Ni vet den där tiden i månaden när det börjar bli dags att samla ihop månadens räkningar? Då gäller det att ha koll på var allt dimper in så att man inte missar något. De flesta, i mitt fall, ramlar in i internetbanken, men nog damp det väl in någon liten räkning från Transportstyrelsen i Kivra också? Och så var det alla de där prenumerationerna och abonnemangen som dras på kreditkortet, de behöver man ju inte göra så mycket åt.
I och för sig har man ju inte riktigt känslan av att ha full koll på dem. Just det, sedan kom det visst ett mail från elektrikern som gjorde ett litet jobb här hemma. Han tyckte tydligen att det var en bra idé att skicka sin faktura som pdf i mail. Sedan skulle en Swish iväg till en insamling för en avtackning till dotterns mentor i skolan. Och så vidare och så vidare…Känner ni igen er?
Och sedan kommer det ju ett par varianter till. I brevlådan kommer det ett och annat fysiskt brev också. Faktum är att jag fortfarande gillar de där papperskuverten. Står det mitt namn, så sprättar jag och läser. Eller ja, skummar i alla fall. Och kommer det från någon ideell organisation brukar jag reagera. Inte bara för att jag är gammal postnörd, utan för att jag faktiskt tycker att de når fram till mig bäst.
Men åter till de där räkningarna. Det finns ju också en kategori räkningar som jag vet att jag både vill och måste betala varje månad och som jag egentligen inte ens behöver titta på varje gång. Alltifrån CSN till familjens alla försäkringar. De ska ju liksom bara betalas, inget mer med det. Och faktiskt kvalar ett par ideella organisationer jag valt att stödja in där också. På dem kör jag klassiskt autogiro, så att de bara blir betalda utan att jag behöver tänka på det.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur det här skulle fungera i den gamla fysiska världen. Tänk dig att det fanns en brevlåda för varje ställe där posten och räkningarna skulle kunna komma i och som man skulle få springa runt och leta efter. Och med olika sätt att ta sig in för att få ut posten. ”Var la jag nyckeln till den där gröna brevlådan bakom boden, och vad var det för kodlås till den där svarta boxen som sitter på garageväggen?” Puh.
Varför berättar jag allt det här då? Tja, därför att jag inte kan låta bli att fundera på hur det här kan bli bättre. Hur ska det fungera framöver, för så här kan vi väl inte ha det?
Eller kan vi det? Nja, kommande generationer lär ställa högre krav, och gör det redan nu, på snabbare och helt sömlösa betalningar. Man kommer alltså behöva hålla reda på hur mottagarna vill ta emot kommunikationen och hur de vill betala, och erbjuda flera betalningsmöjligheter i alla tänkbara former. Det kommer helt enkelt krävas att ens datainsamling håller reda på hur just din målgrupp vill betala, kanske ner på individnivå.
De mobila betalningarna kommer sannolikt att ta över helt, och i och med biometrisk identifiering går det snabbt och enkelt. Men på vägen dit står det helt klart att vi är kvar i den här brokiga betalningsvärlden. Då blir det ännu viktigare att avsändarna som vill ha betalt kan ha många betalsätt i sortimentet – men se till att erbjuda rätt sätt till rätt person.
Och vad gäller organisationer med välgörande ändamål – än så länge vet jag att det fysiska brevet går hem och ger resultat tillbaka. Det fysiska brevet är idag relativt ensamt i brevlådan och det är faktiskt kul att få post! Om man dessutom lyckas värva trogna månadsgivare genom det klassiska autogirot som fortfarande kommer att finnas kvar i någon form även framöver, borde man kunna hitta volymerna som håller i det långa loppet.
Själv sprättar jag kuvert, identifierar mig med BankID och letar vidare efter mina räkningar tills allt är betalt och klart.
Om Stefan Blomqvist
Stefan är grundare och VD för 21 grams.
