Vad vore data utan kunskap?

Dataskyddsförordningen är ett viktigt område för Giva Sverige att bevaka så att våra medlemmar kan få aktuell information och rekommendationer baserat på hur regelverket tolkas och utvecklas. Som en del i detta bidrar Axel Tandberg med regelbundna kommentarer och reflektioner. Du hittar mer om dataskyddsförordningen och Giva Sveriges riktlinjer här.

När det inte händer så mycket direkt med GDPR eller ePR så händer det att jag lyfter blicken och försöker finna inspiration för att förstå vad som kanske komma skall.

Häromdagen fick chansen att göra just detta genom att lyssna till Nicklas Berlid Lundblad och Daniel Westman prata vid ICCs (International Chamber of Commerce) senaste möte om Digital Ekonomi. Det var intressant på många plan.

Daniel Westman pratade om sin rapport om ”Vem tar ansvar för AI?”, där AI står för Artificiell Intelligens. Det intressanta är att Daniel sa att egentligen så finns det redan idag en mängd regler och förhållningssätt som påverkar hur AI får utvecklas och vem som därigenom ska ta ansvar för vad som görs med och utvecklingen av AI. En av lagarna som påverkar detta är GDPR då vi måste informera individen om hur och var vi avser att behandla dennes personuppgifter. Vi behöver inte säga att vi kommer att använda AI för att försöka strukturera information, men ändå vara beredda att förklara för individen om hur vi har behandlat personuppgifterna om denne frågar. Då vi måste vara beredda att förklara att vi gjorde upp en kravspec på hur vi tror att våra medlemmar/donatorer ser ut och att vi genom att använda vissa algoritmer har kommit fram till en slutsats som fick oss att agera på ett visst sätt. Allt detta för att vi ska kunna visa att vi verkligen har kontroll på vad vi gör med personuppgifterna via AI:n.

Att lyssna till Nicklas Berlid Lundblad är otroligt intressant då han verkligen får dig att lyfta blicken. Han tog avstamp i att ifrågasätta om vi egentligen borde bara prata om data, när det som är viktigt för alla organisationer är kunskap. Nicklas gick in på att den lärande organisationen egentligen borde koncentrera sig på att nå kunskap för att därigenom komma till handling. Att vi idag koncentrerar oss på datan visar att vi egentligen inte har förstått datans värdekedja. Värdekedjan ser ungefär ut som följer.
Data, struktureras till, Information, struktureras till, Kunskap, omvandlas till, Handling.

När det gäller data så har vi idag tillgång till otroliga mängder av data, men all denna data kommer inte ge oss någonting om vi inte kan strukturera den. Genom att strukturera datan får vi fram information, som i sig själv om den är strukturerad, kan ge oss kunskap. Genom vår kunskap så kan vi sedan få fram en handling som vi vet är den rätta.

Den trånga sektorn i värdekedjan är möjligheten att processa data och information för att på så sätt kunna strukturera dem för att därigenom komma ett steg upp i värdekedjan. Före informationsålderns intåg så begränsades detta av det mänskliga intellektet. Där vi genom att bygga på andras slutsatser vann kunskap till vilken vi la till vår egen information och vann därigenom ny kunskap. När så vi genom användningen av processkraften i AI:ns algoritmer har ökat på strukturering av data och information har vi lyckats öka vår möjlighet att nå kunskap.

Problemet med AI är om vi låter den jobba helt fritt så kan den nå till kunskap som vi inte riktigt kan förklara då vi inte är med i processen och kan ta del av inlärningen för att bygga vår förståelse. Men låt inte detta hindra oss från att ta del av målet – genom ökad kunskap ökar vår möjlighet att ta välgrundade beslut som leder till handling.

Så vad har då denna filosofiska utläggning med Giva Sverige att göra? Jo, inom vår sektor så måste vi se till att vi använder oss av de resurser som vi har på bästa sätt, vilket i sig gör att jag uppmanar er alla att våga lyfta blicken mot horisonten och fråga dig själv – hur kan vi använda oss av AI:ns möjligheter att förädla vår data till kunskap på bästa sätt?

Axel Tandberg
Legal Works