Sedan 2015 är jag medgrundare och verksamhetschef för Changers Hub, en ideell organisation som verkar för att ge unga jämlika förutsättningar att nå sin fulla potential. Vi har samarbeten med kommuner, fastighetsbolag, myndigheter och stiftelser, och vi har nått och arbetat med över 14,000 unga vuxna.
Vi grundade Changers Hub utifrån en enkel tanke: Tänk om vi skulle försöka bredda vägen för dem som kommer efter oss? Det var en enkel idé som fortfarande driver oss. Men efter snart tio år av att leda Changers Hub har nya insikter breddat den idén. Jag inser att vi nu behöver bredda vägen för alla som vill skapa organisationer för att bidra till social hållbarhet och social tillväxt i Sverige. Det gör vi genom att utveckla nya organisationsformer som låter sociala entreprenörer bygga starka verksamheter med allsidiga och dynamiska affärsmodeller gentemot både stiftelser, offentlig sektor och näringsliv.
Jag önskar att jag hade lagt mer tid på att förstå hur valet av Changers Hubs organisationens struktur skulle påverka vår framtid. När vi började arbetet med Changers Hub drevs det som ett bolag, men med en tydlig målsättning: att undvika kortsiktiga projekt och bidragsberoende. Vi ville kunna ha ett långsiktigt och kreativt tillvägagångssätt med en affärslogik för att möta samhällsutmaningar. Vår tanke var att om vi kunde visa effekt och engagemang, skulle betalningsviljan för det arbete vi utförde finnas där.
Men vi upptäckte snart att betalningsviljan inte fanns. Eller snarare att aktörer inte var vana att betala för den typ av arbete vi utförde genom ett AB. Normen var att liknande arbete skedde inom ideella föreningar, eftersom det ingav större förtroende och var den etablerade strukturen för samarbete med offentlig sektor och näringsliv. Vi insåg att vår bolagsstruktur skapade barriärer – inte för att vi inte kunde skapa impact, utan för att bolagssturukturen utmanade invanda normer. Så vi omvandlade Changers Hub till en ideell förening, men behöll samma syfte, vision och metod.
Nu, åtta år senare, har vi gått från ideellt engagemang till en organisation med tolv anställda på heltid, verksamhet på tre platser i Sverige och med en betydande samhällseffekt. Vi har samarbeten med kommuner, företag, fastighetsbolag, myndigheter och stiftelser, och vi har nått och arbetat med över 14,000 unga vuxna. Det vi har byggt är imponerande och har potential att växa ännu mer. Men trots våra framsteg står vi fortfarande inför en stor utmaning – majoriteten av våra samarbeten är kortsiktiga. De flesta avtal är på ett år, med endast några få som sträcker sig över tre år. Trots den enorma potentialen i vår verksamhet ägnar vi nu alltmer tid åt att söka finansiering och säkra samarbeten, snarare än att fokusera på det som faktiskt skapar de långsiktiga samhällseffekter vi strävar efter. Det är här vi börjar inse att den modell vi arbetar utifrån kanske inte längre är hållbar för oss.
Under 2024 inledde vi tillsammans med Nicklas Wallberg ett Vinnova-projekt tillsammans med Handelshögskolan, PWC och Värmeverket, där vi tillsammans försöker bena ut en ny organisationsmodell som låter sociala entreprenörer röra sig mer sömlöst mellan sektorer.
För vad händer om vi inte tänker nytt kring våra strukturer? Om vi inte investerar i de som brinner för förändring? Då riskerar vi att förlora något ovärderligt. Om samhällsförändrare tappar tron på att de kan göra skillnad, om de slutar tro på sina visioner, vad händer då? Då kommer de innovativa lösningarna på våra största utmaningar aldrig att nå fram. De hinder som finns kvar kommer bara att bli högre, och de som kämpar för förändring kommer försvinna.
När vi ser på de nya finansieringslösningar som växer fram, är de ofta så komplexa och resurskrävande att endast ett fåtal etablerade och resursstarka organisationer kan dra nytta av dem. Är det verkligen möjligt att bygga nationella, skalbara och långsiktiga lösningar från gräsrötterna med dessa finansieringsmodeller, eller är de bara anpassade för de som redan har resurserna?
Vi har nu insett att det som tog oss hit kanske inte är det som kommer att rusta oss för framtiden. Problemet ligger i att vi inte har kunnat hitta en modell där affärslogik och samhällsnytta kan samexistera naturligt. Den legala strukturen vi valde visade sig vara begränsad av lagar och regler som hindrade vår förmåga att driva innovativa processer samtidigt som den varit avgörande för vår existens. Vi vill arbeta med samhällsnytta och samtidigt bedriva kommersiell verksamhet, som en gräsrotsorganisation, men möter utmaningar som inte gäller för näringslivet och där risken att göra fel är för stor. Varför är det så? Vi ser hur svenska näringslivsaktörer får lättnader genom regelförenklingar med fokus på långsiktighet, medan samma fördelar inte gäller för civilsamhället och socialt engagemang.
Det är viktigt att vi etablerar ny infrastruktur där affärslogik och samhällsnytta samverkar i symbios från ett tidigt stadium. Utan att det påverkar de befintliga finanslösningar som finns för civilsamhället. Vi behöver incitament som belönar dem som driver samhällsförändring, både på individ- och organisationsnivå. Samhällsförbättrare bör hyllas som våra nutida rockstjärnor – de som bidrar till att bygga ett bättre samhälle. De som arbetar med förändring förtjänar samma erkännande och stöd som andra som driver teknisk innovation eller affärsutveckling.
Att utmana befintliga strukturer är viktigt, särskilt när vi står inför stora samhällsutmaningar. Vi behöver mer innovation, fler “doers”, enklare modeller och framförallt mer mod. Vi kan inte fortsätta göra det svårare att skapa förändring – det är absurt.
Det är dags att ha ett system som underlättar för samhällsförbättrare att driva den förändring som behövs. Regleringar, t ex inom ESG, och andra mekanismer som skapar incitament är bara en liten del av pusslet. Vi behöver mycket mer, och vi behöver det nu.
/Amanias Abraha, medgrundare samt verksamhetschef, Changers Hub
