I höst går svenskarna till valurnorna för 35:e gången sedan det proportionella valsystemet infördes. Vilket parti vi röstar på säger mycket om vilka vi är, men forskning visar att vilket parti vi tycker sämst om är än viktigare för vår sociala identitet. Arvid Erlandsson sammanfattar data om sambandet mellan partipolitiska attityder och givande till insamlingsorganisationer.
I november 2021 utförde jag en undersökning där jag frågade 733 personer från ett representativt svenskt urval, vilket av de åtta svenska riksdagspartierna de tyckte bäst om. Jag frågade även om deras åsikter om de 15 största insamlingsorganisationerna i Sverige. Deltagare fick ange sin spontana attityd inför varje organisation och deras arbete, där de svarade på en skala som sträckte sig från -50 (extremt negativt) till +50 (extremt positivt). Dessutom bad jag alla deltagare att markera vilken organisation (av de 15) som de skulle välja om de bara kunde donera till en organisation.
I tidigare forskning har jag låtit människor uppge om vad de tycker att olika organisationer primärt fokuserar på. Tre typer av fokusområden som tydligt brukar kristallisera sig är utlandsfokus (de organisationer som primärt upplevs hjälpa behövande i utlandet), Sverigefokus (organisationer som primärt upplevs hjälpa behövande i Sverige) och djur & natur-fokus (organisationer som upplevs arbeta för klimat, djur och natur). Bland de 15 inkluderade organisationerna så hade sju utlandsfokus, fem Sverigefokus och tre djur & natur-fokus (se figuren nedan). Givetvis kan man klassificera organisationer på andra sätt, och resultaten kan se annorlunda ut om man ber organisationerna att klassificera sig själva.
SD- och KD-sympatisörer sticker ut
Olika partisympatisörers attityder gentemot varje organisation illustreras i Bild 1 nedan. Det framgår tydligt att med några få undantag är medelvärdet klart över noll. Detta innebär att nästan alla organisationerna i undersökningen upplevs positivt av nästan alla partisympatisörer. En andra sak som tydligt framgår är att partierna på vänsterkanten (de röd-gröna staplarna) har mer positiva attityder till insamlingsorganisationer i allmänhet jämfört med partierna på högerkanten (de blå-lila-gula staplarna). Ett tredje tydligt resultat är att skillnaden i attityder mellan vänster och högerpartierna är stor när det gäller organisationer med utlandsfokus och djur & natur-fokus, men mycket mindre när det gäller organisationer med Sverigefokus. Faktum är att det inte finns några statistiskt signifikanta skillnader mellan partierna i attityder för någon av de fem organisationerna med Sverigefokus. Om vi tittar närmare på varje parti så ser vi att Sverigedemokratssympatisörer sticker ut genom att ha genomgående mer negativa attityder gentemot utlandsfokuserade organisationer medan Kristdemokraterna sticker ut genom att ha mer negativa attityder gentemot djur & natur-fokuserade organisationer.
Barncancerfonden populära bland alla partisympatisörer
Om vi istället tittar på vilken organisation deltagarna skulle donera till om de måste välja en (Bild 2), kan vi se att Barncancerfonden är ett populärt förstaval bland alla partisympatisörer med Läkare utan Gränser som tvåa och Cancerfonden som trea. Vi ser dock även här tydliga skillnader mellan partier. Organisationerna med Sverigefokus är förstavalet klart oftare bland högerväljare än bland vänsterväljare, och djur & natur-organisationerna är oftare förstavalet bland Miljöpartister.
Politisk information påverkar givarbeteende
I en annan studie (utförd mars 2022) undersökte jag om information om olika politiska normer påverkar människors givarbeteende. I denna studie bad vi 1239 deltagare att fatta sju hjälpbeslut. Varje hjälpbeslut bestod i att bestämma vilken av två kända insamlingsorganisationer som skulle få 1 krona (8673 kronor skänktes senare av mig). En av organisationerna i varje hjälpbeslut förväntades vara överlag lite mer populär än den andra organisationen (baserat på tidigare resultat). Exempelvis bestod Hjälpbeslut 1 i att deltagare fick bestämma om de skulle ge pengar till Läkare utan gränser (den ”populära” organisationen) eller Unicef (kontrollorganisationen).
Deltagarna fick i studiens början ange sitt mest och minst gillade riksdagsparti och därefter placerades de slumpmässigt i en av fyra grupper. Beroende på vilken grupp en deltagare slumpades till ”smittade” vi de populära organisationerna med olika typer av politisk information. För att illustrera med det första hjälpbeslutet: en grupp fick (sanningsenligt) veta att i tidigare studier föredrog majoriteten av väljarna till det parti de gillar minst Läkare utan gränser framför Unicef, medan en annan grupp av deltagare (lika sanningsenligt) fick veta att majoriteten av väljarna till det parti de gillar mest föredrog Läkare utan Gränser i den tidigare studien. En tredje grupp fick reda på att både väljare till det parti de gillar mest och till det parti de gillar minst, föredrog Läkare utan Gränser. Den fjärde gruppen var kontrollgruppen. De fick inte någon politisk information, utan valde helt enkelt mellan Läkare utan Gränser och Unicef.
Andelen av deltagarna i varje grupp som valde att donera pengar till den ”populära” organisationen i var och ett av de sju hjälpbesluten visas i Figur 3. Det som är mest intressant här är att de blå staplarna är lägst på alla hjälpbeslut. Detta innebär att människor blir mindre motiverade att ge pengar till de organisationer som de fått reda på föredras av väljare till det parti som de själva tycker sämst om (vilket oftast är Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet). Utslaget över alla sju hjälpbeslut finns dock inga skillnader mellan de andra tre staplarna.
Vi blir med andra ord inte mer motiverade att donera pengar till organisationer som vi vet gillas av våra partikamrater, utan bara mindre motiverade att donera pengar till organisationer som vi vet gillas av våra tydligaste politiska motståndare. Det är viktigt att betona att kopplingen mellan parti och organisation här är helt slumpmässig och helt irrelevant, men trots det påverkar politisk information vårt givarbeteende på ett sätt som illustrerar en slags politisk beröringsskräck.
Politiskt identitet viktig information för insamlingsorganisationer
Dessa två studier undersöker sambandet mellan politiska sympatier och givarbeteende på två olika sätt. Den första studien undersöker hur individuella skillnader i partipolitiska sympatier predicerar både absoluta och relativa attityder gentemot olika typer av organisationer. Även organisationer som är och vill upplevas som partipolitiskt obundna har nytta av denna information då politisk identitet säger minst lika mycket om en människa som dennes ålder, könsidentitet eller utbildning. Den andra studien undersöker hur irrelevant information om politiska normer kan påverka människors hjälpbeslut. En förklaring till denna effekt är att många människor tar alla chanser de kan för att kommunicera sin politiska identitet, även om detta innebär att man skänker pengar till motsatta ändamål än vad Jimmie Åkesson (eller Märta Stenevi) skänker till.
Arvid Erlandsson är docent i psykologi vid Linköpings Universitet. Hans forskning handlar om moraliska beslutssituationer i allmänhet och i hjälpsituationer i synnerhet. Under rubriken Forskaren förklarar, i nyhetsbrevet Patos, sammanfattar han vetenskapliga texter om insamling och givande i ett lättillgängligt format.
