcome. Man vill involvera sig själv i arbetet, ge av sin egen tid, kavla upp ärmarna och vara en bra förebild.
Johanna: Jag tror att det filantropiska kapitalet kommer att vara en katalysator för att hållbarhetsfrågorna kommer att omfatta social hållbarhet allt mer. Det har varit mycket fokus på klimat och biodiversitet, kanske lite mindre på den sociala hållbarheten, men det blir ju allt tydligare att de hör ihop och att det blir svårt att komma framåt i tex klimatfrågorna om man inte jobbar även med det sociala perspektivet.
