Uppdrag: Professionalisering med bibehållen särart

Charlotte Rydh, Generalsekreterare Giva Sverige. Charlotte Rydh är sedan 2016 generalsekreterare för Giva Sverige och har drygt 25 års erfarenhet av att arbeta med strategisk utveckling, filantropi och engagemang, både i Sverige och internationellt. Hon har arbetat för en bredd av organisationer och trivs i gränslandet mellan privat, ideell och offentlig sektor.

Det här numret av Patos läser jag både med glädje och stolthet över ideella organisationers utveckling som attraktiv arbetsgivare och det ökade fokuset på relevant kompetensförsörjning, men ser också med oro på den bristande mångfalden.

Med snart 25 års erfarenhet inom privat finansiering och utveckling av ideella organisationer är det helt fantastiskt att se att det idag finns en arbetsmarknad för kompetenser och erfarenheter relaterat till finansiering genom gåvor, bidrag och samarbeten inom ideell sektor, och även inom akademi och kultur.

För bara drygt tio år sedan fanns få möjligheter att byta arbetsgivare och samtidigt utvecklas, det var helt enkelt svårt att göra karriär inom insamling. Trots det är det fortfarande få som medvetet väljer att börja arbeta med gåvor, bidrag eller företagssamarbeten. De flesta hamnar på sitt första jobb av en slump och har aldrig någonsin tänkt tanken att bygga sitt arbetsliv och karriär kring att motivera människor till att ge. Så vi på Giva Sverige ett stort arbete att göra med att visa på den profession som ”insamlare” är och bidra till att öka evidensbaserad kunskap om hur arbetet bäst utförs – en utmaning vi delar med många länder runtom i världen.

En annan del i den utmaningen är att hitta bra ord för att beskriva vad är det för kompetens som behövs för att framgångsrikt motivera till givande. Ordet insamlare för lätt tankarna till insamlingsbössa och välgörenhet. Alltså långt ifrån att ge en tydlig bild av den professionella kompetens som krävs idag. Men trots att jag själv gärna använder fundraising eller development för att fånga den strategiska dimensionen i insamling för en organisation och vad en ”insamlare” gör, just för att jag brottas med ordet insamlare, är jag fundersam till att vi i svensk ideell sektor använder oss av engelska titlar för våra tjänster.

Ordet insamlare för lätt tankarna till insamlingsbössa och välgörenhet.

Att rekrytera kompetens från både näringsliv och offentlig sektor är viktigt och gynnar korsbefruktning av idéer och erfarenheter som stärker civilsamhället, men att inte kunna sätta svenska titlar på tjänster som ska fokusera på att engagera människor, företag och andra organisationer för ideell sektors särskilda uppdrag riskerar att underminera vår särart.

Även om vi ska kroka arm med både näringsliv och offentlig sektor för att lösa samhällsutmaningar och bidra till en genuint hållbar värld, är ju vårt bidrag i det något annat är att uppnå vinst eller säkra den gemensamma välfärden. Ja visst, det kan vara enklare att rekrytera en Key Account Manager än en Ansvarig för Stora gåvor eller Företagssamarbeten, men vill vi ha kompetenta och innovativa medarbetare och samtidigt bygga en profession och karriärvägar får vi anstränga oss att förklara på annat sätt. Risken är också att vi distanserar oss från medlemmar, volontärer och andra medarbetare som inte känner sig hemma i engelska befattningar.

Vill vi genuint att civilsamhället ska ta plats i samhällsutvecklingen utifrån vårt unika bidrag och förutsättningar, då har vi också ett uppdrag att kunna formulera det. I stället för att hitta nya ord kanske det är vi som ska se till att uppdatera begreppen insamling och insamlare för 2020-talet, och fylla dem med nytt innehåll?

När vi börjat locka till oss kompetens från andra samhällssektorer har vi en stor utmaning kvar där näringslivet har lyckats bättre; bristen på mångfald bland anställda i ideell sektor.

Med tanke på våra uppdrag och ändamål, och många medarbetares, volontärer och medlemmars patos för rättvisa och mänskliga rättigheter, borde våra typer av organisationer verkligen gå i bräschen för mångfald i alla dess aspekter. I det här numret av Patos sätter vi ljuset på rasism och bristen på mångfald i styrelser och ledning. Tittar vi bara på oss som är anställda i Giva Sveriges medlemsorganisationer är drygt 70 procent kvinnor, majoriteten av oss är vita och många har en akademisk examen. Men även bland volontärer och medlemmar är genuin representation av den svenska befolkningen liten.

Med tanke på våra uppdrag och ändamål, och många medarbetares, volontärer och medlemmars patos för rättvisa och mänskliga rättigheter, borde våra typer av organisationer verkligen gå i bräschen för mångfald i alla dess aspekter.

När drygt 20 procent av befolkningen har bakgrund i ett annat land än Sverige, men generellt inte syns i de ideella organisationerna – hur begränsar det våra perspektiv, erfarenheter och kompetens och i slutänden vår förmåga att göra mer och bättre. Och förstås, vad betyder det för vår trovärdighet?

Jag hoppas att du tar dig tid att läsa alla artiklarna och får med dig nya perspektiv att fundera vidare kring, för det är vi tillsammans som skapar professionen ”insamlare” och förutsättningar för inkludering!

Charlotte Rydh, generalsekreterare

Ps. Jag vill även uppmuntra dig att ta del av det utbud av kurser, utbildningar och seminarier som vi på Giva Sverige erbjuder för att stärka den ideella sektorns finansiering och innovationskraft utifrån civilsamhällets särart. Till hösten är det exempelvis dags igen för Certifierad Fundraiser, som vi ger i samarbete med Berghs School of Communication.