År 2020 hade precis tagit sin början när nyheterna om viruset nådde Sverige. Inom några veckor blev en smitta långt borta i Kina en världsomfattande pandemi och Göteborgs Stadsmission insåg tidigt att pandemin skulle drabba människor i utsatthet svårt. Tomas Carlström berättar om ett år av osäkerhet och handlingskraft – och vad som krävs nu, när samhället är tänkt att återgå till det normala.
I början av mars gick Göteborgs Stadsmission in i krisläge. Nu gick det snabbt. Besökare som kommit till oss dagligen dök plötsligt inte upp. Besökare som aldrig kommit till oss tidigare hörde av sig.
Hur skulle vi se till att alla nåddes av Folkhälsomyndighetens riktlinjer? Vart skulle människor i hemlöshet ta vägen? Hur skulle vi hålla kontakten med isolerade besökare som lider av psykisk ohälsa och/eller ensamhet? Hur skulle barn som saknar wifi och delar rum med fyra syskon klara sina distansstudier?
Hur skulle barn som saknar wifi och delar rum med fyra syskon klara sina distansstudier?
Frågorna var fler än svaren. Men en sak visste vi. Vi kunde inte ställa in, vi var tvungna att ställa om.
Matkassar packades och levererades hem. Matlådor delades ut till dem som inte har ett kök att laga mat i. Portabla handfat sattes upp och nya mötesplatser öppnades. Information delades ut. Medmänskliga samtal startades upp per telefon, pysselstunder blev digitala, matserveringen flyttade ut. Second hand-butiker, stödboenden och vår avgiftningsklinik lyckas snabbt anpassa sig och kunde fortsätta erbjuda en god kundservice och omvårdnad för våra boende.
Det är fantastiskt att se vad vi kan åstadkomma tillsammans. Allt detta har varit möjligt med hjälp av en stor ansträngning från medarbetare, 200 nya, ofta permitterade, volontärer samt gåvogivare som hjälpte till när det behövdes. Och med nya kreativa grepp. I många kniviga avvägningar har vi haft mycket gott stöd av goda råd från Västra Götalandsregionens smittskyddsläkare.
Rekrytering och utbildning av volontärer digitaliserades. Insamlingen skapade snabbt nya kampanjer och testade nya verktyg. Media kontaktades och vår kommunikation till gåvogivare intensifierades. Jag är oerhört stolt över vad mitt team presterat under svåra omständigheter.
Men tyvärr är det inte över än.
Stadsmissionens analys är att pandemin inte tillfälligt skapat nya problem utan snarare accelererar en utveckling med ökad utsatthet och utanförskap. Något vi sett under en längre tid. Vi ser att människor som är långvariga biståndsmottagare och andra grupper som inte fångas upp tillräckligt bra av vårt välfärdssystem, kommer få än mindre stöd från det offentliga. Vi ser med oro en social skuld efter pandemin. Vi ser att unga vuxna och långtidsarbetslösa kommer ha svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Kommunernas allt mer pressade ekonomi leder till att man inte lägger tillräckliga resurser på utsatta grupper. Det innebär att Göteborgs Stadsmission och landets övriga stadsmissioner kommer att behövas mer än på mycket länge. Läs gärna Stadsmissionernas årliga Fattigdomsrapport och Hemlöshetsrapport för fördjupning.
Vi ser med oro en social skuld efter pandemin.
För att klara det som vi nu står inför krävs att vi mobiliserar ytterligare resurser genom att kroka arm med gåvogivare, näringsliv, kunder och samarbetspartners. Vi behöver visa att vi är fortsatt relevanta och visa på effekten av vårt arbete. Dessutom behöver vi fortsätta investera i kommunikation- och insamlingsarbetet. Bara då kan vi öka engagemanget för våra frågor och skapa ännu större möjligheter att ge akut hjälp och långsiktigt stöd för människor som lever i hemlöshet, fattigdom och social utsatthet – och i förlängningen vara med och skapa ett mänskligare samhälle för alla.
Tomas Carlström, marknads- och kommunikationschef på Göteborgs Stadsmission
