Trendspaning: Delaktighet i kulturlivet kräver nya och hållbara finansieringsformer

De flesta av oss som bor i Sverige tar del av konst och kultur varje dag. Samtidigt finns stora skillnader i befolkningens kulturvanor, beroende på ålder och kön och framför allt på utbildnings- och inkomstnivå samt mellan invånare i stad och på landsbygd. Riksdagen är överens om att vi ska ha ett samhälle där alla har tillgång till konst och kultur och har möjlighet att delta aktivt i kulturlivet. Varför är det ändå så svårt att uppnå? Min slutsats är att det behövs nya lösningar och samarbeten, som driver utvecklingen där politiken inte räcker till.

Just nu råder obalans i finansieringen av kulturen i Sverige. De offentliga finanserna är pressade och investeringarna därifrån i kulturen minskar. Tillgången och mångfalden av konstnärliga uttryck hotas. Därför behöver kulturen hitta nya samarbetspartners, nya vägar och nya pengar för att tillsammans med andra bidra till ett gott samhälle där konst och kultur är en självklar del av människors vardag.

Folkrörelsen Riksteatern bildades för snart hundra år sedan – en slags hybridorganisation där ideellt engagemang och lokalt arrangörs- och entreprenörskap tillsammans med ekonomiska investeringar från det offentliga samverkar. Som många andra lägger vi nu alltmer tid på att bygga upp struktur och kompetens kring kompletterande finansiering.

Exempelvis finns ett stort intresse och nyfikenhet hos stiftelser för att diskutera gemensamma samhällsmål och möjliga samarbeten framåt. Vi hoppas också komma igång med att bygga upp en innovationshub i Riksteaterns lokaler i Hallunda för att tillsammans med universitet, teknikföretag, det offentliga och andra inom branschen ta vara på den kompetens och innovationskraft som scenkonsten bär på. Förändringar i lagstiftningen som förhoppningsvis är på gång för att underlätta donationer, gåvor, sponsring och matchningssystem för en ökad och mer diversifierad finansiering av kulturen är också en viktig förutsättning. De privata hushållen bidrar redan stort – genom till exempel biljettköp och i Riksteaterns fall också genom medlemskap och hundratusentals timmar ideellt arbete varje år.

Om fem år har vi en större variation av möjligheter när det gäller finansieringen av kulturen i Sverige, helt enkelt för att det måste vi. För att lyckas krävs, förutom regelverk på plats, nytänkande inom branschen, nya kompetenser, arbetssätt och att vi bygger starka relationer och tillit med andra kulturintresserade aktörer i samhället. Det krävs också att vi hela tiden behåller fokus på konstnärlig kvalitet, relevans och delaktighet vilket förutsätter en mångfald av konstnärliga uttryck. Vi behöver aktiva förhållningssätt till makt och inflytande för att i dialog mellan kulturskapare och finansiärer uppnå nya balanspunkter. Och det är mycket viktigt att enskilda konstnärer har möjlighet att utvecklas och att den kulturella infrastrukturens relevans bevaras och stärks.

Genom vilja, intresse, nya investeringar, gemensamt arbete och fortsatt starkt ansvarstagande från det offentliga kan vi skapa en ny balans och ett långsiktigt hållbart sätt att finansiera kulturen.

Susanna Dahlberg är VD för Riksteatern