När negativ uppmärksamhet leder till ökat engagemang

Maria Padrón Hernández, Karin Wall Härdfeldt, Anna Wester

Negativ uppmärksamhet kan få förödande konsekvenser för ideella organisationer, vars verksamhet ofta är beroende av allmänhetens tillit och stöd. Men stämmer detta alltid, eller finns det tillfällen där situationen är den omvända? Kan negativ uppmärksamhet istället resulterat i ökat stöd? Giva Sverige har talat med tre organisationer som under det senaste året stött på hårt motstånd, likväl som ett överväldigande stöd för sitt arbete.

Reverse giving, eller omvänt givande, är ett fenomen som just nu diskuteras i Storbritannien och handlar om engagemang som uppstått när en organisation eller dess frågor utsatts för negativ uppmärksamhet. I sådana situationer kan människor använda givandet eller annat engagemang för att visa sitt ställningstagande och sin solidaritet med de drabbade. Vi var nyfikna på om fenomenet även går att hitta även i Sverige, och hur det i så fall kommit till uttryck.

En aktuell händelse som berört och fortsätter beröra flera ideella organisationers verksamhet och människorna som omfattas av den är Israels militära attacker mot Gaza, som startade efter Hamas terrorattentat den 7 oktober 2023. Som svar på Hamas agerande valde svenska regeringen att under närmare ett halvår stoppa allt statligt bistånd till Palestina, som kanaliseras genom svenska organisationer. Debatten som uppstått till följd av kriget har varit djupt polariserad, där häftig kritik har riktats mot såväl regeringen som mot alla former av engagemang för Palestina.

 Mitt i stormens öga finner vi bland andra Anna Wester, förbundssekreterare för Palestinagrupperna. Hon beskriver den extrema situationen som uppstått för hennes organisation och andra som arbetar i samma område. ”Alla som arbetar för Palestina, mänskliga rättigheter och internationell rätt har varit hårt utsatta sedan oktober förra året. Våra och andra organisationers samarbetspartners i Palestina har misstänkliggjorts, inte minst av regeringen då biståndet till människorättsaktivister, demokratikämpar och unga som vill se en bättre framtid, stoppades.

När det kommer till motreaktioner såsom reverse giving, svarar Anna Wester att man kunnat se en utbredd frustration över händelseutvecklingen i Palestina och omvärldens oförmåga att agera. ”Detta i kombination med attackerna mot det svenska civilsamhället, frysningen av biståndet och misstänkliggörande av organisationer som arbetar för palestiniernas rättigheter har lett till ökat engagemang, som stor ökning av antalet medlemmar, nya aktiva lokalgrupper och följare i sociala medier.

frysningen av biståndet och misstänkliggörande av organisationer som arbetar för palestiniernas rättigheter har lett till ökat engagemang

Har ni själva kunnat styra/kanalisera detta starka engagemang? ”Ja, många har engagerat sig i våra olika kampanjer. Bland annat startade vi snabbt en akutinsamling till Gaza efter att kriget bröt ut i oktober och gensvaret har varit enormt, att ge bidrag är ett sätt att visa solidaritet. När regeringen på lösa grunder frös stödet till FN-organet UNRWA startade vi en insamling med målet att samla in 100 000 kronor på en vecka. Resultatet blev 500 000 och vi hade kunnat få in mycket mer.

Vi har också pratat med Björkåfrihet (tidigare Emmaus Björkå), som arbetat i Palestina i över 50 år. Sedan krigsutbrottet har man sett en tillströmning av nya medlemmar och gåvor, inte minst efter att organisationen berättat om kollegor som dödats av Israeliska attacker riktade mot sjukhus och sjukvårdspersonal. ”Sedan de militära attackerna mot Gaza inleddes har vi sett stöd i form av pepp, kärlek och nya medlemmar. Men också hat och hot, så det märks att frågan är kontroversiell.” Så säger Maria Padrón Hernández, organisationens solidaritets- och hållbarhetschef. När intervjun genomfördes kämpade hon och kollegorna med att betala ut pengar till samarbetspartners i Palestina, vilket fram till den 4 juni var svårt, om inte omöjligt. Detta trots att regeringen i mars gav grönt ljus för bistånd till landet. Så här beskrev Maria situationen i slutet av maj:

”Vi har inte kunnat betala ut några skattefinansierade biståndspengar till Palestina sen regeringen satte stopp. Jag mailar ForumCiv varje månad och frågar hur vi ska kunna leverera starka resultat när regeringen inte låter oss betala ut pengar. Senast bad Sida oss redogöra för hur vi sparar dokumentation från vår screening av våra partnerorganisationer mot EU:s sanktionslista. Vi har berättat om regeringens agerande i våra kanaler och fått väldigt mycket stöd som svar. När vi själva samlar in pengarna kan vi också skicka ut dem.”

En annan organisation som tydligt känt av negativa tongångar runt sitt arbete är Svenska Freds – inte minst under Natoprocessen och i samband med att regeringen drog in stödet till fredsrörelsen. ”Vi har sett en förskjutning där hat, hot och hån, ja en nedsättande retorik kring fredsrörelsen överlag blivit allt vanligare, säger Karin Wall Härdfeldt, generalsekreterare på Svenska Freds. ”Inte bara i kommentarsfält, vi blir uthängda på ledarplatser och i debattartiklar på ett sätt som vi inte sett i Sverige på mycket länge. Detta har gjort det tydligt för många att det finns ett hårt motstånd mot de frågor vi driver, där man ifrågasätter hela vårt existensberättigande.”

I och med att politiker och tongivande personer inom den offentliga debatten gick till angrepp mot fredsrörelsen, hördes också röster till dess försvar. ”Vi såg att även de som var positiva till Nato inte ställde sig bakom alarmismen och den hätska tonen i debatten, att så lite utrymme gavs för andra perspektiv. Många tyckte att den rösten behövs, att fredsrörelsen behövs. Den uppfattningen förstärktes efter att det hundraåriga stödet till fredsrörelsen avvecklades, då upplevde man att ”det här perspektivet, den här rösten, nu ska den motarbetas ännu mer?”

Har ni sett någon motreaktion till detta? ”Oh ja. Vi har sett en enormt stor tillströmning av nya medlemmar och givare, det har vi inte sett på decennier i Sverige. Vi har gått från 6 000 till 16 000 medlemmar och många nya givare. Nu har även debatten kommit i gång, om än lite för sent, så vi har fått stort medialt utrymme också.

Finns det några risker med en sådan tillströmning som man kanske inte förberett sig på? ”Inte med vår kapacitet att ta emot, snarare är utmaningen att sedan behålla det engagemang som uppstått. Fokus kan ju skifta väldigt snabbt, vi vet inte hur länge detta kommer hålla i sig. Civilsamhället är en viktig del i en aktiv demokrati och här krävs långsiktighet, oavsett vilka frågor som är mest i ropet.

Sammanfattningsvis då. Uppfattningen att negativ uppmärksamhet kan allvarligt skada en organisations anseende får alltså sägas vara en sanning med modifikation. Om kritiken eller motståndet är av rätt sort, kan detta istället leda till ökat stöd i en tid där människor i allt större utsträckning använder sitt engagemang för att visa vem man är och vad man tror på. I ett samhälle där ideella organisationers roll som röstbärare på olika sätt ifrågasätts, får vi hoppas att detta är en trend som håller i sig.